Förlorad i dina armar (m/m) Del 7 |
Okey...nu är jag inne på en sån här SABOTERA period...pleas dont kill me? Först lämnar Jack älskade Vera för Bimbo Sanna och nu detta...Men den här gången pekar jag inte på någon. Jag tar ansvar.
Kommentera snällt mkay? :3
ENJOY!!
Jag och William satt och käkade frukost på måndag morgon och hade det ganska skönt. Även om jag märkte att William var lite annorlunda, jag antar att han är trött bara. Jag öppnar precis munnen för att säga något när ringklockan ringer gällt. Jag suckar irriterat och går för att öppna dörren. Jag hinner knappt ta i handtaget förens en färgglad figur står i min hallen med ett strålande leende.
- Heeeeeej Natte, säger per med sin fjolliga röst.
- Jag tänkte bara kika förbi och säga tack för att du var en gentleman igår "grr". Han låtsas klösa i luften med den ena handen och tittar sexigt på mig. Jag själv står som förstenad och tittar bara på hans färgglada hår som står åt alla håll. Den lila skjortan med bara en ärm som är öppen och visar en orange nätbrynja under. Svarta byxor med turcosa band som hänger överallt och svart kajal med grön ögonskugga. Han ser ut som en stor regnbåge och verkar vara glad jämt. Jag blickar mot William som bara sitter och flinar mot mig.
- Jaha...det var väl...lugnt... säger jag aningen bortkommet och han ger mig bara ett stort leende.
- Men vem har vi här då, är det pojkvännen? Utropar han glatt och spänner ögonen i William. Jag typ dör och skakar på huvudet och förklarar att jag hjälpte honom häromdagen. William tittar ner i bordet och jag förstår att han tycker det är pinsamt, stackars liten.
- Haha jasså inte det, flinar Per.
- Ja själv är jag ju på jakt efter en, het och singel du vet! Nu tittar han charmigt på mig och blinkar. Jag blir bara nervös av den här killen och allt jag vill är att han ska gå.
Min räddning kommer när jag ser vad klockan är och att jag måste gå till jobbet. Per fnittrar högt och pussar mig på kinden före han rusar ut i trapphuset och lämnar efter sig en doft av godis. Jag tittar bara befängt på dörren och William skrattar.
- Du Naaaatte, säger han med pipig röst och börjar skratta ännu mer.
- Han skrattade till och med i falsett frustar William fram mellan skrattatackerna och jag skakar bara på huvudet när jag tar på mig jackan.
- Dina nytvättade kläder ligger på stolen i sovrummet, husnyckeln ligger i skålen där på byrån du vet. Ha så bra idag så ses vi ikväll. Sen vinkar jag och går ut från lägenheten.
På jobbet är min chef irriterad, han har väl vaknat på fel sida igen. För allt han gör är att bråka på mig och jag får springa av och än som en lite galning hela dagen. När jag sitter på tunnelbanan på väg hem är jag nästan på väg att somna, jag rycker till när jag ser den stanna på min hållplats och rusar av. I vanliga fall brukar jag gå hemåt ganska sakta för att titta på människorna jag möter. Men idag fullkomligen springer jag hem, William William William. Är allt som går i mitt huvud. Jag trycker ner dörrhandtaget och till min stora förvåning är det låst. Så jag halar upp nyckeln och går in, men jag kan inte se William någon stans. Lite smått paranoid ropar jag efter honom men får inget svar. Jag rusar runt och genomsöker varenda vrå av lägenheten men han finns inte där.
Först då märker jag det vita kuvertet som ligger på dörrmattan och det första som slår mig är att någon har kidnappat honom, men jag lugnar ner mig själv och tar upp kuvertet. Där i ligger husnyckeln och ett brev, jag pustar ut.
Hej Natanael...
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Men jag vill först och främst tacka dig för att du räddade mitt liv. Och tacka dig för att du gav mig den bästa tiden i mitt liv. Dock känner jag att jag inte kan tränga mig på längre, jag är bara i vägen och jag längtar nästan ut. Jag känner mig instängd i mig själv och därför sticker jag nu. Jag tog kläderna som du sa, tack så jättemycket. Nu kommer jag klara mig bra. Jag hann aldrig läsa något du skrev, Kanske en annan gång Natanael. Jag hoppas vi ses. Du vet var jag håller hus.
William.
Jag satt som förstummad på en köksstol och utan att jag hade märkt något hade tårarna börjar rinna ner för mitt ansikte. Han var borta, han stack. Jag hann inte ens säga hejdå...
Du vecklade ut dina vingar, du försvann. Som instängd i din egen kropp sa du. En underbar människa i en sargad kropp, jag förstår. Men ajdö är ej för alltid. Farväl är inget slut. Jag kommer att träffa dig åter en dag, jag känner det på mig. Jag lovar att vara dig trogen, För om du vänder tillbaka till mig, så finns jag här. Precis där du lämnade mig och jag kommer välvilligt att ta emot dig i min varma famn, Jag kommer aldrig att glömma ditt ansikte, din röst kommer alltid klinga i mitt huvud. Det enda jag ångrar är att jag inte fick chansen att berätta hur mycket jag älskar dig. Glöm mig inte William, jag ber dig. Din för evigt Natanael.
Den kvällen låg jag hulkandes på min säng i fosterställning. I vanliga fall hade jag skärpt mig satt mig upp och varit normal, kanske ringt en kompis och hittat på något kul. Jag skulle i alla fall försökt bli normal. Men den här gången var det inte så, den här gången var annorlunda. Jag sket fullständig i att jag och lipade som ett litet småbarn över en himmelskt vacker änglapojke, som jag skrämt iväg när jag försökt kyssa honom. Allt var mitt fel jag vet. Pappa kanske hade rätt ändå, allt jag rör vid blir misslyckat. Med jag ville bara vara förlorad i dina armar... Du som tittar på mig, en snörvlande rödögd pojke, du tittar i själva verket på en misslyckad poet, med dåligt jobb. Som är okysst orörd och fumlig...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EMORAiNBOW - 8 jun 09 - 18:03- Betyg:  | | Hur vågar du... HUR FAN VÅGAR DUUUU!!!?? Din lilla... ò.ó Jag som satt här och hoppades på en söt berättelse om kärlek och myspys och sånt, men icke :C Nu är jag lessen.... Hoppas han kommer tillbaka i de kapitel som finns kvar DDD: | | WalkingTheDemon - 1 jun 09 - 09:48- Betyg: | | Meeeeeeeeh ;______; | | sorgen - 30 maj 09 - 11:41 | | Naaw. Jätte bra. Längtar till nästa | | LisaHoglund - 29 maj 09 - 22:11- Betyg: | | Noooo, inte göra så! :O William </3 Du MÅSTE få dem att träffas igen, annars vet jag inte vad jag gör! | | NeMriA - 29 maj 09 - 21:10- Betyg: | men åhå ;_;
William ska ångra sig och komma springande tillbaka tycker jag (Y) :D
bäst <3 | | love__ - 29 maj 09 - 21:10 | | jättebra :) | | Justmyfault - 29 maj 09 - 13:30- Betyg: | sådär skulle det ju inte hända!
du skriver skitbra, ny del fort:) | | viunderregnmoln - 29 maj 09 - 13:14- Betyg: | | neeeeej, varför gör du såhär, onda människa :´( | | gbg_95 - 29 maj 09 - 13:11 | | Åh åh ÅH! Neeejj, varför?! Men de kommer väl fortfarande träffas? Sjuktbra skrivet som alltid, och de sista meningarna var helt vackert! Och man får väl inte glömma lilla Per, hahahha, han flörta med Natanael, Williams Natanael. | | PlEaSeKiLlMe - 29 maj 09 - 12:49 | | stackare ny mår jag dåligt för hans skull :( men bra skrivet :) |
|
|
|
