gammelgäddan upplurad första april(2002) |
Solen glänser på fiskespöet och glittrar i vattnet. Femton grader och vindstilla, kan det bli bättre? Träden står precis bredvid åkanten och deras långa grenar stryker majestätiskt över den glittrande vattenytan. Himlen är klarblå och vattnet porlar mjukt förbi. Jag, pappa och lillasyster går ut med den gula kanoten som ligger precis nedanför farmor och farfars hus. Vi är sprudlande glada över det vackra vädret men vi försöker vara tysta så att vi inte skrämmer iväg fiskarna. Jag sitter längst fram i fören, Lillasyster i mitten, på bottnen av kanoten och pappa sitter längst bak och styr kanoten. Jag älskar den lugnande känslan av kanoten som glider mjukt på vattenytan och hur paddeln skär genom ytan med ett tyst plaskande och kanoten skjuter iväg framåt. Det är lugnt och stilla och vattnet flyter lugnt och djupt under oss. Pappa har berättat för mig och lillasyster att på ett ställe är vattnet lika djupt som den där eken är hög. Fåglarna kvittrar och träden speglas i det mörka vattnet. En groda simmar förbi och jag plockar upp den i kanoten men släpper i den i vattnet igen. Pappa har fiskespöet bredvid sig med linan och draget hängande efter kanoten så att det ska glittra frestande för de hungriga fiskarna som simmar förbi i djupet. Tystnaden bryts av det plötsliga ljudet av fiskespöets skrapande mot kanotkanten och spetsen böjs i en båge ned mot vatten ytan och linan spinner ut sig själv för att kunna följa med den ursinniga fisk som vi fått på kroken. Pappa ler stort mot mig och lillasyster och börjar försiktigt veva in fisken så att den inte ska släppa taget. Jag och lillasyster får hålla i några nedhängande grenar för att vi inte ska flyta iväg medan pappa kämpar med fisken. Han kan känna att det är en stor fisk så för att visa mig och min lillasyster lockar han upp den till ytan. Vi flämtar till för det är inte precis någon liten fisk vi kan skymta i ytan. Den simmar fram och tillbaka under båten och pappa försöker vara försiktig för att spöet inte ska brytas av. Vi sitter stilla av spänning och försöker få ännu en skymt av jättefisken. Till slut, efter flera minuters frenetisk kamp har pappa fått upp fisken i båten, där han klubbar till den med paddeln så att den ska dö så snabbt så möjligt och slippa lida och kippa efter luft. Lillasyster sitter jämte fisken och är mycket angelägen av att få komma i land så snabbt som möjligt, då det ibland spritter till i fisken igen. Väl framme vid åkanten där vi hade lagt i kanoten tidigare springer jag och lillasyster upp till farmor och farfar för att triumferande berätta om vår fångst. Farfar följer efter oss ned till kanoten igen där pappa har börjat kämpa med att få ut fisken ur kanoten. Han har fått i den i hoven, men skaftet har rykt sönder så vi får kämpa för att bära upp fisken till huset. Farmor har plockat fram fisk vågen men den räcker inte till, så vi lägger den stora fisken i en skottkärra och rullar den bort till en bonde som bor en liten bit bort för att väga den på hans potatis våg. 14.2 kilo! När vi kommer tillbaka till farmor och farfars hus har farmor ringt till lokaltidningen som har skickat en journalist och en fotograf. Med triumferande leenden poserar vi bredvid den 135cm långa och 14.2 kilo tunga fisken. När bilderna är tagna och lite frågor ställda tittar jag och lillasyster på när farfar och pappa rensar fisken och matar katterna med inälvorna. Vi är uppspelta och glada över vår ovanligt stora fiskelycka och pappa skickar iväg fiskhuvudet till en kusin i stora staden för uppstoppning. Så nu hänger den och grinar på väggen med lyckodraget dinglande i den vidöppna käften.
Detta är historien om hur jag, pappa och min lillasyster lurade upp gammelgäddan den första april, 2002 i Suseån, Boberg.
|
| Kommentarer | | EmelieStrange - 3 apr 09 - 15:43 | jag kmr ihåg, ni var med i tidningen! :D
o huvudet är läbbigt >.< |
|
|
|
