På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ombytta roller ?

Det var den här dagen hon aldrig skulle glömma, även om hon inte visste om det nu. Det var den här dagen hon skulle fundera tillbaka på och undra exakt vilket datum det var. Det var dagen med ett stort D, den som förändrade hennes liv.

Sara var tjejen som alla ville vara som. Gudinnan som glänste över allas huvuden. Alla vill väl ha miljontals beundrare och att alla tjejer vill vara som en? Det var ju precis det som Sara hade. Hon hade ett lyckligt liv. Självklart var jag avundsjuk, själv hade jag inga vänner. Jag fick gå ensam genom korridorerna, det hade på något sätt bara blivit så, jag hade aldrig haft någon riktig vän. Klassens ensamvarg, Jossa, alla visste vem jag var, men ändå betydde jag ingenting. När Sara och dom andra tjejerna var ute och festade och blev mer och mer populära satt jag hemma. Den mesta tiden spenderade jag framför datorn, där hade jag i alla fall hittat en trogen vän, poesin.

Jag ville bara komma bort. Försvinna från jordens yta och fly bort från alla ” vänner ”. Alla de tjejer som följde efter mig och ville vara som jag, dom visste ju inte ens vem jag var! Jag var inte tjejen som alla trodde, jag ville egentligen inte vara ute och festa varje kväll, ha massor av beundrare och förstöra min framtid genom att sumpa mina betyg. Jag var inte sån, det var bara en stark, blank fasad som jag hade bildat. Bakom den finns en tjej som inte vill något hellre än att vara som Jossa. Vilket underbar liv hon levde. Hon hade inga jobbiga flamsiga tjejer som hängde efter henne och bråkade om hennes uppmärksamhet, inga krav på att hon skulle gå ut varje kväll och supa sig full och strula med alla killar hon hann med. Vid den här punkten var det bara ett år kvar, sen skulle jag börja om på nytt. Ny skola, nya vänner. Då skulle jag bryta den starka, blanka fasad jag ljugit ihop.

Jag kom gående, ensam genom de långa korridorerna, så har det alltid varit och så kommer det förbli. Solljuset faller in genom fönsterna och på väggarna som en gång varit vita. Min syster sa det till mig en gång, men som det var vid den tiden då jag gick här var dom alltid så nerkletade med smuts att det var svårt att tro på. Sara och hela hennes gäng stog och hängde vid ett fönster, hennes blonda raka, hår glänste i solen. Åh, jag skulle gett vad som helst för att få sånt hår som hon hade. Jag höll på varje morgon med att försöka platta mitt hår, men det ville inte, så fort jag tog plattången ur håret krullade det sig igen. Hennes perfekta hy glänser också. Hur gör hon för att slippa alla finnar? Vi är 15, inte kan man väl ha turen att bara slippa allt sånt ? Dom stog som alltid med en godispåse mellan sig, Sara verkar kunna äta verkligen allt, men ändå behålla sin perfekta kropp.

Åh där kom hon, tjejen som jag så gärna ville vara. Helt obekymrad gick hon där. Ensam, utan att behöva ha alla andra hängandes efter sig. Hennes långa bruna hår i de perfekta lockarna jag försökte skapa varje morgon, hennes naturliga hud som jag mycket hellre ville ha än mitt foundationtäckta ansikte. Jossas gröna ögon lyste, med den effekt jag varje morgon försökte skapa genom att sminka mig. Hon var så naturlig, så söt utan att hon behövde använda massa smink. Hennes kropp var perfekt. Jag såg ut som en Barbiedocka i min, och ändå visste ingen vad jag behövde göra för att se ut såhär. Det var ett helvete. Det enda jag åt i skolan var godiset som folk proppade i mig. ” Sara du måste äta mer ” Fick jag ofta höra, men vad hjälpte det när jag fick ångest när jag kom hem och spydde upp allt igen? Mitt liv var ett helvete.

>.< Skolarbete, det är upp till er om jag ska fortsätta på den eller helt börja på nåt nytt. Så säg vad ni tycker. Tack

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Tiildus - 8 maj 06 - 06:24- Betyg: