-Hon- Del 2 |
En dag började skolan..
Jag såg faktiskt upp till den dagen, då man skulle få
träffa nya kompisar..
Det blev aldrig som jag hade tänkt mig..
Jag fick några kompisar, två tre stycken.
Jag hade en bästa vän. Hon bode på samma gata som jag gjorde.
Hon hette Evelina, var världens snällaste tyckte jag.
Men vi bråkade rätt mycket, jag tror det var för
vi var med varandra varje dag.
Det blev nog för mycket..
Åren gick, en dag, skulle jag börja 5:an.
Då dög jag inte längre. Jag var den som blev utsatt.
När jag var fyllda 12 år var vi på semseter, jag träffade en
tjej och blev kär. Då visste jag, jag var inte som alla andra.
Jag sa detta till en kompis. Trode jag kunde lita på henne.
Men jag trode fel, hon spred ut det och jag blev mobbad.
Jag kollade hela tiden på tjejer på ett annorlunda sätt.
Men även killarna var jag intresserad av..
Jag kollade runt mycket och tillslut förstod jag:
Jag var Bisexuell..
Det var altså något fel på mig !
Alla i skolan visste vem jag var.
Efterssom det var onormalt att vara Bisexuell.
Det var fel, och så grymt äckligt !
Jag stod ut, kämpade på varje dag..
I 6:an tröttnade jag. Jag hjälpte mig själv att dränka sorgen.
Genom att börja skära mig..
Jag pratade aldrig med någon om mina problem..
Efter ungefär halva 6:an tog kuratorn in mig.
Hon frågade hur det var och jag sa jämt att det var bra..
Men dom förstod.. Dom bad och få se mina handleder och armar.
Jag visade dom, och där fanns ärren och dom uttorkade såren.
Kuratorn berättade för rektorn och rektorn ringde hem.
Mamma blev rasande och slog och skällde på mig !
Vad gjorde jag för fel nu ??
Jag förstod inte, jag ville ju bara dränka sorgen i något.
Jag fick snacka med psyket och shit..
Tillslut orkade jag inte, så jag började skära armarna längre upp.
Dom trode jag slutat, så jag slapp snacka med dom mer.
Tiden gick. Allt var bra.. Ingen kunde föreställa sig
att jag måde dåligt !
Folk trode jag de hade de så bra..
Allt var bra, det var det, ända tills i 7:an.
Då blev jag stämplad. Jag blev stämplad som Slampa.
Varför?!
Jag vet inte, ärligt talat, jag vet faktiskt inte !
Jag var 13 år när jag började 7:an, min storebror var 15 år.
Då gick han i 9:an. Det var bra, han försvarade mig.
Jag var glad att få vara i samma skola som honom.
Att få ha en storebror som man kunde gå till.
En dag, innan 8:an skulle börja, blev jag stämplad igen.
Jag blev stämplad denna gången som Hora..
Det är tungt att bära.
Att varje dag, varje rast, höra ordet "Hora"
från viskande munnar !
Ingen gjorde något dom kunde inte.
När jag började 8:an, gick min storebror inte längre i samma skola som jag.
Då blev allt värre..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 24 feb 09 - 17:19 | | Bra | Fellees - 9 feb 09 - 18:19- Betyg:  | | skicka när nästa är ute, bra skrivet!=) |
|
|
|
