Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 13.

APOV

Jag satt i soffan och tittade på Jasper och Emmett när de spelade TVspel när jag såg det.

Bella och Edward stod i Charlies hall och Charlie puttade ut dem genom dörren och smällde igen den. Edward stod på verandan utanför huset och höll om Bella som grät.

Jasper och Emmett tittade upp på mig. "Vad såg du?" Jasper tittade oroligt på mig. "Charlie.. Kastade ut Bella" Jag var både glad, ledsen, bekymrad, orolig och förväntansfull. Var skulle Bella kunna vara nu, om inte hos oss? Emmetts skratt avbröt mina tankar. "Bella är trubbel" Jag blängde ilsket på honom. Men det dröjde inte länge förrän ett leende dök upp på mina läppar. Jag såg Edward springa, hit, med Bella på ryggen. Jag skuttade upp ur soffan av glädje och skrek "Strax får jag träffa Bella, strax får jag träffa Bella" Jag dansade fram till dörren medan jag tänkte på att jag snart skulle se min bästa vän igen, få krama om henne och berätta för henne hur mycket jag har saknat henne. Knäppa Bella, så jag längtar efter att få träffa henne igen. Jag öppnade dörren och gick ut, precis samtidigt som Edward stannade några meter ifrån mig med Bella på ryggen. "BELLA!!!" Jag skrek och sprang fram till henne.


BPOV

Edward hjälpte mig upp på sin rygg och började springa med mig till hans hus. Det var längesen jag hade suttit på hans rygg medan han sprang, men det kändes som om det vore igår. Men den här gången behövde jag inte blunda, jag var inte rädd längre. Jag mådde inte illa. Efter bara någon minut saktade Edward farten och jag kunde se att vi var framme vid huset. Dörren var öppen och där stod Alice. Min Alice. "BELLA!!!" Innan jag hann reagera rycktes jag bort från Edwards rygg och Alices hårda kalla armar omfamnade mig. Jag lade mina armar runt henne tryckte henne så hårt som möjligt mot mig. "Alice" Min röst skar sig när jag uttalade hennes namn och jag upptäckte att jag hade börjat gråta igen. Jag luktade på Alices axel och andades in hennes doft. Mitt minne hade svikit mig totalt när det gällde hennes doft. Jag mindes inte alls att hon luktade så gott. "Så ja, Bella.. Jag är här nu" Alice drog sina fingrar genom mitt hår. "Jag har saknat dig så mycket, Alice" Jag tryckte henne ännu hårdare mot mig, rädd för att hon skulle försvinna. "Jag tror jag ska lämna er ifred en stund" muttrade Edward och jag hörde att han gick upp för trappan och öppnade dörren, men jag kunde inte se det eftersom jag gömde mitt ansikte mot Alices axel och mina ögon var så fyllda av tårar. Jag hörde dörren stängas. "Jag har saknat dig också, Bella. Mer än du anar. Jag kommer aldrig lämna dig igen, VI kommer aldrig lämna dig igen" Vi stod bara och kramades en stund, Alice försökte lätta på taget, för att jag skulle kunna andas lättare, antar jag. Men jag vägrade, jag tryckte mig allt hårdare mot hennes stenhårda lilla kropp som formades efter min. Efter en stund öppnades dörren och jag tittade motvilligt upp. Esme.


EPOV (Esme)

Edward kom in i köket där jag stod och lagade mat till Bella. Jag hade hört att hon hade blivit utkastad av Charlie och att hon var påväg hit. "Bella är därute" Edward log och fortsatte. "Jag gör klart maten så kan du gå ut och hälsa på henne" Jag kastade mig fram mot honom och kramade honom snabbt. Min son, va jag älskar dig. "Jag älskar dig också, mamma. Gå nu" Edward skrattade och jag gick i mänsklig fart mot ytterdörren. Jag öppnade den och där stod Bella, omfamnad av Alice. Hon tittade upp på mig och släppte Alice. Hon började springa fram till mig med tårar i ögonen och jag sträckte ut mina armar mot henne. "ESME!!" Hon slog armarna runt mig och tryckte mig hårt mot sig. "Bella, gumman" Jag kramade henne tillbaka och fick anstränga mig för att inte hålla henne för hårt. "Lämna mig aldrig igen" Bella grät. "Aldrig" viskade jag. "Aldrig någonsin, gumman" Hon tryckte sig ännu hårdare mot mig och jag undrade om hon verkligen kan andas. "Bella, ta det lugnt" Hon släppte mig lite. "Jag är bara så rädd.. Att ni ska försvinna igen" Jag log sorgset mot henne. "Vi kommer aldrig försvinna igen, allting var ett misstag" Jag släppte taget om henne, vinkade till Alice att komma. Alice tog tag i Bellas vänstra hand och jag i hennes högra. "Kom nu, Bella" viskade jag till henne och så gick vi in i huset tillsammans.


--

Sådär, det dröjde några dagar, jag vet.
Men jag har som sagt fyllt år och dagen efter blev jag sjuk,
är fortfarande sjuk men mår tillräckligt bra för o orka skriva.

Jag är dålig på att mejla när nya delar har kommit och så,
men jag orkar inte det. Kan ni inte vara snälla och kolla
själva med jämna mellanrum om jag har skrivit något nytt.
Lite lättare så, för mig. Så jag slipper mejla alla..
Vore snällt.

Tack för alla grattis förresten, ni är underbara!
<33
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Sandra353 - 12 maj 09 - 07:12- Betyg:
Ohh jag nästan gråten, det var så vackert :) Ohh naae jag vill läsa mer :P Jätte bra skrivet :)

//Sadda

Skriven av
Evvi
12 maj 09 - 00:51
(Har blivit läst 349 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord