Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ombytta roller ? [ Del 2 ]

” Ska vi bjuda Jossa på lite?” ” Kanske det, nej just det, hon behöver inte bli tjockare ” Och sen efter det gapflabb, jag såg att även Sara skrattade. Fast det klart, varför skulle hon inte skratta åt mig? Jag var fet, ful missanpassad och inte till för denna världen. Jag var inte värd att bli älskad, inte av mig själv, inte av någon. Jag stirrade på dom och för en sekund fick jag ögonkontakt med Sara, men vänta, vad var det där? Var det medlidande? Tycker hon verkligen synd om mig, om Mig? ” Och vem tror du ger dig rätten att kolla på mig? ” Pang, dräpande kommentar. Hur kunde jag ens tro att Sara tyckte synd om mig? Jag vände ner blicken och gick därifrån, jag tänkte inte stanna längre. Det där blev bara för mycket, jag var tvungen att gå hem. Hem till tryggheten. Känslorna sprängde inom mig, jag fick det där akuta behovet igen, behovet av att skriva.

Jag hörde att tjejerna runt mig började viska. Rösterna höjdes och sen kom orden ut, direkt fram till Jossa.
” Ska vi bjuda Jossa på lite?” ” Kanske det, nej just det, hon behöver inte bli tjockare ” Hur kunde dom vara så elaka ? Förstog dom inte att deras ord sårade? Jag kunde se igenom Jossas fasad, hon verkade inte bry sig, men jag vet att det sårade. Orden gick rätt in i hjärtat och brände, sårade. Det gjorde ont, ont i själen. Jag var säker på att Jossa kände likadant som jag en gång gjorde när jag blev utsatt för samma sak. Jossa kollade på mig, det såg ut som om hon sökte någonting, visste hon om min hemlighet? Ett leende började sprida sig på hennes läppar, vänta, visade jag medlidande där? ” Och vem tror du ger dig rätten att kolla på mig ?” Shit, nu gjorde jag det igen. Varför fortsatte jag att plåga henne när jag visste att hon redan var tillräckligt sårad? Hon vände om, gick med snabba steg ifrån oss. Jag tänkte på Jossa resten av den dan, var det nån mer än jag som överhuvudtaget märkte att hon var borta?

Det regnade ute den dagen, mycket, men regnet misslyckades med sin uppgift. Det kunde inte få mina tankar att rinna bort. Trasig. Nej tyst! Jag kunde inte få tankarna och försvinna. Kunde dom inte vänta tills jag kom hem så jag kunde skriva ner dom? Sprickorna växer. Jag började springa, måste hinna, hinna hem. Ni skjuter pilar. Jag sprang fortare, fortare än jag någonsin gjort. Jag trodde inte mina ben kunde springa så fort. Genom trasiga hål. Jag kommer ihåg lättnaden, när jag äntligen var framme. Snabbt drog jag upp nycklarna ur fickan, in i låset. Slängde av mig skorna, och det blev ett till sånt där märke på väggen som mamma hatade. In, In. Jag rusade upp på rummet och slog snabbt på datorn. Startade Word, och äntligen, äntligen fick jag skriva av mig. Jag blev inte nöjd med resultatet, men jag hade i alla fall fått bli av med känslorna;

Trasig,
Hela jag trasas sönder,
Sprickorna växer i min själ,
Ni skjuter era pilar genom redan trasiga hål.

Trasig,
Dom flyger snabbt,
Slår till och når hjärtat.
Och där når era pilar sitt mål.


Jag ville vara ensam den eftermiddagen. Tur att det bara var måndag, jag hade tillräckligt svårt att skaka av mig tjejerna ändå. Jag sa att jag skulle gå till läkaren, men direkt kom det frågor som ” Men vad gör du efter det ? ” ” Ska jag hänga med dig ? ” Jag skrek ett argt nej till alla och sen gick jag helt enkelt därifrån. Jag vet att dom kollade på mig med förvånade miner och undrade varför jag hade blivit så sur, men dom skulle aldrig förstå ändå. Regnet som förut forsade ner hade stillnat och föll nu bara som ett lätt sommarregn. För en gångs skull tog jag inte bussen och till min förvåning märkte jag att jag njöt av det. När jag kom hem skrek jag ett lamt ” Hallå” Inget svar, skönt. Jag slog på datorn för att få lite musik, men precis när jag var på väg att logga in på MSN ångrade jag mig. Vad skulle jag göra där egentligen ? Det skulle bara vara massa som ville ha ut mig. Istället började jag klicka runt lite planlöst på internet. Tillslut kom jag fram till en diktsida. ” Ja, varför inte ” Sa jag till mig själv. Jag skapade ett konto och loggade in. Det första som fångade min blick var en dikt med namnet ” Trasig ” Jag började läsa, och jag märkte direkt att den här tjejen hade skrivit mina tankar.

>.< Är den värd en fortsättning ?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tiggarflikkan - 25 aug 08 - 14:50
Riktigt bra, haha inte visste jag att ''min'' idé redan fanns ^^
Dikten var med hur underbar som helst...
Cilises - 2 maj 06 - 05:45
Slutar du skriva så....får du ingen kram på söndag. Får jag inte veta hur det går så slår jag ihjäl dig!
Du skriver så jävla fängslande, hur kan du bara sluta mitt i sådär?
EmmaJohanna - 2 maj 06 - 05:32- Betyg:
Underbart.
Den är skitbra.
Längtar efter fortsättningen!
sophie914522 - 2 maj 06 - 05:27- Betyg:
mejla omk fortsättningen tillm mejj den va as bgra-1
ev3lina - 2 maj 06 - 03:47- Betyg:
SKRIV MER FÖR GUDSSKULL:D
herregud så bra!
Evvi - 2 maj 06 - 03:29- Betyg:
ja, skriv mer :D
TrasigFlikka - 2 maj 06 - 02:39- Betyg:
ja, den är verkligen värd en fortsättning !! :D
ronja_jag - 2 maj 06 - 01:59- Betyg:
shit va bra =)
hoppas på en fortsättning =)

Skriven av
Sandra91
2 maj 06 - 01:42
(Har blivit läst 158 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord