i fjärran men allt närmare hörs en ambulans |
Jag tittar upp mot ditt fönster och en plötslig rörelse där innanför får gardinen att sakta vaja fram och tillbaka. Jag står på andra sidan gatan och lutar ryggen mot en lyktstolpe. Jag är klädd i en beige trenchcoat och jag har en svart hatt fram skjuten i pannan, precis som i gamla spionfilmer. Jag vet om att du har sett mig och att du är medveten om att jag iakttar dig. Jag fingrar på det som finns i mina fickor, en mobiltelefon, en Ipod, en svart pistol och en massa ludd. Jag kan visserligen inte känna luddet genom skinnhandskarna men jag vet om att det finns där.
Ett stilla regn börjar falla och mina tankar slits från innehållet i mina fickor då det knattrar mot hattbrättet och droppar ner på asfalten. Regndropparna är vackra där de faller likt tårar i det orange skenet från lyktstolpen. En bil kör förbi och jag tittar upp mot ditt fönster. Jag kan skönja din skepnad bakom de tunna, ljusa gardinerna. Du står och iakttar mig liksom jag iakttar dig. Jag ler ett iskallt leende som är långt ifrån mina kalla ögon.
Jag älskade dig.
Jag älskar dig.
En tår letar sig nedför min kind och jag fingrar på mobilen och pistolen. Två olika alternativ. Ringa och förklara mina känslor och leva vidare, eller det mer lockande andra alternativet, skjuta först dig, dumpa kroppen och begå självmord.
Det finns egentligen inget att fundera på för jag har redan bestämt mig. Dramatisk som jag är har jag självklart valt nummer två. Kan inte jag ha dig, ska ingen annan få ha dig. En lampa tänds och dörren till ditt hus öppnas och du lösgör dig från skuggorna som dolt ditt ansikte. Jag ler bistert.
Jag plockar ljudlöst upp pistolen ur min ficka. Den är redan ladda. Jag osäkrar och siktar.
En rörelse fångar min koncentration, en gardin i ett annat fönster fladdrar. Vi har en åskådare. Jag ler för mig själv, precis som jag ville.
*
Jag vaknade mitt i natten av att jag var törstig. När jag gick tillbaka till sängen efter att ha druckit ett glas vatten fångade en skepnad på gatan mina ögon. Jag smög närmare och såg att det var grannflickan som stod där ute tillsammans med någon annan i hatt och trenchcoat. Det regnade ute men det verkade de omedvetna om. Jag kollade närmare och upptäckte att personen i hatt hade en pistol riktad mot grannflickan. Jag flämtade till och gardinen rörde på sig. Jag satte handen för munnen när hattpersonen tittade rakt på mig och log. Jag skyndade mig för att ringa polisen men medan signal efter signal gick fram hörde jag ett skott och sedan ett till. En röst i luren påkallade min uppmärksamhet och när de frågade vad jag ville var det enda jag kunde få ur mig att det var för sent. Det fanns inget de kunde göra.
*
Under lyktstolpen ligger två personer. Deras blod blandas och asfalten färgas röd men det allt mer tilltagande regnet sköljer bort alla spår av vad som hänt. Åskan dundrar och en blixt lyser upp scenen. I fjärran men allt närmare hörs ljudet av ambulanssirener.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | svenskafolket - 29 mar 09 - 15:28- Betyg:  | men gud, äntligen en novell som passar mig.
guud jag har inga ord.
Den var berörande, spännande och så grym. | | Mangasagan - 28 mar 09 - 21:59- Betyg: | Åh shit... jag sitter helt ordlös här... den här var helt otroligt underbar och vacker.
Du skriver helt fantastiskt <3 |
|
|
|
