Det! ( hela del 1 ) |
-Vänta, Olivia! Lämna mej inte ensam! Skrek hon så högt hon kunde.
-Jag måste! Det kallar på mej! Skrek Olivia tillbaks.
-VAD KALLAR PÅ DEJ?! Skrek hon nu lite irriterat. Hon började bli trött och Olivia visade inga tecken på att sakta ner.
-Jag vet inte riktigt... Men jag måste hitta det. Svarade Olivia och tittade bakåt. Plötsligt såg hon att det var något fel med Olivias ögon. Dom var utryckslösa. Hon stannade till i chocken och Olivia försvann.
-OLIVIA!! KOM TILLBAKS!! Hon började springa åt hållet Olivia sprungit åt. Hon såg ett stort hus som skymtade bakom träden.
-Vafan... Muttrade hon. OLIVIA!!
Hon gick närmare grinden medans hon fortsatte skrika "OLIVIA!!". I ögonvrån såg hon att något rörde sej. Hon vände sej åt det hållet och skrek: OLIVIA!! KOM FRAM!!
"Jävla Olivia!" tänkte hon.
Olivia var hennes tvilling. Den yngre av dom. Hon springer ofta bort. Men hon går inte så långt.
Huset såg övergivet ut men hon kunde ju inte lämna Olivia där ensam! Eller? Nej, hur kunde hon ens tänka på att lämna Olivia i ett övergivet hus.
Hon gick genom grinden. Den gnisslade så högt att hon blev lite rädd. Trädgården såg vild och övervuxen ut. Definitivt övergiven. Vart fan hade Olivia tagit vägen?
Plötsligt gick dörren upp och där stod Olivia med nedböjt huvud så att hennes blonda hår skymde ansiktet.
-Kom hit, syster, jag vill visa en sak! Sa Olivia.
-Syster sen när kallar du mej syster? Sa hon och skrattade av lättnad. Kom så går vi!
-Jag vill visa dej en sak!
-Okej, okej, jag kommer! Sa hon och blev lite fundersam. Olivia betedde sej lite underligt...
Hon gick fram till dörren och Olivia gick in.
-Olivia, vänta! Sa hon. Gå inte in dit! Vänta på mej!
-Kom, syster!
-Nej, jag vägrar! Kom hit NU!
-Kom, syster!
-Nej, kom hit istället!
-Kom, syster! Du tänker väl inte lämna mej?
-Nej, men KOM HIT!
-Nej syster, du ska komma hit!
Hon gick in för att hämta Olivia när dörren slog igen. Hon försökte få upp den men... Den var låst
|
|
|
|
