Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Historien om Kinna

Prolog
Hon sprang ner för trappan och ut genom dörren till gårdsplanen. Äntligen kunde hon andas igen. Bakom henne hörde hon hur han öppnade dörren och försiktigt stängde den efter sig. Han närmade sig henne långsamt bakifrån och lade handen på hennes axel. Hon skakade av sig den och tog några steg bort från honom. Hon äcklades av att han nuddat vid henne.
- Du måste förstå mig. Det var inte meningen, det bara hände. Du hade varit så kall och.....förlåt. Snälla, det är ju dig jag älskar. Jag ska aldrig göra om det. Jag lovar. Förlåt! viskade han.
Hon kände hur tårarna steg upp i ögonen på henne, men hon blinkade snabbt bort dom. Hon kunde gråta, känna sen, när hon var ensam. Nu måste hon vara stark.
- Jag kommer aldrig mer kunna lita på dig. Jag kommer aldrig mer kunna se på dig, utan att tänka på vad du har gjort. Jag kommer aldrig kunna förlåta dig, sade hon och lämnade honom stående med nerböjt huvud. Hon gick ut på vägen och lämnade hela livet bakom sig. Det var dags att börja ett nytt, ett där hon inte kunde bli sårad. Tårarna höll hon fortfarande kvar inom sig. I hennes nya liv fanns det ingen plats för sorg.


- Kinna, skynda dig innan chokladen blir kall!!! ropade Sandra från bordet längst in i hörnet.
Kinna log mot sin bästis och kryssade sig fram mellan dom fullsatta borden på det trånga kaféet. Det var alla studenters favoritställe, mycket tack vare dom låga priserna.
- ”Mr Oizo” höll mig kvar efter lektionen för att prata om min uppsats, sade Kinna samtidigt som hon sjönk ner på den rangliga stolen. Hon drog in den härliga doften av varm choklad och tog en stor klunk. Genast brände hon sig och fick lov att spotta ut allt på fatet.
- Gick det bra? undrade Sandra lite frånvarande.
- Ja, men jag kommer nog få en stor blåsa på tungan, svarade Kinna.
- Jag menade med uppsatsen, sade Sandra.
- Jaha, den....ja, jag fick högsta betyg, sade Kinna och kunde inte dölja sin stolthet.
- Kul, kul......sade Sandra med blicken fäst någonstans bakom Kinnas rygg.
- I går dog min farmor, sen återuppstod hon igen. Då hade hela släkten en stor fest där vi dansade med gröna grisar och åt lakritsgratäng.
- Vad roligt för dig, sade Sandra och sträckte sig efter sin kopp.
- Du lyssnar ju inte på vad jag säger! utbrast Kinna irriterat.
- Vad då? undrade Sandra och verkade äntligen vakna till. Förlåt, men världens snyggaste kille sitter där borta. Akta, han tittar hitåt!
Kinna vred sig på stolen för att se vem det var och mötte ett par bruna ögon. För ett ögonblick såg hon inget annat, men sen gick ett av benen på den skeva stolen som hon satt på sönder och hon ramlade i golvet med ett brak. Rodnande satt hon kvar och hörde hur Sandra och resten av cafeterian skrattade åt henne.
- Gick det bra? hördes plötsligt en röst bakom henne och hon snurrade runt. Där stod killen med den underbara blicken och såg på henne med ett leende på läpparna.
- Jaa, visst, sade hon och försökte ta sig upp, men benen ville inte lyda. Dom trasslade in sig i den trasiga stolen hela tiden.
- Vilken tur, sade killen och sträckte fram handen för att hjälpa henne upp. Hon tog tacksamt tag i den och passade på att ta sig en närmare titt på honom. Han var av medellängd, vältränad och hade kort, brunsvart hår. Hans hy var ljust brun, han såg ut som om han kom från ett av medelhavsländerna.
- Tack så mycket, sade hon när hon kommit upp och borstat av sig.
- Ingen orsak, sade han. Men du kommer att behöva en ny stol. Du kanske vill komma över till mitt bord?
- Jag skulle gärna göra det, men jag är här med min kompis, sade hon och tittade på Sandra. Hon gjorde tummen upp, men Kinna skakade på huvudet.
- Jaha, vad synd, sade han besviket. Men du kanske vill gå på bio någon dag?
- Gärna, det skulle vara jättekul! svarade Kinna och kände hur det pirrade till i magen.
- Vad bra! Vad heter du? undrade han.
- Jag heter Kinna, svarade hon.
- Vilket vackert namn! Jag heter Mattias, sade han. Går fredag kväll bra för dig?
- Fredag går jättebra!
- Fint, då ses vi utanför Maxim kvart i åtta.
- Ja, det gör vi, sade hon.
- Ha det så bra! sade han, vände sig om och gick.

- Jag fattar inte hur du kan ha en sådan himla tur! sade Sandra lite senare när dom satt i Kinnas säng i lägenheten som dom delade. Världens snyggaste kille blir kär i dig vid första ögonkastet!
- Vad du överdriver! Han är inte alls kär i mig, antagligen inte ens intresserad. Han tyckte nog bara att det var hans fel att jag ramlade av stolen och nu så försöker han gottgöra mig.
- Lägg av! Inse fakta, han gillar dig! protesterade Sandra. Gud vad kul, lova att jag får hjälpa dig att välja kläder.
- Jag kommer väl inte kunna hindra dig, sade Kinna och log.
Sandra svarade med att slå till henne med en kudde och snart var kuddkriget i full gång.

Vad håller jag på med? tänkte Kinna lite senare när hon låg i sin säng och försökte somna. Jag lovade ju mig själv att se till att aldrig bli sviken igen. Hon tänkte tillbaka på tiden som gått sedan hon flyttade hemifrån till Lund för att plugga. Först hade hon bott ensam och hållit sig borta från sina klasskamrater för att hon inte skulle lära känna någon. Vänskap kunde ju också göra ont. Men så hade Sandra kommit och bett att få dela hennes lägenhet, och det gick helt enkelt inte att motstå henne. Det hade inte tagit lång stund innan dom var bästa vänner. Det hade gått ett och ett halvt år sedan dess, och förutom Sandra så hade Kinna lyckats bra med sina föresatser. Hon hade inga fler vänner och hade inte gått ut med en kille en enda gång. Skolan gick bra, hon lade ner mycket tid på att studera och hade högsta betyg i nästan allt. På arton månader hade hon varit hemma en gång, för att fira jul. Det var förra julen, den här julen hade hon varit hos Sandras familj. Hon visste inte riktigt varför hon inte ville åka hem, kanske för att hennes föräldrar jämt ville veta allt om hennes liv. Hon ville inte berätta något för dom, för hon litade inte på dom. Sandra litade hon på, men inte ens för henne hade hon berättat om David. Killen som krossade hennes hjärta och ryckte upp hennes liv med rötterna. Hon kände hur alla jobbiga känslor började komma och blundade hårt för att jaga bort dom. Snart sov hon.

- Prova den här också, ropade Sandra inifrån garderoben samtidigt som hon viftade med en kort svart kjol.
- Du vet väl att det är februari och minus femton grader ute, sade Kinna där hon stod framför spegeln i ett par jeans och en tajt ljusblå skjorta.
- Vill man vara fin, får man lida pin, sade Sandra och kröp ut ur garderoben.
- Nej, dom här jeansen blir bra, sade Kinna bestämt och satte på sig en silverkedja runt halsen.
- Du har rätt, sade Sandra och gick ett varv runt Kinna. Du ser jättebra ut!
- Hmm...var är mina skor, sade Kinna stressat och såg sig omkring.
- Senast jag tittade stod dom på skohyllan, sade Sandra lite retsamt.
- Tack, sade Kinna förläget, tog på sig skorna och skyndade ut genom dörren.
- Ha det så kul! ropade Sandra efter henne.

Prick kvart i åtta kom hon andfådd fram till bion. Då stod Mattias redan där och väntade på henne. Filmen dom skulle se hette ”Orkanens makt” och var någon sorts action. Den verkade inte så bra, men det var den enda filmen som gick. När dom hade betalt in sig satte dom sig på några platser i mitten av den nästan tomma bion. Det kom lite mer folk, men när filmen började var dom inte fler än cirka tjugofem personer där inne. Filmen var verkligen dålig, handlingen var nästan obefintlig, men det var väldigt mycket action. Mitt i filmen lade Mattias armen om henne. Hon reagerade inte, hon hade redan i förväg bestämt sig för att det inte skulle bli någonting. Det var allt för riskabelt. Det här var deras första och sista träff.
Efter filmen följde han henne hem. Dom pratade och skrattade hela vägen. Kinna kände att hon verkligen trivdes i hans sällskap. När dom kom fram till hennes port böjde han sig fram för att kyssa henne, men hon skyggade tillbaka. I stället höjde han handen och strök henne över kinden.
- Jag skulle vilja träffa dig igen, sade han dröjande.
- Ring mig, sade hon, fastän förnuftet sade ifrån. Sedan snuddade hon vid hans arm och försvann in genom dörren.

- Värst vad du är hemma tidigt! sade Sandra förvånat när hon kom in i lägenheten.
- Äh... mumlade Kinna undvikande samtidigt som hon tog av sig skorna.
- Han försökte väl inte med någonting? undrade Sandra oroligt.
- Nej då! försäkrade Kinna. Vi såg på filmen och sedan följde han mig hem. Han försökte kyssa mig, men det ville jag inte, och det accepterade han. Jag är lite trött, det är allt.
- Men varför kysste du honom inte?
- Jag kände inte för det, helt enkelt.
- Jag förstår mig inte på dig! utbrast Sandra. Här har du den perfekta killen, men ändå är du helt kylig. Varför kan du inte chansa lite?!
- För att det gör för ont!!! skrek Kinna, utan att veta varför.
För ett ögonblick blev det knäpptyst.
- Vad menar du? sade Sandra försiktigt och gick fram till Kinna och tog hennes hand. Du vet att du kan berätta allt för mig.
Då kom allting på en gång. Orden bara forsade ur henne, blandat med tårar. Det var första gången sen det hemska hände som hon grät. Sandra satt och lyssnade och tröstade, hela natten satt dom uppe. Hon försökte inte göra allting bra, för det gick ändå inte, utan hon stöttade bara. Det var det bästa hon kunde göra. Den natten fick Kinna tillbaks lite av tron på människorna.

Telefonen ringde precis när Kinna kom in genom dörren. Hon tog upp luren och svarade:
- Hej, det är Kinna!
- Hej! Det är Mattias. Jag slutar jobbet tidigt idag så jag tänkte att vi kunde ha en picnic. Om du vill, alltså.
- Picnic i snön?
- Ja, det är jättemysigt, bara man har varma kläder på sig. Dessutom vet jag ett jättefint ställe. Jag skulle kunna hämta dig om en timme.
- Det låter bra, sade Kinna innan hon hann hejda sig.
- Fint! Då ses vi snart! Hej då.
- Hej då, sade hon och lade på luren.
Hon sjönk ner på en av stolarna i köket.
Varför gör jag det här? tänkte hon. Det är alldeles för riskabelt. Men hon visste redan varför. Hon gillade honom. Det kände hon, fastän dom bara hade gått ut ett par gånger. Hon tog en chansning. Och hon vågade göra det.

Epilog
När Kinna kom in genom dörren satt Sandra och Mattias i köket och spelade kort.
- Här kommer jag med pizzan! sade hon och balanserade pizzakartongerna med ena handen samtidigt som hon tog av sig jackan med den andra.
- Vänta så ska jag hjälpa dig med dom där, sade Mattias och skyndade sig att ta kartongerna. Sedan kysste han henne länge och hon kände hur hela hon blev varm.
- Vad var det där förut, när vi först träffades och du var så kylig? mumlade han med munnen i hennes hår.
- Tänk inte på det, sade Kinna, det hör till det förflutna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
du
31 jul 05 - 22:35
(Har blivit läst 767 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord