Hejdå (del 1) |
- Men vi ses snart, okej? Sa “hon”.
- Mmm… Hejdå! Svarade Denise.
- Hejdå! Sa “hon” och de kramades.
- Hejdå! Sa Denise en sista gång innan hon vände sej om och gick.
Vad Denise inte visste var att de hade varit förföljda, men att hon inte var det längre.
Det var i alla tidningar nästa dag men Denise visste redan… “Hon” var död… Hennes bästa vän hade dött inte långt efter att de sagt hejdå för sista gången… “Hon” var död… Denise hade sett kroppen… “Hon” var verkligen död…
Begravningen skulle hålla rum inom en vecka, vilken dag var inte bestämt…
Den kvällen grät Denise sej till sömns.
När Denise vaknade gick hon in i vardagsrummet. Där inne låg en ung kille och sov på soffan. Antagligen en av Fredriks vänner, tänkte Denise. Hon gick fram för att väcka honom och säga att Fredriks rum var på övervåningen, men bestämde säg för att säga till Fredrik istället. Men när hon skulle lämna rummet vaknade den unga killen.
- Hej, det är du som är Denise va? Sa han trött.
- Jaa… Det är jag! Svarade Denise
- Hej, jag heter Jacob. Jag skrämde dej väl inte? Jag är… “Den dödes” kusin… Du vet… Jag ska bo här ett tag för “hennes” familjs hus är helt fullt redan… Dina föräldrar gick med på det i alla fall.
Han var lite lik “henne“, fast han hade glasögon, tänkte Denise. Och han var ungefär lika lång vilket fungerade mycket bättre på hans utseende än det hade gjort på “hennes“. Han hade kort brunt hår och gröna ögon. “Hon” hade haft blå.
Denise kände hur tårarna brände innanför ögonen.
Jacob märkte det. Han lade armarna runt henne.
- Det måste vara nästan svårast för dej, sa han.
Denise nickade. Jacob var väldigt snäll och… ganska snygg faktiskt! Tänkte Denise. Hon skakade ut tanken ur huvudet. Hon kunde ju inte tänka på sånt nu.
|
|
|
|
