Förlorad i dina armar (m/m) Del 12 |
Kort och dålig del ;_______________; döda mig inte mkey? är inte ens lite nöjd men kommentera snäll aaight? :3 och hörrni, INGA SMYGLÄSARE!! :>
Jag vaknade ganska tidigt men kände hur någon satt och stirrade på mig. Jag kisade åt allt ljus samtidigt som jag såg konturerna av Per som satt på sängkanten och tittade mjukt på mig.
- Jag vill ha ditt gamla hår, viskar jag sömnigt och drar fingrarna genom allt det svarta.
- Då får jag väl färga tillbaka det då, säger Per och flinar åt mig.
En sjuksköterska kommer in och säger att Per måste gå, han får komma tillbaka klockan tre. Jag blickar mot klockan och suckar djupt. Jätteroligt, 5 timmar utan någon som kan sudda bort minnen och tankar från William. Fast...inte sudda bort, jag vill aldrig glömma William. Verkligen inte. Men just nu, före jag repat mig så behövs det. För allt jag gör är att gräva ner mig i sorg över att min prins försvann. Per strök mig över kinden och tittade sorgset på mig före han gick.
En stund senare kommer en ung kille instormande. Med platina blont hår med turkosa slingor i. Jag tittar nyfiket på honom. Han har blå kajal runt ögonen och färglada ringar i öronen. I stället för tråkiga doctors kläder så har han ljusrosa skjorta, vit slips med får på och vita byxor. Han ser stilig och färglad ut, påminner mig lite om Per. Jag ler glatt och tänker att Per skulle tyckt om hans stil. Men jag kan inte förstå varför han är här så jag tittar frågande på honom.
- Hej Natanael, jag heter Matteus och jag är din psykolog, han log svalt åt mig och jag stirrade på honom. Är DEN killen psykolog... Man upphör aldrig att förvånas jag säger då det. Jag såg hans halsband där det stod Elias i ett hjärta och helt plötsligt kopplade det. Dom hade gett mig honom för att han lättare skulle förstå. Han var ju precis som mig.
- Vem är William, frågade han rakt på sak och tittade med granskande ögon på mig. Jag berättar hela historien och tårarna rinner uteslutande ner för mina kinder.
- Jag ser att du älskar honom väldigt mycket Natanael, jag är ledsen. Matteus ler mot mig och det ser faktiskt ut som att han menar det.
- Jo, det är...var en underbar pojke...
- Natanael, jag känner att du är förvirrad på den här punkten. Och jag tror faktiskt att du skulle må bäst av att få genomgå ett speciellt program, jag utformar det särskilt för dig. Matteus tittar på mig och jag nickar bara, det funkar väl.
- Jag hade tänkt mig att vi först ska rensa ut alla aggressioner du har. Det kan vara för katter mot familjen mot homofober mot tallar eller mot orättvisor i världen. Huvudsaken är att allt kommer ur ditt system så vi kan börja om från början igen. Sen tänkte jag att vi ska prata med polisen och be att få mer klarhet i det här mordet, för du är alltså helt säker på att det är William som är död? Jag får en gråtattack och ligger i en skakande hög. Matteus stryker mig över ryggen och låter mig ta all tid i världen på mig.
- Jag vet att det var i området han höll till, jag vet att han va den yngsta av dem, jag vet att ett ungdoms gäng hoppat på honom ett flertal gånger tidigare. Jag vet att jag räddade honom sist vilket förmodligen gjorde dem ännu mer hämdlystna och framför allt vet jag att jag gav honom en ljusblå adidaströja... jag tystnar och bryter ihop igen, allt blir svart och jag vill bara dö. Som i en dimma kommer en sköterska in och ger mig en spruta med lugnande samtidigt som hon viskar något till Matteus.
Det går en stund och jag lugnar sakta men säkert ner mig, Matteus tittar på mig med gröna ögon och lägger handen på min axel.
- Jag måste tyvärr medge att det låter väldigt troligt, men för att du ska kunna gå vidare måste vi få allt bekräftat så jag ska be polisen kontakta oss när dom får släppa information. Jag nickar bara tyst och kramar om kudden ännu hårdare.
- Till sist ska vi börja vänja dig socialt, se till att du klarar allt du klarat tidigare. Men tills vidare långtids sjukskriver jag dig från jobbet okej? Matteus ler stort mot mig och jag vet att Per skulle älska honom. Samtidigt lyft en sten från mitt hjärta att jag slipper träffa min snuskiga chef. Jag ler svagt mot Matteus som frågar om jag vill ha något att äta men jag skakar bara på huvudet, inte äta, inte leva. Fast jag vet att jag måste kämpa, kämpa för Williams skull.
Varje gång jag sluter mina ögon flyger en bild av ditt vackra ansikte in som en inre syn för mig. Du är alltid lika vacker, men allt det sorgsna över dig är borta. Du ler mot mig, jag vill bara komma ihåg den glada William, den busiga och galna killen som jag älska så högt. Jag vet förvisso att du var en ängel, en ängel som var här för låns. Men var du verkligen tvungen att flyga iväg så fort. Jag ber inte om mycket, men ett år med dig hade räckt gott nog. Jag behövde bara lite mer tid, lite mer tid men min ängel. Mitt liv är täckt i vackra ord, molnen är små ull skyar som strör ut vackra uttryck över allt vackert. Orden är mina vänner, även fast jag är en misslyckad poet. Men trots alla världens ord så kunde jag inte säga de tre orden, och det är det jag ångrar mest. Men William, varje fullmåne lovar jag att titta ut mot kosmos, leta med blicken efter min askblonda himlavarelse. Och jag ska viska ut mina tre små ord, i hopp om att de någon gång når dig. För William, jag är en feg människa. Men jag vill att du ska veta, veta mitt hjärtas djupaste ord. Jag älskar dig...
Jag la ifrån mig skrivboken och tittade upp mot dörren. Där stod Per och jag såg det vackra färgglada håret stå ut från hans bakhuvud. Jag brister upp i ett litet leende och sträcker ut handen mot honom.
- Jag vill känna! Per kommer närmare och låter mig känna på håret.
- Det blev väldigt fint, jag borrar in händerna i det nyfärgade håret.
- Det känns väldigt mig, säger Per och ler mot mig. Men helt plötsligt blir hans min helt allvarlig och han tittar mig djupt i ögonen.
- Natte,,, han tittar ner i sängen.
- Ja?
- Jag vet inte hur länge till jag kommer klara det här...Jag älskar dig så mycket att man kan dö, och varje minut ifrån dig är en plåga Natte, jag vet inte om du någonsin kan älska mig som jag älskar dig, men jag är villig att vänta och se. Men jag vet faktiskt inte hur länge jag kommer klara av att inte hoppa på dig och kyssa mig galen på din kropp...
- Ehm...öh... Säger jag intelligens befriat innan jag får fram något vettigt.
- Jag vet inte heller Per, jag kan inte svara på det, inte just nu. Förlåt. Per sätter sig i sängen och tar mig i sin famn och kramar om mig hårt.
- Men jag tror jag kan klara det, jag vill klara det. Natte försvinn aldrig, lova det? Jag känner hans hjärta slå fort och hans hetsiga andetag mot min kropp.
- Jag ska inte försvinna Per, jag lovar. Och jag känner hur hans armar kramar om min kropp som om jag vore hans sista hopp i världen. Innan han två sekunder senare rusar upp från sängen ut genom dörren och försvinner bort genom korridoren. Jag sitter kvar, ensam och förvånad med en enda tanke. Jag behöver dig Per, men jag kommer aldrig att sluta älska William...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 11 jun 09 - 18:00 | | Så bra! | Doloragudo - 10 jun 09 - 22:35- Betyg:  | Åhhhhh. Jag känner mig så deprimerad och hopplös; Jag vill bara ge Per en lustig figur till kille och att William ska komma visslande gående på vägen en dag när Natte går där och då ska dem hoppa på varandra i en passionerad kyss! Vi blir lyckliga, dem blir lyckliga. That's all.
Du skriver jättemegabäst <3 | | Mp3 - 9 jun 09 - 19:53 | | Åh. Jag gillar den här så obeskrivligt mycket <3 | | NeMriA - 9 jun 09 - 18:43- Betyg: | men o.o tänk om william lever, då kommer ju per bli ledsen?!
*jobbiiiigt* JAG TAR PER; WILLIAM KOMMER TILLBAKA OCH DÅ BLIR ALLA LYCKLIGA <-- bra lösning, jag använde den i förra kapitlet, jag kommer använda den igen.
ALLTSÅ ÅÅAHÅAÅAHÅAHDOGSLJFKHRY.
<3 | | WalkingTheDemon - 9 jun 09 - 15:23- Betyg: | | bra! | | Justmyfault - 9 jun 09 - 14:25- Betyg: | SKitbra!
återuppliva William människa! ! | | love__ - 8 jun 09 - 21:43 | | underbart underbart :D William måste leva! :) | | LisaHoglund - 8 jun 09 - 21:11- Betyg: | Fattar inte hur du kan skriva så bra, människa! :O<3 Låt William leva, please!
Men stackars Per :/
MER <3 | | EMORAiNBOW - 8 jun 09 - 18:11- Betyg: | | JAG VILL VETA NU HUR DET ÄR MED WILLIAM!!! Är han död tar jag livet av mig"!!! *hotfull blick* Fan, det får ju inte bli såhär D''': Söta William <3 | | gbg_95 - 8 jun 09 - 18:11 | Alltså de är faktiskt inte säkra att det var han, tänk om han lånade ut tröjan till någon annan?(A) Snälla ta inte bort det lilla hoppet jag har Han måste vara vid liv!
Helt otroligt bra skrivet, gillar Matteus redan, tycker synd om Per :/ | | viunderregnmoln - 8 jun 09 - 18:01- Betyg: | | mÖh. skriv MEr NUUUUUU <-- en befallning |
|
|
|
