-Jag minns inte vad som skedde. |
Jag minns inte riktigt vad som hände, mera än att smärtan
träffade mig och jag föll handlös ner på det gråa
korridors golvet. Jag hörde mina vänners skrik och hur
någon svagt viskade fram "nu gick hon in i väggen totalt".
Det gjorde jag, jag låg där på golvet och kände hur blodet
rusade i min kropp, hur något varmt kladdade in sig i mitt
mörka långa hår. Jag hörde deras rop på hjälp, jag hörde
klackarna som ekade i hela skolan när någon av alla personer
runt omkring mig rusade efter någon lärare. Jag kände deras
tårar på mina kinder när de tröck sina ansikten mot mig och
försökte få mig att prata. Men jag kunde inte röra mig, mina
melerade ögon vilade på den starka lampan i taket, jag
märkte inte ens när någon stötte upp mig mot väggen. Det var
när jag satt där, lutad mot en vägg och en vän som jag
blinkade för första gången. Jag reagerade så svagt när jag
hörde min mentors ord om ambulans. Det var då jag hörde
min närmaste väns snyftningar, jag hörde hennes bedjande
röst om att jag inte skulle lämna livet.
Jag började att andas och likt ett mirakel fick jag upp
handen och kände efter blodflödet, smärtan fick mig att
skrika rakt ut. Allt blev suddigt, jag såg inte längre
lampans sken, jag hörde inte någon gråt, det blev tyst.
Jag var inte längre rädd, för mig hade aldrig döden varit
ett läskigt ämne.
Det var när jag vaknade upp på sjukhuset som jag greps av
panik, i allas ögon hade jag bara gått in i väggen
psykiskt. Men vad de inte visste var att det var pågrund
mitt misslyckade självmord som jag låg där.
Jag var aldrig rädd i korridoren,
jag blev skräckslagen när jag vaknade upp och förstod att
jag fortfarande levde.
Snabbt ihopskriven novell.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Maadelen3 - 5 maj 09 - 14:41 | | jag gillade den :) | | glasbubblan - 17 mar 09 - 17:30 | riktigt bra skriven.
men irriterar mig på ordet "tröck" byt ut det.. | Lizzi92 - 17 mar 09 - 17:15- Betyg:  | | sorgligt bra "/<3 |
|
|
|
