"Bästa vän"? del 9 |
Okej, jag har blivit knäpp, har lagt in 3 delar idag och det känns som att jag kommer att lägga in fler. Hihi, nu ska ni få läsa, lämna en kommentar också, annars blir jag ledsen ju! :) <3
det vart ett ganska kort kapitel, fortsättningen kommer förmodligen imorgon, tror jag ;)
Min mamma tittade på mig med en ledsen blick. Det syntes att hon var arg, men samtidigt besviken att jag hade svikit hennes förtroende. Hon lovade att jag skulle få gå på festen, men bara om jag kom hem kring midnatt, och jag lovade henne det.
Kanske det bara bevisade för henne att hon inte kan lita på mig eller någonting sånt, men jag kan inte ändra på det som är gjort.
Jag hatar när min mamma är arg på mig, det kan verkligen användas emot mig nästa gång jag lovar henne någonting, när jag svek henne idag. Men jag älskar min mamma, hon är helt underbar. En underbar människa som inte förtjänar en sån konstig dotter som mig. En underbar människa som inte förtjänar att hennes man tog självmord. Jag vet att hon alltid tänker på honom, alltid när hon har den där plågade minen så tänker hon på honom. Jag älskar henne så himla mycket så att jag har börjat hata min pappa för att han lämnade oss. Jag vaknar upp och märker att mamma fortfarande sitter och tittar på mig, hon har inte ens blinkat.
- Mamma! Mamma vakna!
Inget svar, jag skakar i henne, men får inget svar.
Till slut ringer jag ambulansen som kommer på en gång.
Jag hör en av männen säga:
- Tid för dödsfallet 01:10.
|
|
|
|
