katten |
Historien har tagit en ny vändning i mitt huvud och kommer att bli lång.
Därför lägger jag inte ut flera delar
Ögonen öppnades. Han såg rummet i ett tillstånd mellan sovande och vaken. Medvetenheten inom honom avvaktade ett tag till. Ingen brådska, inga måsten, ingenting som stör. Han tänkte på andningen när han låg på rygg och tittade upp på två fläckar i taket. Var det fläckar eller var den ena fläcken kanske en spindel som har betraktat honom under natten och väntat på detta tillfälle att glida ner mot honom? Nej, fläckarna kommer nog inte att attackera just nu. Han blundade igen. Ingenting som stör. Var det verkligen så? En känsla i magen ville hävda att det inte riktigt var sant. Känslan färdades från magen och upp i bröstkorgen och tillbaka igen. Det var varmt i sängen. Fastän det var alarmet som väckt honom så hade temperaturen inte låtit honom vara kvar i sängen så mycket längre. Han reste sig upp till sittande position i sängen och slängde iväg täcket på det redan stökiga golvet. Städningen hade fått bortprioriterats de senaste dagarna och om det var en bra eller dålig prioritering kunde han inte avgöra än. Man kan alltid lita på att entropin gör sitt jobb. Persiennerna gav inte tillräckligt mycket mörker för att kunna dölja oordningen i rummet. Kan det verkligen gå så snabbt att förlora kontrollen som man skaffar sig i ett rum. Vem är egentligen starkast om rummet alltid lyckas med sitt mål att hitta andra ställen för föremålen än vad som har bestämts för dem. Luften är varm och han inser att han borde gå och öppna fönstret.
Men först vill han hitta anledningen till att något inom honom också vaknade och gav sig till känna genom denna anspänning i överkroppen. Som vanligt började han metodiskt söka efter det som fanns i hans huvud. Först försökte han fånga alla tankar som fragmentarisk strålade förbi hans sinnes ögon. Så fort han fick tag på en tanke började den försöka fly i panik och upplösas och fly djupare in i huvudet. Han kisade mot fönstret när har plötsligt såg en ny, tidigare oupptäckt silhuett bakom persiennerna. Armarna och benen domnade bort samtidigt som kroppen började spännas. Slagen från hjärtat kändes nästan ut till huden på honom och ögonen hade övergett sitt sömniga tillstånd och var vidöppna för att vara säker på att han inte misstagit sig.
Nej, inget misstag. En skugga var utanför fönstret. En skugga som inte var honom bekant. Han kände hjärtslagen uppe i halsen på honom och hela kroppen var nu på helspänn. En yttre betraktare skulle här direkt se de grundläggande drifterna som styr oss. Något hade hänt som stört ett invant mönster och alla dörrar som tyglar våra fundamentala drifter hade slagits upp för att ge rum åt vårt innersta djur. Dörrarna var vidöppna.
Han bodde tillräckligt högt upp för att utesluta att någon har riskerat livet för att ta sig upp till balkongen. Skuggan gjorde också att han insåg att det inte stod en människa utanför. Även om de tankarna ville in i huvudet. Det första, plötsliga tillståndet av fara började sakta att lägga sig. Dörrarna i huvudet stängdes igen en efter en och arbetet att återställa ordningen hade tagit sin början, när plötsligt något tog sig in i en av dörrarna. Han stannade upp. Allt blev stilla.
Tidens betydelse var mycket låg och han satt fryst i sitt läge.
Skuggan var borta.
Efter att ha tvättat sig och rakat sig som vanligt gick han in till köket för att äta. Filpaketet han höll i handen lockade honom inte och det fick återgå till sina vänner i kylskåpet. Gröt? Nej, förvisso nyttigt, men tanken lockade inte idag. Göra en omelett på ägg och tomater kanske? För tidskrävande. Kylskåpsdörren stängdes igen, och suckande öppnade han skafferidörren. Hårt, grovt knäckebröd. En halv baugette från dagen innan. Skorpor. Kex (han borde slänga dessa, de hade inte blivit rörda de senaste halvåret). Ingen hunger gav sig till känna, men åren har givit honom tillräckligt med erfarenhet för att ändå sätta sig ner och inta en frukost oavsett vad hungern sade. Det gäller att inte bli lurad av kroppen.
Denna dag vann dock hans direkta, ytliga tankar och han hällde upp vatten i mockabryggaren. Kaffet hade blivit lite gammalt och var tvungen att samarbeta med en del mjölk för att göra drickandet till en behaglig upplevelse. Inte perfekt men i alla avseenden bättre än kaffet på jobbet, vilket borde räknas både som en drog och ett gift.
Han ställde bryggaren på plattan och vände sig om då han blev chockad för den andra gången under dagen. På bordet låg en svart katt och tittade sömnigt på honom. Halvropet som kom från munnen lät väldigt olikt honom. Nästan som från en dövstum person. Det var ett lamt ljud men som ändå skrämde upp katten som ryggade tillbaka och spände de gröna ögonen i honom.
”Det var inte lätt att komma in” Sade en röst plötsligt
...forts följer....inte
Historien har tagit en ny vändning i mitt huvud och kommer att bli lång.
Därför lägger jag inte ut flera delar
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | grisengrisen - 16 maj 09 - 19:27- Betyg:  | | mycket mycket bra. fortsätt! | | Albarello - 15 maj 09 - 15:04 | Mycket skit som måste fixas nu.
sedan spy.
samla mig.
sedan fortsätta skriva på denna monstrositet.
Så om ngn vill läsa fortsättningen vet ni nu detta. Vill ni inte fortsätta är det bara att korka upp champagnen! :P |
|
|
|
