Ett annorlunda självmord |
Över daggvått gräs vandrar en flicka på bara fötter. Den är skymning, den djupblå himlen skiftar i solnedgångens violett. En bit bort sträcker sig svarta trädsiluetter efter de grå molnen, men utan att riktigt nå. Gräset på ängen når flickan till knäna, hon nästintill vadar fram genom det. Tårar strömmar ner för hennes kinder, men det är inte hennes fötter som värker.
Hon är iförd en tunn sommarklänning i en nyans som matchar himlen, men trots att det är kyligt ute så fryser hon inte. En nordanvind blåser. Flickan ser nästan spöklik ut där hon går. Men hon slår aldrig av på takten, trots att vinden piskar hennes kropp. Hon har ett mål.
Ekande ord. Plågande ord. ”Idiot”. En tår. ”Jävla stude”. En tår. ”Hora”. En tår. ”Irriterande arroganta unge”. En tår. ”Fetto”. En tår. Tårar i floder.
Hon går målmedvetet, med fasta steg. På avstånd ser hennes gestalt bräcklig och svag ut; en tunn kropp, utmärglad och trött, en aning svulten. Men kommer man närmare syns glöden runt omkring henne; gnistan i hennes ögon och beslutsamheten i hennes rörelser. Hon har ett mål.
Mörka minnen. Förtärande minnen. Hon vill inte komma ihåg. Hon ångrar så mycket. Inte speciellt bara för egen skull. Hon vill inte minnas varje svek.
Hon börjar slå av på takten nu. Himlen mörknar allt mer över hennes huvud. Gräset påminner om svarta slingrande armar. De vill dra ner henne till sig. Det är där hon hör hemma. I den mörka massan där nere… Hon fortsätter att gå. Sliter loss sina ben ur gräsets giriga grepp. Hon har ett mål.
Fel. Så många fel. Hon har så många brister. Det blev hon ständigt påmind om. Kanske menade de inget illa. Det hade hon inte själv gjort i alla fall.
Vindens vinande och några syrsors spelande är allt som hon hör. De mjuka armarna på marken dämpar hennes steg. Världen är suddig, hennes kinder är blöta. Men hon behöver inte se vart hon ska. Hon hade kunnat gå med förbundna ögon. Hon har ett mål.
Bitande ånger. Outtalad ånger. Hon ångrar allt, men har inte röst nog att yttra det. Vem skulle tro att hon hade gjort allt för att skydda sig själv?
Flickan kommer fram till en strandkant. Det mörka vattnet glittrar framför henne. Det ser trolskt ut. Inbjudande… Hon tar ett steg ut i sjön. Vattnet är kyligt och hon ryser ofrivilligt till. Skakar sedan känslan av sig. Det spelar ingen roll att vattnet är kallt. Hon har nått sitt mål.
Befrielse. Ordet ekar i hennes huvud. Uttalat av någon, någon gång, någonstans. Befrielse.
Hon vadar ut tills vattnet når henne upp till bröstet. Det är svårt att andas. Kylan biter sig in, sticker i hennes skin. Det ekar i hennes öron och bultar i hennes lemmar. Framför hennes ögon dansar ljusprickar. Prickar som verkar ta form av ansikten. Hånande ansikten. Skrattande ansikten. Elaka ansikten. Leende ansikten. Vänliga ansikten. Bekanta ansikten. Några stirrar på henne i misstro. Var är det hon håller på med? Rösten ekar i hennes huvud, men nu säger den något annat. ”Svek”.
Bitterhet. Förtärande bitterhet. Ingen hade nog haft en aning. Vare sig han med sitt leende eller hon med skrattet. Det var synd.
Hon ligger och flyter på vattenytan. ”Svek”. Hon har ingen känsel i vare sig händer eller fötter. ”Svek”. Ja, hon vet att hon har svikit. Hon befriar ju alla nu! Detta är hennes förlåt. Men rösten försvinner inte. Den stannar kvar, förebrår henne.
”Det var inte meningen att det skulle bli såhär!”. Hennes rop ekar ut i ingenting. Det finns ingen som hör. Tårarna fortsätter rinna.
”Jag är ledsen”, viskar hon tyst med krampaktiga lungor. Men det finns ingen som hör hennes ursäkt.
Misstag. Sårande misstag. Hon vet att hon har gjort så ofantligt många misstag. Visst hade hon svikit, det skulle hon aldrig förneka. ”Svek”.
Plötsligt vänder hon på sig. Välter över på mage och börjar kämpa in mot stranden. Hon har drivit ut en bra bit, men nu är vågorna på hennes sida.
Drypande våt kravlar hon sig upp ur vattnet. Hennes blå sommarklänning har antagit en svart nyans. Det är bra. För hon är på väg att begå självmord. Då passar en svart klänning.
Flämtande faller hon ihop på strandkanten. ”Jag trillade i”, skulle hon säga när hon kom hem. När de undrade vad hon överhuvudtaget hade gjort vid sjön skulle hon svara ”Jag ville ta en promenad”. Ingen skulle fråga något mer. Hon var inte den självdestruktiva typen. Förklaringen skulle utan vidare godtas.
Hon ligger på rygg ett slag för att hämta andan. Förhoppningvis har det kyliga vattnet inte gjort alltför stor skada. Det skulle också vara ett svek. ”Svek”. Hon som aldrig lyckades göra något bra nog. Hon vars tårar ingen såg, eftersom de inte borde finnas där. Hur skulle ett hjärta av sten kunna såras?
Hon vet vad hon måste göra. Befrielsen är långt borta nu, hon förtjänar den inte. Sjön hade kunnat dränka hennes sorger, men det hade varit en självisk lösning. Då hade ångerfyllda tårar fällts ur andra människors ögon. Det hade inte varit rätt.
Nej, hon ska inte befrias. Hon ska fortsätta att leva. Varje dag ska hon bli mindre och mindre som den person hon hade velat vara. Varje dag skulle hon fyllas med mer och mer ånger över den hon var, men skulle aldrig lyckas ändra sig. För utan murar av sten kan ett hjärta krossas ännu lättare.
Nej, hon skulle fortsätta leva. Och begå självmord.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | lindagustafsson - 3 maj 08 - 11:33 | | väldigtväldigt bra, gillar ditt sätt att "formulera" dig på , (: | | Caelestise - 1 maj 06 - 00:51 | Tack :)
Haha, ja, man skulle nog kunna säga att liknelserna överfaller mig. Jag ramlar in i det jag skriver och sedan finns de bara där.
Absolut, det är en gubbe som håller i en (något stor) penna. | din_mardrom - 1 maj 06 - 00:32- Betyg:  | .. Du skriver väldigt bra så här också, Cael.. Förstår inte riktigt hur du lyckas komma på liknelser som 'Gräset påminner om svarta slingrande armar', men jag antar att de bara överfaller dig, eller? Hur som helst är det vackra liknelser! Jag hoppas folk förstår den sista raden, men antagligen gör dom det.. Det är verkligen hemskt hur ett liv skulle kunna vara så här..
Och till 'Snyggast_i_stan', hon begår faktiskt självmord, kanske på ett lite annorlunda sätt, men likväl ett självmord..
5/5 eftersom du använder så oerhört vackra liknelser och för att det slutar på ett så tänkvärt sätt!
(Lite annat också.. Är det någon som ser vad de där betygsakerna ska föreställa??) | | sophie914522 - 30 apr 06 - 22:22- Betyg: | | fantasisk:D"! | | Snyggast_i_stan - 30 apr 06 - 00:03 | ganska bra...du använder orden jätte fint...hade kanske personligen gillat den mer om hon
gjort självmord men... | | Caelestise - 29 apr 06 - 06:14 | | Nej, inte riktigt sann. Lite av tankarna är verklighetsbaserade bara... | | Between - 29 apr 06 - 05:27 | | Åh, verkligen jätte fint skrivet :)! | | WonderWorld - 29 apr 06 - 03:01 | jätte fin.
värkligen bra!
sann ?
spelar igentligen ingen roll!
bra skrivet ! |
|
|
|
