den 31 mars 2009 -15.48- |
Jag vaknade mitt i natten av en överväldigande törst som hotade att driva mig från det lilla vett jag hade kvar och min uttorkade strupe ömmade av törst. Jag reste mig upp i sittande ställning och spanade ut i mörkret för att orientera mig. Jag hade ingen aning om var jag var någon stans eller vad som hade hänt föregående dag, det enda jag kunde koncentrera mig på var törsten. Jag letade i min väska efter vattenkruset som jag sedan med stela fingrar fumligt öppnade och jag slöt mina uttorkade läppar runt hålet och lät vätskan flöda över min tunga. Trots att detta var det mest utsökta källvatten man kunde få tag på så kunde det inte på långa när släcka min brinnande törst. Jag hostade upp vattnet på marken bredvid mig och stirrade chockad på mina händer. Månen tittade fram mellan två stålgråa moln och det jag såg skakade mig djupt.
Mina händer såg inte ut som de brukade, inte ens i närheten. De blänkte i månskenet och mina naglar såg ut som hårda klor.
En gren knäcktes plötsligt i skogen bredvid mig jag ryckte till och tittade åt det hållet som ljudet hade kommit ifrån. Jag andades djupt och ljudlöst genom näsan och de dofter som min snuddade vid min hjärna och analyserades av den, hade jag aldrig känt maken till någonsin. Jag kunde känna lukten utav det horndjur som stod bara några meter bort och jag kunde även känna doften utav den vargen som suttit på mitt bröst och hindrat mina andetag, men nu sedan länge var försvunnen. Jag reste mig, förvånad över hur smidigt jag kunde röra mig och hur ljudlöst mina andetag och mina steg var. Jag smög mig närmare djuret och attackerade med en förödande kraft och slet det stackars djuret i stycken. Det blod som jag i långa djupa klunkar bälgade i mig släckte min djuriska törst mycket bättre än det klara källvattnet jag försökt mig på att inmundiga tidigare. Jag stannade upp i min måltid eftersom jag borde ha känt hjärtats slag i mitt bröst och adrenalinet i mina blodådror, men inom mig fanns bara en alarmerande tomhet. Inget hjärta som pumpade blodet runt i min kropp och jag blev ännu mer förfärad när jag märkte att jag hållit andan och sedan inte behövde ta ett djupt andetag för att återställa syrebalansen i mina lungor. Vad hade hänt med mig? Jag hade inga minnen alls av min tid som människa, hela mitt förflutna låg i mörker medan varenda lampa på scenen sken på min framtid. Jag var ett monster och monster måste dö. Trots detta så kände jag på mig att det inte skulle bli någon enkel sak, att upphöra att leva men jag kände mig ändå manad att försöka. Min Gud hade gett mig livets gåva och hans svurne fiende hade givit mig den förbannade odödligheten. Jag skrek ut min smärta och min vanmakt, ljudet som passerade mina stämband lät mer som ett varg yl än som en människas dödsskri. Jag vandrade in i skogen sökandes efter min sista vila, men jag hade en föraning av att det skulle dröja ett bra tag innan min stig korsades av döden.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmelieStrange - 3 apr 09 - 15:36- Betyg:  | | woooooow ö.ö *stirrar hänfört på texten* | | Livija - 1 apr 09 - 19:02 | Fina uttryck, gillar dina ordval. Jätte fint, riktit fint skrivet. :)
Kommer läsa denhär. :* | | enannansak - 1 apr 09 - 15:16 | | Du har en läsare! [: | | Harrypotterlover - 1 apr 09 - 07:51- Betyg: | | Jädrar vad bra denna var! Bra beskrivningar och du har fångar känslorna. Älskar det! |
|
|
|
