Äntligen är jag fri=) |
Solen var på väg ner i fjärran, det enda som hördes var vindens
bris.
Jag satt där på klippan och tittade ut över havet.
Njöt av varmen i luften.
Tänkte på allting som hänt den senaste tiden, allting jag hade
insett.
Den kändes som om jag hade växt som människa, fått en helt
annan syn på livet.
Det var som om jag hade fått tillbaka det jag hade saknat
så länge.
Det kändes som om jag kúnde andas fritt igen, och uppskatta
livet.
När jag tittade ut över havet där jag satt, förstod jag
att jag verkligen hade saknat mitt liv, att jag hade saknat
den frihet, som jag inte känt på så länge.
Det kändes som om alla bitar föll på sin rätta plats.
Så när solen gått ner reste jag mig upp från den plats
och gick tillbaka till huset.
Där jag kände, "Äntligen är jag fri, äntligen"
|
| Kommentarer | | Cilises - 21 apr 06 - 00:05 | | såna stunder får jag också, det är bland annat dom som får mig att fortsätta gå |
|
|
|
