"Min bror och jag<3" Vad hände sen |
Jag vill börja med att tacka alla som har läst novellen och som verkligen stöttat mig genom era vackra kommentarer, jag är verkligen tacksam från djupet av mitt hjärta. Som ni kanske också vet så har jag och Marcus bråkat....sjukt mycket, i flera månader...Jag var gravid och hela köret. Men Jag vill gladeligen berätta för er en sak så...här kommer en...novell?
Efter ännu en natt när jag gråtit mig till sömns och bannat mig själv för att vara så korkad att jag miste Marcus så vaknar jag av ringklockan som skriker med en gäll signal.
Jag vankar sakta upp och blickar mig själv i spegeln, ett vrak... Rufsigt oklippt otvättat hår, rödgråtna ögon. Svarta ringar under ögonen av sömnbrist och ett allmänt eländigt utseende.
Jag hade på mig stora grå mjukisbyxor och en av Marcus stora svarta t-shirts, jag kände mig lika bedrövlig som jag såg ut.
När jag sakta öppnar dörren måste jag blinka några gånger för att se om jag verkligen ser rätt. Utanför min dörr står en kille med ruffsigt hår och stora rödgråtna ögon med en stor bukett rosor.
- Jag älskar dig Marie, jag älskar dig så himla mycket att det gör ont. Hörde jag Marcus säga mellan snyftningarna
Jag kunde inte tro att det var sant utan stod och stirrade som ett fån på honom, mitt hjärta bultade i 340. Jag kunde inte sluta stirra på honom och till min stora förvåning rann stora tårar för hans mjuka kinder.
Efter en evighet gick jag undan från dörren och släppte in honom. Han gick raka vägen in i köket och la rosorna på diskbänken. Sen såg jag hur han djupandades några gånger före han vände sig om jag fram till mig och kramade om mig hårt.
"Kan du förlåta en idiot" Viskade han mjukt i mitt öra och jag kunde inte förmå mig att säga något utan nickade bara svagt. Min Marcus var tillbaka, jag drömde inte!
Han lyfte upp mig i sin famn som att jag var lätt som en fjäder och bar in mig i sovrummet, när han sakta lade ner mig i sängen tittade han ömt på mig.
- Du är lika vacker som du alltid har varit. Jag kunde inte låta bli att fånle, vi båda såg ut som sju svåra år men ändå kallade han mig vacker. Åh vad jag älskade den pojken, min älskade bror...
Han kysste mig mjukt på läpparna och jag var säker på att jag var i himlen. Han lade sakta handen på min ganska runda mage och log stort.
Den natten låg vi bara och mös, tittade varandra djupt i ögonen och grät. Men aldrig någonsin hade jag mått så bra, Marcus var tillbaka hos mig.
Och nu sitter jag här, Marcus kommer ibland förbi bara för att titta på mig och vi är lyckligare än någonsin.
Den 30 Juni stundar bröllopet och Ebba jollrar glatt i sin spjälsäng. Jag är den lyckligaste människan på jorden och allt tack vare mina föräldrar.
Vi har ibland funderat hur vi ska kunna förklara att mormor och morfar och farmor och farfar är samma personer, men det löser sig nog.
Hur livet varit om vi hade varit biologiska syskon vet jag inte, och vill inte veta heller.
Men varje gång vi går på stan hand i hand och styr våran barnvagn så svävar jag på moln. Ibland ler jag busigt och säger "Vi har det bra vi brorsan"
Och varje gång stöter Marcus till min arm och ler busigt åt mig, dom kvällarna är alltid lika passionerade.
Ännu en gång ett stort tack till alla som trodde på oss!<3 Ni betyder mer än ni tror. Bamsekram på alla underbara, från världens lyckligaste Marie!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ifIenduphappy - 3 dec 09 - 19:41 | Finns väl egentligen bara ett ord åt er två
Starkt! :) | | Sussii - 1 jun 09 - 16:10 | | Barn ? wiih , <33 =) | | Ciissii - 14 maj 09 - 22:12 | | gud va sött :) | sweet-92 - 25 apr 09 - 16:38- Betyg:  | | Vad sött :) | | loversarelonley - 24 apr 09 - 20:30 | åhh vad bra att allt slutade lyckligt är värkligen glad för er skull :D
ps. du skriver otroligt bra också ds. | | Bolliz - 18 apr 09 - 08:49- Betyg: | Du skriver skit bra! Jag har läst alla delar i dag!
Ni är värda detta!<3 Hade jätte bra, Puss och Kram <3 |
|
|
|
