Zeynab , Del 1 |
Den här berättelsen har jag skickat in förut men nu har det hänt lite ändringar. Hoppas till det bättre :D
Det var sista dagen i veckan och Zeynab var på väg till skolan. När hon såg att William och Joakim också var på väg till skolan började hon att små springa före för att de inte skulle börja reta henne för sjalen. Äntligen var hon framme hon gick fram till sitt skåp och märkte att de andra hade knäckt hennes kod och fylld det med matrester, gud vad äckligt tänkte hon och börja städa.
Zeynab och hennes familj flydde till Sverige när hon var liten, det var svårt att leva där med diktatorn Saddam Hussein. Zeynab kom till Sverige när hon var 2 år gammal så det var inget problem med hennes svenska. Sen hon hade börjat skolan har hon inte blivit accepterat av hennes klasskamrater. Hon kom från en mycket religiös familj. Zeynab hade 4 andra syskon, hon var den som var äldst. Sara var 10 Ali var 8 Aymen var 6 och självklart bebisen Noha som var 1,5 år gammal.
Det tog så långt tid så att hon missa halva matte lektionen. Johan var hennes matte lärare. Han blev mycket sur för hennes försening men sa ändå inget.
– kolla Zeynab verkar inte alls upprörd, sa lena högt och hånlog.
Lena var en populär tjej. Hon var snygg och ganska söt. Men det var ändå nåt skumt med henne. Hon hade hört att hon inte har någon pappa och att hon inte är hel svensk. Men hon var ändå elak. Och ville alltid ha uppmärksamhet av alla.
- Hon kanske vill få mer för att sluta och gå tro att duken på hennes huvud skyddar henne, sa William och skratta.
Hela klassen skratta så att de fick tårar, fast än att Johan bad de flera gånger att sluta.
Zeynab kände hur hon fick en klump i halsen men tänkte att det var onödigt att oroa sig och satte sig på bänk ensam och börja plugga. Hon tänkte på att hon måste nå sitt mål och bli tandläkare. Plötsligt kom lena och log
- Det är ändå onödigt att du sitter och pluggar!
- Jaså, ifall man vill bli en duktig tandläkare finns det inget annat man kan göra, eller?
- Nej men du kommer ändå bli tvingad att gifta dej snart med en kusin vid 17 års åldern!!
- Du ska inte prata om nåt du inte vet om.
- Jaja, sa hon gick tillbaka till sin plats.
Skolklockan börja ringa och alla rusa ut. Zeynab gick till toan och fixade sin sjal och tänkte att det kanske var onödigt att hon har på sig sjal men hon skämdes för den tanken och gick ut och hämtade religion böckerna och förberedde sej för nästa lektion. Plötsligt fick hon en hård knuff och tappade sina böcker
– Ser dej för! Sa lena och kolla på Lina upp och ner.
– Hon kanske till och med behöver glasögon, inte bara någon töntig duk på huvet! Sa William.
– Vad har ni emot min religion egentligen ??, skrek Zeynab.
– Hmm… mycket! sa Lena och log.
Hon hade egentligen inget emot men hon måste säga nåt för att få uppmärksamhet, hon tyckte egentligen synd om henne.
Och båda börja skratta och fortsatte till klassrummet de hade nästa lektion. Zeynab kände hur hon börja få tårar och sprang till toaletten. Hon tänkte hur man kan vara så taskig och inte respektera andras religion? Varför finns det ingen som tröstar henne? Varför är det ingen som förstår henne? Hon börja fälla flera tårar, hon bara grät och grät. Tills hon märkte att hon var försenad en hel halvtimme! Hon torka snabbt bort tårarna och sprang till klassrummet. Therese, hennes religionslärare Var jätte arg och sa.
- Nu får du förklara dig för rektorn varför du kommer försenat två lektioner i rad?!
Hon fick gå till rektorn och märkte att rektorn inte alls var på gott humör och märkte att hon låg illa till.
– Varsågod och sätt dej, sa rektorn arg.
Hon kände att tårarna börja rinna. Och händerna började svettas och darra. Hon hade aldrig varit hos rektorn förut för någon försening.
– kan du förklara varför du kom försenat två lektioner ?
Hon vet inte varför hon gjorde det men hon sprang ut tog på sej skorna och jackan. Hon sprang och sprang till busstationen och tårarna bara rann och rann. Hon tänkte att hon aldrig skulle tillbaks till skolan. Bussen kom och hon satte sej längst bak. Hon tänkte på vad hon skulle hitta på för ursäkt för att hon är så tidigt. När hon kom hem så var det bara mamma hemma.
– Salaam waleikom, sa mamma Najat.
– Waleikom Salaam, sa Zeynab och var glad över att se hennes mamma som hon älskade mest av allt. Det var deras hälsning inom Islam. Som tur undra inte hennes mamma varför hon var så tidig.
Forsättning kommer...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Maria922 - 12 jun 06 - 16:51 | | Gumman den berättesen har sådan inlevese att man vill bara fortsätta läsa :-D du är så duktig | nona - 16 maj 06 - 03:45- Betyg:  | | sorglig men bra | | asa92 - 2 maj 06 - 06:39 | | Ojj förlåt,jag gjorde nåt fel där. Tack för att du sa :D | | Bellisen - 2 maj 06 - 03:55 | | Sorglig men vaddå Lina?? Hette hon inte Zeynab? |
|
|
|
