~.~.~.When you close your eyes.~.~.~ del 8 sista! |
Tss..
Hejsan (a)
detta är alltså sista delen (: hoppas ni har gillat denna :P
mjaow, det finns faktiskt en Epilog också xP Lägger ut den senare ikväll eller imorgon (:
Glöm inte att kommentera
Köss :*
_
kapitel 8 - I leave you the day before you die.
Smäll efter smäll tog jag. Min kropp var snart helt fylld utav blåmärken. Fler smällar. Jag kände hur jag tappade balansen och ramlade baklänges och dunkade bakhuvudet mot väggen. Ett stön undslapp min torra strupe och flera smällar kom.
Dörren slogs plötsligt upp och ljus strömmade in.
"Polis! Upp med händerna!" En panik spred sej i hans ögon som jag aldrig förut bevittnat.
"Oj, gumman. Hur gick de?" hans röst var plötsligt förändrad, den lät.. snäll? Han räckte mej sin hand och jag kollade oförstående på den.
Var inte van vid detta.
"Kom igen, här," sa han och log emot mej.
Drömde jag?
Jag kollade fortfarande oförstående på handen. Men tog den inte.
"Vi måste be dej att följa med oss," sa en utav polismännen lugnt. Sedan hände något väldigt snabbt. Pappa fick tag i mej och drog upp mej på fötter, han tryckte min rygg mot hans mage. Något kallt och vasst tryckte han avvaktande emot min strupe och hans andra arm hade han kring min midja.
"Tar ni ett steg till dör hon," orden gjorde mej inte det minsta rädd.
"Om du hade velat döda mej hade du gjort det för länge sedan," jag förvånades själv över hur tydlig min röst var och poliserna ryckte till utav den. Den var varken kall eller varm.
Den var ingenting.
Han tryckte knivens vassa blad hårdare emot min strupe i frustration.
"Gör det då," min röst var fortfarande lika tydlig. Mitt ansikte var uttryckslöst och detta vekade skrämma poliserna mitt emot mej.
Han blev nervös.
Han släppte plötsligt taget om kniven så den föll till marken. Jag stirrade länge på den.
Hade faktiskt trott att han verkligen skulle göra det tillslut.
"Han är borta nu. Borta för evigt," sa Lucas och kramade om mej. Jag borrade in mej i hans hals och höll ett hårt tag om honom. Brydde mej inte om att hela min kropp ömmande så fort jag rörde på mej. Smärtan var som bortblåst.
Han kommer aldrig mer komma tillbaka. Vi är fria ifrån honom.
Ett starkt sken var det enda jag såg.
Är jag död?
"Hon vaknar," sa en uphetsad röst långt borta. Jag kollade mej omkring. Såg mamma och Lucas sitta vid min sida.
"Hej," sa Lucas och log ett brett leende.
"Vad hände?" viskade jag tyst och kollade upp på dem.
"Du svimmade," sa mamma.
Minnet kom tillbaka till mej. Hur Tom legat på marken och hur Johan sparkat på honom.
Jag satte mej käpprak upp i sängen.
"Försiktigt," sa Lucas och la en hand på min axel.
"Men.. men.." började jag och försökte ignorerade mitt dunkade huvud.
"Tom mår bra," sa Lucas plöstligt och jag kände hur lättnaden sjönk över mej och jag la men ner igen. Han flinade. Mamma lämnade rummet, hon förstod att vi ville vara ensamna en stund. Lucas satte sej brevid mej och lade armen om mej.
"Lova att aldrig lämna mej okey?" jag kollade upp på honom och skakade på huvudet. Han spärrade upp ögonen och jag flinade.
"Någon gång måste jag lämna dej," viskade jag och log upp emot honom. "Jag dör dagen innan dej, för jag kommer aldrig klara mej utan dej," viskade jag och flätade mina fingrar in mellan hans.
Jag fick åka hem redan nästa dag då jag lovat min läkare att ta det lungt den närmaste veckan. Och att vara hemma ifrån skolan, då man egentligen inte var sjuk, i en hel vecka hade jag inget emot!
Klockan var halv ett på lördagen och jag hade precis gått upp. Lucas satt brevid mej och iaktog mej medans jag åt mina flingor.
"Vad är det?" frågade jag tillslut. Han skakade bara på huvudet och flinade.
Tom hade anmält Johan för misshandel, så hans tryne lär vi inte få se på ett tag.
Det knackade plötsligt på dörren och eftersom Lucas inte verkade vilja öppna reste jag mej och gick ut i hallen. Jag öppnade dörren och log emot personen som stod där utanför.
"Hejsan," sa Tom blygt. "Hur är det med dej?" frågade han och steg in.
"Bra, tror jag väl," sa jag och ryckte på axlarna. Han flinade och nickade kort och med en van rörelse hade han sparkat av sej båda skorna och jag ledde in honom i köket där Lucas satt. Lucas utbytte blickar med Tom och försvann sedan ut i köket. Jag kollade oförstående på honom men glömde snart det.
"Nejla?" sa Tom och jag vände mej halvt om så jag stod mitt emot honom. Han tog mina händer och flätade sina fingrar mellan mina. "Jag älskar dej," Jag log brett och glädjen gjorde mej yr.
"Tom, jag älskar dej också," han lutade sej framåt och hela hans ansikte strålade. Jag lutade mej fram den sista biten och våra läppar möttes. Han förde mina händer upp till hans nacke innan han varsamt placerade sina händer kring min midja. Han särade försiktigt på sina läppar och hans tunga letade sej försikigt in i min mun. Och jag lät den gladeligen komma in.
|
| Kommentarer | | love_tokio_hotel - 19 feb 09 - 19:22 | | jättebra | | enannansak - 19 feb 09 - 18:46 | | I luuuuuv this (H) |
|
|
|
