Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~ Keep breathing for me ~ Del 10

Okej…ni får som ni vill… ;) Spana in den här delen så ja, ska ni får ert lilla myspys… mer säger jag inte! >:) Enjoy!!
Förlåt för flummigheten, jag skrev den på natten x’D


Har ni tänkt på hur olika man kan tolka en stängd dörr? För vissa betyder den aggressivitet, för vissa sorg, för andra att man inte är välkommen och därför framkallar den nyfikenhet.
Den här dörren däremot inbjöd till närmare bekantskap. Stor, mörkt brun och med ett handtag i svart samt ett nyckelhål som den senaste tiden trasats sönder och nu mer eller mindre bestod av ett hål i det mörka virket, som inbjöd till en närmare blick. Och i likhet med min syster hade jag berikats med nyfikenhetens ådra.
Kanske visste jag vad mina vattnigt blå ögon skulle få beskåda där innanför dörren, för ända sen ”det sansade samtalet” vid matbordet hade hela husets ande förändrats. Pappas ansiktsfärg hade gått från normalfärgad till högröd så fort Jenny vistades i närheten, och mammas personlighet kunde numera liknas vid en skygg hundvalp som sticker svansen mellan benen, kastar sig på rygg, visar magen och gnyr så fort det doftar konflikt i vrårna. Och sen var det jag – inlindad i all denna soppa – med en tung klump i halsen av nyfikenhet och frågor som ville ställas, men som aldrig fick se dagens ljus.
Svetten och flämtningarna nådde mig redan innan mina ögon vant sig vid åsynen av de nakna kropparna där inne. Och mitt i allt detta stönande och bökande och sprattlande med diverse lemmar, fann jag min systers platinablonda hårsvall som kastades bakåt infekterat av svett och sex. Hennes blå ögon som halvslutna slukade sin älskarinnas kropp med blicken för att sen låta händerna följa efter och göra jobbet; knåda, smeka och känna allt medan läpparna kastades över den andra tjejens vars namn jag aldrig riktigt fick veta. Och dessa gutturala läten som slungades ut i luften och virvlade runt tillsammans med de fuktiga partiklarna…
Så där satt jag – elva år gammal – som fastvuxen i golvet utanför min unga systers rum och betraktade det avskyvärda som hände där inne. Och allt medan mitt redan så ansträngda hjärta började klappa hårdare och hårdare tills revbenen värkte, slöt jag ögonen och förde ena handen till halsen där pulsen jäktade på. Och jag svor min ed att aldrig umgås med en annan kvinnlig varelse på det sättet; aldrig se mig själv i samma situation som Jenny och därmed kunna betrakta den scen jag nu var vittne till, med hennes ögon.


Jag vet inte om det var månskenets mjölkvita sken som väckte mig, eller helt enkelt så att en liten älva kom och viskade lockande ord i mitt öra, men vaken fann jag mig klockan tre på natten då såväl huset som hela världen var alldeles stilla och andades sömnens lugna andetag. Och det första som slog mig var inte: ”en halvnaken brud ligger och andas på min hals”, utan snarare ”vem fan är smart nog att vakna klockan tre på natten?” Det var först när jag förbannat min existens och vakna tillstånd, som min kropp la märke till den sovande lilla gestalten som låg hopkurad intill min kropp och andades lätt mot min hals; sände små rysningar utmed min ryggrad.
Försiktigt krånglade jag mig ur hennes varma omfamning bara för att kunna krypa ner bredvid henne och därmed få förmånen att kunna njuta av hennes mjuka barnsliga anletsdrag. Tänk så annorlunda personer är när de sover ändå. För att om dagen bära en hård mask av total kontroll och inge skräck i sin omgivning, och sen om natten ha ett ansikte som en sovande ängel.
Sovande ängel…
De mörka ögonfransarna vilade mjukt mot den gyllenbruna kinden, sminket hade tvättats bort och lämnade ansiktet naket och barnsligt med en litens mjuka och rena linjer som mynnade ut i total perfektion.
Med en lätt suck lyfte jag handen och lät fingret följa de mjuka läpparnas böjda kurvor och sen det hårda käkbenet, ner mot hennes hals och suddas ut vid de utstickande nyckelbenen.
Om jag bara kunde röra dig, vara med dig exakt så som jag vill vara med dig, Cat…
Hennes ögon rörde sig oroligt under de stänga ögonlocken, varpå hon gav ifrån sig en låg suck och vände sig på andra sidan, gav mig endast ryggen och hennes nacke att stirra på. Den där nacken alltså… med det där korta…håret… som…
Innan jag visste ordet av hade jag krupit intill hennes rygg, lagt ena armen försiktigt om hennes smala midja och avvaktade nu med ansiktet en bit ifrån den där lurviga kalufsen i väntan på om hon skulle vakna och förbanna min existens eller inte. Men det enda spännande som kom att hända var att hon suckade i sömnen och gav ifrån sig ett gutturalt läte jag inte kunde spåra till något ord.
Så oändligt försiktigt rörde jag mitt ansikte mot hennes bakhuvud, tills näsan fann sig inkörd i hennes nackgrop och jag kunde dra in den där söta doften. Och i samma sekund som det hände våldtog den mig totalt, släckte alla mina normala tankar och slog ut hjärnverksamheten så ordet ”error!” ekade i min skalle. Och allt jag för tillfällt levde för var att sluta ögonen, trycka mig försiktigt intill den där slanka lilla kroppen och inandas den söta doften från hennes nacke, känna de där små rufsiga testarna kittla mig i ansiktet. Och kanske var jag i den stunden lycklig.
Medan månen kastade sitt bleka sken på oss i sängen beslöt jag mig för att återigen låta sömnen ta min kropp i besittning, och slöt därför ögonen och tillät mig ligga kvar tryckt mot Cats kroppshydda. Och kanske hade jag somnat så och drömt ingenting alls, om det inte varit för det att den lilla älva som ruskat liv i mig även beslöt sig för att väcka Cat. För plötsligt spratt hon till, for runt och stirrade på mig med vidöppna ögon där jag kunde avlösa alla de känslor en människa är kapabel till att känna.
En kort sekund delade vi ett ögonblick av samförstånd, innan ett leende uppenbarade sig i det mjuka ansiktet och Cats armar kom kringlandes för att lägga sig runt min hals och få mig att tappa fattningen.
”Hade det inte varit för att jag gissar på att klockan visar mycket, hade jag sagt ’god morgon’”, kvittrade hon lättsamt och körde fram ansiktet nära mitt, fick mig att stirra dumt. ”Vad är klockan egentligen?”
Och du tror alltså att jag är kapabel att sammanfatta allting i en mening som kan låta normal, när du ligger där och bara är… sådär perfekt…?
Jag svalde hårt ett par gånger i hopp om att få saliv, men när detta misslyckades beslöt jag att göra ett försök i alla fall.
”Typ tre”, krystade jag fram och tackade min lyckliga stjärna för att jag fortfarande var språkligt begåvad.
Cats mörka blick glimtade till och hennes fingrar började lekande lätt smeka mig i nacken, få stjärnor att dansa runt min skalle och förmörka min syn. Men sen registrerade jag sorgen i min nattliga partners blick och knuffades tillbaka till verkligheten igen.
”Vad är det?” mumlade jag lågt och tvingade mig att lyfta ena armen som låg om hennes midja, för att kunna stryka henne över den där babylena kinden.
Åh gud, åh gud…
”Vad händer imorgon?” Cats röst var lika liten som ett barns då hon uttalade sin fråga.
”Ja? Vi har bildkunskap, digitalt skapande och sen…”
”Nej, jag menar inte så.” Hennes ögon fuktades helt lätt. ”Vad kommer att hända när vi möter en ny morgondag, Kim? Vad händer med oss och alla andra?”
Min panna rynkades medan jag febrilt försökte förstå alla de tusen undertexter hon levererade mig.
”Jag förstår inte…”
”Kommer någonting någonsin bli som förut?” Rösten var som sprucket glas. ”Kommer du att möta den där morgondagen med mig, Kimberly?”
Hon famlade efter min hand, fann den och tryckte den lila desperat som jag en gång tryckt mig intill min mammas ben för att få känna närhet. Och i hennes ögon fann jag en så stor sorg att den en kort stund fick mig att vilja rygga baklänges. Vad accepterade jag egentligen om jag svarade ja på hennes fråga? Vad var det egentligen jag gav mig in på? Om man skulle se det logiskt kände jag egentligen inte Cat för fem öre; mer än att hon verkade ha ett färgfullt förflutet och en hel del incidenter med polisen med sig i resväskan, och det bådade inte gott som grund att bygga en vänskap på.
Samtidigt hade hon på något sätt kommit att betyda allt för mig i mitt liv. Jag blev glad när hennes leende strålade av värme mot mig, jag sörjde med henne utan att veta varför och jag kunde njuta i timmar av att se henne sitta böjt över ett block och måla. Se hur ögonbrynen rynkades och slätades ut, hur svetten ibland bröt fram helt lätt och hur hennes tungspets smet ut mellan läpparna då det var riktigt pillrigt.
Du älskar henne…
Tanken slog mig som en bomb och fick mig att rygga undan, slita mig fri från Cats hand, kasta mig ur sängen och ramla ihop i en hög på golvet medan jag febrilt försökte krypa undan från den vackra varelsen i min säng.
”Nej!” skrek jag med ens då jag kröp iväg över golvet mot ett mål jag inte visste än. ”Nej, jag är inte som Henne!”
Minnesbilder av den gången jag såg min trettonåriga syster ha vilt och hänsynslöst sex med sin dåvarande flickvän, se alla de där svettiga lemmarna kastas runt, snurras runt varandra och hur munnarna utbytte saliv i en brutal och djurisk kamp jag inte förstod målet med. Hur jag efteråt undvikit Jenny för allt vad jag varit värd, klarade inte av att se hennes blåa ögon för att då minnas hur de betraktat den andra nakna tjejen med lusten strålandes ur dem. Och jag förstod med ens att jag var på väg mot samma mål som Jenny… och hon hade dött…
”Nej!” Mina skrik var lika förtvivlade som ett barns då jag knöt nävarna och började hamra med dem mot mattan, i samma sekund som Cat hämtat sig och skyndat till min sida, slog armarna om mig och drog upp min motsträviga kropp i sin famn.
Jag skrek och hamrade på hennes bröst med små barnsliga slag som hos en trotsig femåring, allt medan tårarna började rinna nerför mina kinder och gjorde min värld suddig.
”Jag är inte som henne, jag är inte fel! Cat, jag är inte fel!” Mina snyftande protester brydde hon sig inte, istället fick det henne att krama om mig hårdare, trycka mitt ansikte mot sitt bröst och bara ta emot de slag jag levererade hennes kropp. Och slutligen började dessa ebba ut tills endast mitt snyftande upptog rummet.
Med ett hyschande läte som det hos en kvinna som tröstar sitt barn, strök hon mig över håret och vaggade mig i sin famn.
”Du är inte fel”, viskade hon lågt, fick mig att sluta snyfta och lyssna. ”Och du är inte som henne; du är unik, Kimberly. En unik och alldeles egen person och Ingen är som dig, ingen alls! Och du är inte heller som någon.”
Hennes rytmiska smekningar över mitt hår fick mina tårar att torka på kinderna och mina darrande flämtningar att avta.
”Och jag har aldrig mött en så speciell varelse som du, Kimberly Brie.”
Hennes ord kastades in i min själ, värmde, vred om och fick mig att efter en stund sakta lyfta huvudet och tomt stirra in i hennes bruna blick som skrek av värme och omtanke.
Och hon tycker om dig…
De tankar och känslor som virvlade runt i min kropp för tillfället var nog det mest förvirrande jag upplevt i hela mitt liv, ändå smög sig för sekunden en svag acceptans sig på. För i hennes ansikte kunde jag läsa något jag aldrig läst hos någon annan förut, och det fick mig att vilja. Min kropp hungrade efter hennes beröring och mina läppar skrek av förtvivlan och saknad efter hennes; läppar de förr aldrig smakat men ändå inte kunde leva utan.
Så kanske var det därför jag lät det ske, allt medan mina salta tårar klibbade sig fast mot min hud. För när hon la sina händer mot mina kinder för att stryka bort min sorg och min gråt, kom ett tillfälligt lugn över mig.
”Bli min, Kim”, mumlade hon lågt med en röst beslöjad av något jag då inte förstod. ”Stanna hos mig, för alltid.”
Och sen hennes ansikte nära mitt, hennes andedräkt mot mina läppar och slutligen de där mjuka läpparna så lätt tryckta mot mina i en kärleksfull fjärilskyss. Min kropp kastades ut i den våldsammaste kapitulation jag någonsin upplevt, och hela mitt väsen skrek och vibrerade medan hennes läppar började sluka mina. Hon kastade mig ner på golvet, tyngde ner mig med sin kropp som tycktes passa så perfekt in i min för att sen fortsätta låta sina kyssar regna över mitt ansikte och mina läppar samtidigt som mina händer gjorde saker jag inte kunde styra. De virade sig om Cats kropp, tryckte henne intill min så våra bultande hjärtslag smälte samman, grävde sig sen in i hennes hår för att därmed kunna trycka hennes ansikte mot mitt så jag kunde hugga efter hennes underläpp och suga på den.
Och mitt i allt detta tyckte jag mig se den lilla flickan från förr sitta utanför min dörr och se på hela scenariot från ett trasigt nyckelhål. Ett litet barn som skrek och grät inombords medan de blå ögonen var uppspärrade av fasa och avsky, och ett löfte som svävade i luften.
Förlåt mig…

Hah… nejdå… den här delen var ju inte ALLS förvirrande och flummig… hrmfpj.. Men ja, kommentera får man dock gärna göra, hur flummig än novellen är :’D <3
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tiggarflikkan - 1 nov 09 - 19:05
Får erkänna att det blir lite långtråkigt i lngden, det var längesedan det var så mycekt humor i den. KAn dock inte låta bli att tycka om dina känslofyllda formuleringar..!
NadaZero93 - 28 sep 09 - 19:23
massa mums... älskar hur kim älskar cat...
sandruskapuska - 8 maj 09 - 04:29- Betyg:
massa bra ofc. gillar biten få hon liksom inte ville i slutet,

btw, återblikarna e guld
NeMriA - 9 apr 09 - 10:38- Betyg:
*errormannen återvänder och har fått totalt error-hjärnsläpp så han kommenterar nästa del istället för den här var för otrolig*
LikeBefore - 25 mar 09 - 16:44
åhhhhhhhh, sitter här och bara njuter av ett till helt fantastiskt bra avsnitt :) du är helt underbar! och den som inte drömde sig bort när man läste det här är konstig xP
Du är grym människa!!! <3
Mp3 - 24 mar 09 - 22:31
Du vet om att jag har förälskat mig i den här historien nu va? För den är sjukligt fantastisk!
thaNAMEisPSYCHO - 24 mar 09 - 20:30
du är så himla, bra.
jag avgudar dig. du skriver så sjukt vackert.
tack för du mejla, fortsätt med det!
när du blir äldre tkr jag du ska skicka in denna till förlag.
så otroligt. BRA!<3
PsychicPlay - 24 mar 09 - 19:46- Betyg:
åh.
jag vill också ha det sådär.
hitta den där perfekta.. *drömmer mig långt bort*

fantastiskt, som alltid.
åh, jag blir alltid sådär barnsligt lycklig när det kommit
ett nytt kapitel, tihi. <3
XTokigITokioX - 24 mar 09 - 19:42- Betyg:
Jätte bra! Vill ha mer! :D

Skriven av
EMORAiNBOW
24 mar 09 - 17:49
(Har blivit läst 380 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord