Ensam kvar del 3 |
På lappen stod det: Jag och Star light på junior VM, vi fick en 5:e plats!
Nu blev jag ännu mera förvirrad. Jag visste varken ut eller in. Jag bestämde mig för att gå ut och rensa mina tankar.
Jag gick ner till stallet. Mia var precis klar med fodringen. Hon presenterade mig för alla hästarna. Hon pratade om dom som om det var hennes barn. Jag fastnade för Trullsan redan vid första ögonkast. Hon är en brun vit skäck, med en jätte busiga ögon.
Jag och Mia gick in och åt mat. Det kändes som om jag känt henne hela livet. Vi pratade om allt. Mest om mamma, pappa och Malin. Det kändes bättre när jag fick bättre när jag fick prata om det som hänt.
Det gick en månad, sen två. Så fort jag skrattade tänkte jag på Mamma, pappa och Malin. Men efter ett halvår bestämde jag mig för att börja leva ett normalt liv igen. Jag kan ju inte sörja i evigheter. Jag måste få leva mitt liv.
Mia kändes mer som en kompis en moster. Hon började lära mig rida. Jag hade läst mammas hästböcker, så jag visste för det mesta hur jag skulle göra. Jag red på Trullsan, för hon är min favorit. Redan efter en vecka började vi hoppa. Både Trullsan och jag älskade det. Mia blev ganska förvånad, hon sa att jag hade natur begåvning. Tackvare Trullsan kunde jag känna mig fri! Jag åkte ofta med Mia som hästskötare när hon åkte och tävlade. Det blev mycket resande, men hästar är mitt liv!!
Det tog inte lång tid innan jag var med på en liten hopptävling med Trullsan. Det gick bra, vi fick en rosett! Den hängde jag upp bredvid mammas prisrosetter.
En dag när jag och Mia åkte från en tävling frågade jag varför dom inte haft kontakt, och varför mamma slutade rida. Mia var tyst en lång stund. Sen började hon sakta berätta vad som hänt. När jag var 13år, och din mamma var 16 bodde vi på den här gården. Sen började det brinna i stallet. Vi vet än idag inte orsaken. Vi fick ut alla hästar utom Starlight. Våran pappa sprang in för att försöka rädda honom, men vi fick aldrig se Starlight och våran pappa vid livet igen. Din mamma anklagade mig för branden, för jag hade tjuvrökt dagen innan. Dom gjorde en massa undersökningar, och det var inte bakom stallet det började brinna. Det kan ha varit elementet i sadel kammaren. Men din mamma var tvungen att ha någon att skylla på, så det blev jag. Efter det pratade inte vi med varandra. Hon flyttade med sin kille till Stockholm.
- Nää, vad sorgligt. Sa jag. Tårarna rann. SÅ det var det som hänt min mamma. Jag förstår henne på sätt och vis. Men inte hur hon bara kunde lämna allt.
- Ja, men det var så det gick till
Resten av vägen hem satt vi tysta. Vi båda tänkte nog på samma sak.
Jag hade svårt att sova den natten. Kunde inte tänka klart. Vad skulle jag göra?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lappen - 19 aug 06 - 01:38- Betyg:  | | jättebra | | deprimerad - 4 aug 06 - 07:59- Betyg: | UNDERBAR!!!
Menar de verkligen | | Tiildus - 24 apr 06 - 05:46- Betyg: | | Jättebra!!=) | | bonanza_ - 24 apr 06 - 02:37 | | Åå tack! | | sofiiie - 24 apr 06 - 02:31 | | BRA:) |
|
|
|
