. |
Jag var van vid att folk började titta underligt på mig när jag berättade om min familj och var jag kom ifrån. Det värsta var att folk började gilla mig för mycket. Jag hade inget emot at få vänner, men ibland kunde de bli allt för ivriga, som den gången när jag upptäckte att en flicka stod och lurade på mig gömd i min trädgård. Hon trodde förståss att jag inte kunde se henne såklart, för hon var egentligen väldigt bra på att gömma sig. Hon hade väntat tills de blev riktigt mörkt och gömt sig mellan två buskar där inget ljus räckte sig. Så om jag skulle ha varit så normal som alla andra mänskor här i världen ( i alla fall mer än hälften av befolkningen) så skulle jag inte ha sett henne, men jag som hade mer än bra syn missade inte en hårslinga i hennes ansikte.
Vi hade varit tvungna att flytta ganska ofta på grund av mig och min familj. Vi var inte riktigt av den normala familjen. Om vi räknar så här, att vi alla gick på möten med alla andra som var inblandade i samma båt, samt att enligt mig skulle utländskmat varit normal, men alla andra som jag pratat med kunde bara äta Italiensk eller Kinesisk mat om de fick välja utländskmat. Den mer onormala delen var att alla hade ett eget halssmycke runt halsen som de bar på varje dag, t.o.m. i duschen. Allas var i samma storlek, två till tre centimeter, men olika stenar. Stenarna skulle symbolisera hurudana vi var ungefär som horoskopen. Min var ganska rund men hade några släta mönster, ungefär som en ickeföreställande orm, om man kunde förklara den så. Den hade en blågrön färg på stenen inuti skalet och den gillade att skifta färg i solen. Skalet var som en tjock, brun emalj som täckte hälften av stenen. Den syntes ju alltid utanpå tröjan, så när jag bytte skola var alla eleverna angelägna att fråga ut mig om stenen, var jag hade köpt den och om det fanns några kvar. Den gillade att dra till sig uppmärksamhet, det var lite av den kraften smycket hade. Alla i min familj bar ett och alla hade olika färger och former. Till och med vår hund bar ett.
Jag och min syster var tvungen att byta skola så vi flyttade till Skellefteå där vi hade hittat ett gammalt hus med flagnande vit färg. Det var ganska stort och hade stor veranda och två balkonger på två olika sidor. Jag och min syster Ilona hade fått rummen med egen balkong och badrum. Mitt rum var inte så jättestort som man kanske hade tänkt sig i ett stort hus, men den hade en garderob färdigt där och rummet hade gamla tapeter (de såg ut att vara från ryssland) och golvet var av trä. Vi skulle vara tvungna att renovera småsaker före sommarlovet tog slut. Min pappa Gerard var fullt angelägen med att Ilonas och mitt rum skulle vara färdigt renoverat innan skolan började så att vi skulle kunna trivas när vi gjorde läxorna och läste på prov, för min mamma var väldigt viktig med att predika om att det var bra att gå i skolan, att läsa på prov skulle bara göra gott, speciellt för Ilona som tog vuxenstudier nu. Jag gick i andra året i gymnasiet. Det var så mycket att plugga att man ibland inte kunde ta en paus ledigt. Fast det var ju bara i min gamla skola där lärarna måste ha fått en hjärntumör och givit oss fullt med läxor när vi snart skulle skriva proven före sommaren. Men nu skulle det bli ändring på det.
Gerard höll på som bäst med att måla om huset och min mamma Vera målade om köksbänkarna. När jag kom ner för att hämta hammaren som min syster sa åt mig att hämta sprang jag på Vera som höll i målarburken. Lite färg stänkte på tidningarna som vi satt på hela golvet så att det inte skulle klotta och lite på mina byxor.
” Åh förlåt, gumman. Jag såg dig inte” sa Vera när hon tills sist såg mig.
” Ingen fara mamma. Det är byxor man får klotta på. Jag undrade bara var hammaren var. Ilona tänkte spika dit listerna. Tapeterna e ditsatta och fönsterna är målade så det är bara listerna kvar.”
” Jasså, ni är ganska snabba ni två! Hammaren ligger på bordet under dagens tidning.”
” Tack!”
Jag sprang upp för den snirkliga trappan och gick genom korridoren till Ilonas rum som var i andra änden mot mitt rum. Mitt emot hennes rum fanns ett rum utan dörr. Vi gissade på att det var ett rum där folk kunde bara vara, röka cigarrer och spela kort.
” Hittade du hammaren?” frågade Ilona glatt när jag kom in.
” Den var i köket. Och mamma spillde färg på mina byxor så jag tänker låna ditt badrum så att jag kan torka bort det innan det droppar på ditt golv.”
” Gör det.” Sa hon. ” Jag kommer att bli färdig idag med mitt rum. Vill du att vi ska börja på med ditt rum direkt efter eller ska vi vänta tills imorgon?”
” Vi kunde ju ta ner tapeterna och måla fönstrena. Jag tror vi inte hinner med mera.”
” Då fortsätter vi med resten imorgon!” sa hon med entusiasm.
Ilona hade längtat länge efter att få börja på med huset ända sen hon såg en bild på det so vi hade fått av husets gamla ägare. Ingen hade bott i det på några år så det hade stått tomt ända sedan sju år tillbaka. Jag och Ilona hade många gånger suttit uppe på kvällarna och pratat om hur vi ville ha rummet och vad Gerard skulle säga om vi fick välja allting själva. Vi var inte rika, men ingen hade ont om pengar i vår familj. Jag var ända som inte arbetade och hade inga egna pengar om jag inte bad om dem. Och det var inte svårt att få pengar av Gerard och Vera. De vila inget mer hellre än att jag skulle skaffa vänner och därför gav de alltid pengar för bio och shopping när jag bad om det. Jag hade inte varit så angelägen att skaffa mig några riktiga vänner för min familj gillade inte riktigt iden med att ta hem några. De ryste av tanken på att jag kunde avslöja någon av våra hemligheter för någon om jag tog hem dem. Så ända som var närmaste vänner man skulle kunna ha var de som jag satt vid lunchen med och allmänt pratade med på timmarna. Men nu när vi flyttat kände jag ingen men jag hade lovat att skicka kort när de fyllde, när det blev jul och skicka kramar när det var midsommar.
Ilona och jag var färdiga i hennes rum och stod och beundrade mästerverket.
” Dags för ditt rum!” sade Ilona glatt och traskade iväg till mitt rum. ” Ja här behövs det verkligen fixas!” ropade hon från andra sidan änden av korridoren. Jag följde hennes sysslor och började riva ner tapeterna. På vissa ställen var de redan flagnade så det tog inte lång stund innan de var nere.
Nerifrån ropade Vera att det var dags att äta. Vi sprang nerför trapporna och ut i solen där mamma hade dukat på gräsmattan. Vi plockade åt oss lite ditt och datt och började äta. Jag hade inte känt förrän nu att jag verkligen var hungrig. Efter maten fortsatte Gerard att måla, Vera började duka av och Ilona och jag fortsatte med rummet. Eftersom det hade varit lätt att ta ner tapeterna så hade börjat sätta upp de nya rosa som jag hade fått välja. Vi vågade inte göra något längre för klockan blev mycket och solen höll på att gå neråt i sakta mak.
” Nu tycker jag att vi slutar för idag, eller hur?” frågade jag Ilona.
” Ja, du behöver ju ingen hjälp längre heller.” Sa hon. ” Du klarar ju av fönstrena själv och badrummet ska ju målas och sedan är det bara att plocka in sakerna. Lätt som en plätt!”
Senare på kvällen klockan tolv gick jag och lade mig och somnade bums.
Det var morgon och jag stod och borstade tänderna efter frukosten. Veckorna hade flödat förbi fortare än jag hade tänkt mig. Rummet var färdigt, vardagsrummet hade fått möbler och köksbänkarna hade inte varit vackrare än nu och huset hade en ren förnyad vit färg. Gerard kunde slappna av i hängmattan med dagens tidning och mamma stod och plockade in mat från påsen från matbutiken. Ilona hade redan börjat jobba. Skolorna började redan följande dag så Vera hade lovat mig att hon och jag skulle åka in till stan för att köpa böcker och pennor.
” Jag hade tänkt spara maten tills vi kommit in till stan men butiken här i närheten hade så fina erbjudanden så att jag inte kunde hålla mig.” Sa Hon när hon plockade den sista konservburken i skåpet. ” är du redo?”
” Jag ska bara byta tröja.”
” Det är ganska varmt ute så kappan kan du glömma.” Sa hon och log. Jag log tillbaka och sprang upp för att byta till en brun t-skjorta men svart mönster på. Jag drog borsten genom mitt bruna hår en gång och satte upp det i hästsvans. Jag stoppade fötterna i mina sandalen där nere och gick till bilen för att kasta min slitna handväska i baksätet. Vi vinkade adjö till Gerard och körde ut till motorvägen.
När vi kom hem igen hade Ilona kommit hem och satt och drack en kaffekopp med Gerard och tittade på solnedgången. Vår hund Honey hoppade vilt efter en groda i det långa gräset. Någon borde klippa det.
” Är du spänd inför skolan?” frågade Ilona när vi satt i hennes rum senare på kvällen.
” Inte så mycket, man blir ganska van när man gått i fem olika skolor förut.” Svarade jag.
” Jag har gått i sju.” Sade hon och flinade. Jag kastade en kudde på henne när hon tittade bort men hon tog emot den precis som om hon hade tittat på hela tiden. Det var lite svårt att tävla mot någon som hade starkare hörsel, bättre syn och reflexer och superbra balans. Fast det gjorde ju det lika svårt för henne eftersom vi var i ungefär samma ålder nu när jag var sjutton och mina sinnen hade blivit starkare ju närmare jag kom tjugo. Det var då det ansåg att sinnena inte kunde bli starkare.
” Nej, det är nog bäst du går och lägger dig om du ska orka dig upp klockan sju imorgon.” Sa hon allvarligt. All barnslighet hon hade haft i blicken hade försvunnit och det vuxna hade tagit över. Jag nickade och sade god natt. Men jag kunde inte somna förrän klockan slog mot två på natten.
Nästa dag vaknade jag med ett ryck när Honey hoppade upp på min säng och landade på min mage.
” Är klockan sju redan?” frågade jag Hunden. Jag tittade på klockan som låg på bordet bredvid sängen. Ja den var sju. Jag skuffade undan Honey och gned mig i ögonen. Sedan steg jag upp och klädde på mig och gick ner för att äta frukost. Alla var borta. Gerard och Vera hade börjat jobba igen och Ilona hade åkt tillbaka till arbetet för att sedan direkt efter på kvällen gå i skola.
Jag åt upp min cornflakes och tog på mig skorna och slängde väskan om axeln.
Jag var tvungen att ta cykeln nu men det var inte länge tills jag skulle börja få ta mitt körkort. Då kunde jag börja köra den längre sträckan.
Jag parkerade cykeln i en cykelställning och låste den, för att sedan gå mot skolan. Det var några som tittade intresserat på mig. Säkert hade ryktet spridigt sig att ny flicka skulle börja i skolan. Men så fans det också dem som inte verkade gilla tanken på att det var en flicka som började, som en blond vacker tjej som kastade en snobbig blick och dunkade till mig när vi gick förbi varandra Inne i skolan letade jag reda på rektorns kontor och knackade på för att fråga efter ett schema. Han var glad över att se mig och önskade mig lycka till i skolan och bad vänligt om att visa mig runt i skolan, men jag tackade nej för omtanken men jag ville gärna hitta själv. Tanken på att gå omkring med rektorn i fasorna drog inget annat än mer blickar till sig. Högst upp på schemat stod biologi men det var ännu tio minuter innan vi skulle börja så jag beslöt att leta rätt på mitt skåp och stoppa dit några böcker jag inte hade användning för just nu.
Skåpen var inte svåra att hitta. Allihopa var på samma ställe. På första våningen nära dörren som ledde till parkeringen. Jag gick längs skåpen sökande efter mitt. När jag hittade det stannade jag och letade efter lappen med min kod. Det var bäst att jag präntade in koden i huvudet så att jag inte behövde dra med mig lappen varje skoldag. Jag tittade runt axeln och såg att en flicka var påväg emot mig.
” Hej, du är Sarah va?” sade hon mer som ett konstaterande än en fråga ” Jag är Mishelle.”
” Hej, ja det är jag det.”
Vi började småprata lite med varandra om att jag kunde kalla henne Mish och varför jag hade flyttat hit och hur jag tyckte stället var. Jag var glad för att jag hade bestämt mig för att inte ha halsbandet runt halsen den här gången. Utan jag hade virat runt det två gånger runt handleden och dragit min tröja över så att folk inte skulle börja titta så mycket på den. Jag ville försöka få vänner själv utan ett smyckes hjälp.
Vi gick iväg mot biologin båda två när vi tittat på varandras scheman och blivit upplyst att hon och jag hade samma timme. Det tog inte heller så länge att börja känna sig mer hemmastadd här och innan jag visste ordet av var det lunch. Vi satte oss vid ett bord mitt i matsalen där hennes andra vänner satt. Vi presenterades för varandra och alla verkade mer upprymda att någon ny hade börjat skolan. Jag antog att det berodde på skolans utstrålning om att det var första dagen efter sommarlovet då alla kunde prata om allt rolit som de hade varit med om och hur kul det var att träffa alla igen. Jag satt mestadels tyst och lyssnade för jag var inte riktigt så upprymd i deras samtal men det funkade för mig.
Efter lunchen lämnade Mish tillsammans med några av sina vänner, för ingen av oss hade samma timmar längre på dagen så jag gick ensam mot modersmålen som var på andra våningen. En kille som hade suttit vid samma bord som oss sprang ifatt mig när jag hade kommit ut från matsalen.
” Du, du skulle väl ha modersmål nu? Jag tänkte om jag kunde bli din följeslagare för jag är påväg i samma riktning!” han log mot mig.
” Javisst, så känner jag mig inte heller lika ensam” jag log tillbaka. Fastän jag kände att jag var väldigt dålig med att försöka vara mig själv inför killar så gick det bra hittills. ” Du är Jakob, va?”
” Jake. Ingen annan än min mormor kallar mig Jakob. Om du nu inte vill vara som min mormor så går det rätt bra för mig.” Skrattade han.
Jakob. Jake. Jag övervägde vilket jag föredrog och kom fram till att det väl var bäst att jag också kallade honom Jake.
” Så berätta nu, jag har hört att ni renoverat Gillestugan. Är den verkligen så stor som alla tycker?” frågade han när vi kommit in i klassen.
” Jag kan ju inte säga att jag vet vad alla tycker men, ja den är ganska stor gemfört med andra hus. Den har två våningar och två balkonger. Ganska stort kök och om man vill, kan man ha tre vardagsrum också.” Vi skrattade lätt åt skämtet.
” Ni skulle ju kunna öppna hotell om ville!” sade han entusiastiskt. ” Skulle ni göra det skulle jag absolut hyra! Jag har alltid velat se huset inifrån. Förut brukade och några kompisar åka dit och titta i fönstren. Men det ledde bara till problem för fönstrena är alldeles för höga.”
Jag log bara åt hans gamla minne. Jag ville inte säga för mycket så jag beslöt att inte säga något. Hur mycket han skulle ha velat komma och titta in i huset så kunde han inte det. Vera skulle göra vad som helst för att få honom att åka tillbaka.
När skoldagen hade börjat leda till slut sträckte jag på benen och gick iväg till skåpet. Jake stod vid skåpet lutad med armarna korsade. Jag kom på mig själv att stirra på honom så jag vände ögonen neråt när jag mötte hans blick. Jag kunde inte rå för att han var ganska snygg. Men det kunde förståss inte han heller.
” Jag antar att du cyklar hem för att gå skulle bli lite långt i längden, eller hur?” frågade han när jag kommit fram.
” Ja det gör jag. Hur så?” svarade jag.
” Jag tänkte att jag kunde skjutsa dig hem om du går med på det?” sa han och log. Han var definitivt bra på att försöka få sin vilja igenom. Om jag tog mitt sunda förnuft till fånga skulle jag sagt ett starkt nej, men han fick mig att börja fundera.
” Jag vet inte. Jag har ju som sagt cykeln och jag borde inte lämna den att stå här så det är nog bäst att jag cyklar hem.”
” Det är ingen fara med cykeln. Den kastar jag på flaket på picupen.”
Jag hade inga invändningar till det, men det skulle säkert Vera ha.
” Kör till. Det tar ändå inte länge förrän jag får mitt körkort.”
I bilen var det varmare än ute så vi hade ner fönstrena helt och vinden lekte med mitt hår.
” Hur kommer det sig att du har bil? Du borde väl inte fylla förrän nästa år om du är lika gammal som mig?” frågade jag honom.
” Ja, om jag skulle ha varit lika gammal som dig skulle jag fyllt sent på sommaren nästa år. Men jag började skolan ett år senare så om du är så nyfiken så kan jag säga att jag fick mitt körkort för en månad sedan.” Sade han med ett brett flin.
” Jasså, det förklarar saken. Jag blev nästan orolig att du körde mot reglerna.” Skrattade jag. ” Varför började du ett år senare?” Lite nyfiken fick man väl vara. Det var upp till honom om han ville berätta eller inte.
” Det är en lång historia. Jag föredrar att lämna den.” Sade han och suckade. Jag kunde inte låta bli att titta på hans armar. Han var endera väldigt sportig av sig eller så gillade han att arbeta hårt, på tanke till hans muskler. Det var ganska snyggt tillade jag för mig själv.
” Så, när får jag tillfället att titta till dig och ditt hus?” sade han och bytte samtalsämne.
” Jag vet inte. Min mamma är inte så fäst vid främlingar i huset.”
” Då är det väl bäst att jag presenterar mig. Och om det går bra för dig kommer jag gärna och hämtar dig imorgon. Det blir ganska tråkigt att sitta själv hela vägen från och till skolan.”
” Åh, min cykel fungerar ganska bra den också.” Sade jag alldeles för snabbt att han tittade på mig. Jag kände mig generad och puffade till mitt hår med handen för att kunna dölja lite av mitt ansikte. Jag glömde bort att smycket var på den handen och tröjärmen åkte ner. Jake tittade hastigt på den och riktade ögonen på vägen igen. Han blev stum. Men det kunde ju inte vara så konstigt heller. Jag hoppades på att smycket inte skulle förstöra vår vänskapsrelation som just hade börjat blomma. Smycket var allt för bra på att få mänskor att bli för fäst vid det.
Vi körde under tystnad och stannade på gården när vi var framme. Jake steg inte ur bilen, som jag trodde att han skulle göra. Han hade varit väldigt ivrig att träffa min mamma men det verkade vara bortblåst nu.
” Jag kommer efter imorgon. Vi ses då.” Sade han och log.
Han vände och jag stod och tittade när han åkte iväg. När jag kom in i köket stod Vera med korslagda armar.
” Jag hörde en bil och trodde att det var Gerard. Och så kommer du hem med en främling! Du kan inte börja ta hem någon hit. Jag tänker inte börja flytta redan. Tänk på hur mycket vi har slitit med det här huset!” Sade Vera strängt.
” Ingen fara på taket, mamma. Jag tänker inte börja bjuda hem någon. Han kommer bara och hämtar upp mig imorgon.”
” Har du redan börjat dejta?”
” Vem har sagt något om att dejta?” frågade jag hetkiskt. ” Han hämtar mig till skolan!”
Vera började skratta. ” Du är alldeles för lik din pappa. Så vad heter den här killen?”
” Jake. Har var angelägen att presentera sig för dig. Han ville gärna se huset, men jag sa att du inte gillade främlingar i ditt hus.”
” Jasså. Om jag inte var rädd för att behöva flytta igen, skulle jag gärna träffa den här killen. Han verkar bra för dig. Det är inte många ungdomar i dagens läge som gärna presenterar sig för vuxna!”
” Tack mamma. Men det kommer inte bli något av honom och mig. Imorgon kommer jag att låtsas som om inget hade hänt.”
Jag gick upp på mitt rum och började göra läxor. De allra första läxorna på ett nytt skolår, i en ny skola.
Nästa morgon slöt jag mig för att ta på mig en blå t-skjorta och låta håret falla fritt ner och skapa vågor i håret. Jag behövde inte alls oroa mig för om Jake skulle ha glömt bort mig redan. När jag tog på mig skorna tutade någon utanför. Det var förståss Jake.
Hans bil hade blivit annorlunda. Igår mindes jag den som röd, men nu var den svart och blänkte i solen.
” Gillar du färgen?” frågade han när jag steg in i bilen. ” ikväll ska jag sätta fast flames.”
” Du verkar coolare och coolare för varje gång jag ser dig.” Skrattade jag. Det var alldeles för lätt att tala med honom för att jag skulle kunna ignorera honom idag.
” Efter att jag har klistrat fast flamesen, vill du att jag kommer efter dig då så kan vi åka runt i stan för att skryta?” frågade han och log brett.
” Det skulle vara roligt!” gårdagens samtal var som bortblåst. Jag gillade tanken på att han skulle ta med mig på en åktur i hans bil. Jag hade inga vänner och Jake verkade locka mig på något sätt. Jag hoppade in i bilen och vi började småprata på vägen till skolan.
Framme vid skolan följde han mig till mitt klassrum och gick iväg till sin egen. Jag satte mig vid en bänk där Mish satt. Jag hälsade och vi småpratade om hur jag tyckte att det började kännas och vad hon gjorde igår på timmarna efter lunchen. När läraren kom in fortsatte vi att viska till varandra och hennes kompis Lucia kommenterade något emellanåt. Vi hade inga problem att prata med varandra och kom ganska bra överens.
När skoldagens timmar var slut följde hon mig ut till skoldörren med vinkade adjö sedan när hon satte sig på bussen. Jag stod kvar utanför och letade efter Jake. Han hade inte sagt något om att skjutsa mig hem också, men jag hoppades på att han skulle se mig och ebjuda mig hemskjuts. En svart bil kom svängande framför ögonen och det var förståss Jake. Han slog upp dörren och vinkade mig till sig. Jag kände hur en lättnad skölde över mig och sprang till bilen och hoppade in.
” Tack för att du kan skjutsa mig hem. Det kanske är en liten omväg..” började jag men Jake avbröt mig med att vinka avvärjande med handen.
” Nej då, jag bor inte långt borta från dig och jag visste ju inte heller om du hellre skulle vilja ta bussen. Men jag tänkte att du kanske hellre skulle vilja göra mig sällskap.” Sade han lite frågande och lyfte på ögonbrynet när han tittade på mig.
” Javisst, klart jag vill! Och tack ännu en gång.” Sade jag lättat och log mot honom.
Vi körde iväg i tystnad och stannade sedan när vi var på gården.
” Ja antar att det är okej att jag kommer efter dig vig sextiden ikväll?” frågade han.
” Så länge jag hinner äta före är det okej. Min pappa brukar komma hem sent ibland så maten kan bli lite sen den också. Men jag ska försöka skynda mig.” Jag stängde bildörren efter mig och vinkade medan jag gick upp för trappan till dörren. Inne stod Vera vid fönstret och kikade ut. Det syntes bra att hon hade tittat efter när Jake hade åkt.
” Ingen spännande reaktion ännu mellan Jake och dig?” frågade hon när jag stängt dörren och tagit av mig skorna.
” Tack mamma att du frågar, men nej. Vi är bara vänner.” Svarade jag henne.
Hon skrattade lite. ” Igår svärde du nästan på att du inte skulle ha något mera att göra med honom och nu blir du hemskjutsad igen. Han måste verkligen vara trevlig.” Hon skrattade lite igen och blinkade med etta ögat mot mig.
” Skärp dig mamma!” Skrattade jag.
” Men du måste medge att han har en ganska snygg bil, eller hur?” Jag vet inte om hon menade det eller om hon bara försökte få ur mig någon hemlighet, om varför jag kanske åkte hem med honom på dagarna.
” Senare ikväll ska han klistra dit flames. Och han tänkte komma efter mig sen ikväll, vi tänkte åka ut och köra lite nu när han har fixat bilen.”
Förut hade hon varit nyfiken och glad men nu hade det förvandlats om till bekymrande ögon.
” Sarah, jag vet inte om jag tycker att det är en så bra ide. Är det verkligen smart att gå fram så där fort? Jag menar att..”
” Du egentligen inte vill ha honom i huset. Jag vet. Vi pratade om det redan igår. Men som sagt, jag har inga andra vänner här och han verkar vilja ha lika mycket sällskap som jag vill ha. En värld utan vänner är inget liv man vill leva.” Svarade jag hennes bekymrade ögon.
” Du kunde ju skaffa vänner av vår sort..”
” Och hur ofta kommer jag att träffa dem tro? Du vet lika bra som jag att det är sällan vår sort bor på samma ställe och när vi har våra möten är det allt för sällan.”
Vera stod bara där tyst, fortfarande med bekymrade ögon. Hon hade inget att säga mer. Det hade inte heller jag. Så jag tittade en sista gång på Vera och gick upp för trapporna när jag visste att vårt samtal var färdigpratat.
I rummet kastade jag av mig kläderna och hoppade i duschen. Vattnet var kallt så jag lät det rinna en stund. Jag vet inte varför jag började bry mig så mycket om vad mitt hår luktade och om mina ben var vaxade och inte en minsta liten stubb var kvar eller om mitt ansikte var tillräckligt rent, men där stod jag och velade fram och tillbaka funderande på vilken balsam jag skulle använda och var extra noga med att raka benen. Det var något speciellt med Jake som gjorde att jag verkligen ville fixa mig inför ikväll.
Jag började klä på mig när jag duschat färdigt och valde att stoppa på mig min favorittröja och mina favoritjeans. De såg inte värst speciella men jag kände att de medförde lycka. Halsbandet som jag hade tagit av mig medan jag var och duschade snurrade jag på armen igen. Jag sprutade på mig lite parfym och gick nerför trapporna.
Jag hade inte ens stoppat mat på tallriken fören vi hörde en bil på gården. Jag visste att det var Jake, för klockan var redan sex när vi hade kunnat börja äta. Jag var redan genomstressad och nu när jag visste att han stod på gården valde jag mellan att at med mig maten eller lämna den kall på bordet. Jag hade inte ens hunnit välja förrän det ringde ringde på dörren. Alla – Vera, Gerard, Ilona och jag – tittade på varandra fastfrusna ett tag och pappa nickade att jag skulle ta upp dörren. Jag sprang fram till dörren och när jag öppnade hade alla ord som jag hade planerat att säga flugit bort. Jake hade också förfriskat till sig kände jag på doften. Hans hår doftade ljuvligt men det var inget mot hans axlar som syndest fritt när han inte hade något tröja på sig. Jag drog till mig doften och var nära att falla ihop av mina ben som gav vika. Jag kunde ju inte göra något åt mitt starka luktsinne.
Han log, för han verkade uppfatta min svaghet.
” Skulle du bjuda in mig, eller?” sade han och smålog han retsamt.
” Vi höll just på och åt, jag vet inte om..” sade jag men han inte heller säga den meningen färdigt förrän han avbröt mig.
” Ingen fara. Jag väntar i vardagsrummet. Det var här visst?” frågade han men jag behövde inte säga vart för han var redan påväg in i rummet. Jag sade svagt - nästan för mig själv, för hur skulle han kunnat höra vad jag sa – att jag gick tillbaka till köket. När jag kom tillbaka till köket tittade alla upp från maten och jag satte mig ner och tittade ner på bordet. Jag visste att Vera inte gillade det här. Gerard harklade sig.
” Som jag tänkte säga när vi blev avbrutna..” började han lite tystare än vanligt, nästan viskade. ” På lördag är det årsjubileum vid värdshuset i Stockholm. Vi firar den 520e året som vi har kunnat hålla oss tysta utan några störande vanliga människor i hasorna. Då är alla tvungna att komma. Vi åker på eftermiddagen så borde vi vara där passlig tid för att checka in på hotellet och att klä oss för att gå.”
Ilona slog upp ett brett leende och Vera klappade händerna. Gerard fortsatte:
” Vi fick ett brev med en inbjudan av Sune, ni vet han från Göteborg, och han hade också sagt att vi var riktigt välkomna.”
” Ska alla bo på samma hotell eller är det bara vi?” frågade jag.
” Alla på samma hotell? Hur hade du tänkt att alla skulle rymmas? Nej såklart är det bara en del som kommer att där. Ahlbeckarna skall vara där och Sandbackarna, Åstrand, Johansson, Sjöberg och Lundin. Resten tar in på ett annat hotell.”
” Åh, vad spännande det kommer att bli, eller hur Sarah?” ropade Ilona.
” Shh Ilona! Sarah har en gäst och vi vill inte att han ska börja fråga några pressande frågor.”
Jag tackade för maten och förde bort min tallrik.
” Ska du inte ha mer?” frågade Vera.
” Nej tack, Jake väntar i vardagsrummet och jag vill inte verka otrevlig.” Sade jag och gick vidare till vardagsrummet. När jag kom in stod Jake redan och tittade på mig.
” Ska vi gå eller vill du visa mig ditt rum före?” log han brett.
” Vi tar rummet en annan dag. Jag vill helst låta mina föräldrar slippa mig en stund.” Sade jag.
När vi senare satt i bilin frågade Jake:
” Jasså, årsjubileum. Ska det bli kul eller?”
Jag stelnade till och visste inte vad jag skulle säga.
” Så farligt kan det väl inte vara. Din syster verkade verkligen se fram emot det. Så ni åker på freda, va?” fortsatte han.
” Eh, ja.” Var det ända som jag fick fram. Hur mycket vågade jag egentligen säga till honom? Det var ju inte meningen att han skulle känna till om årsjubileumet, men han verkade ha väldigt bra hörsel så vi var tvungna att stänga in oss i ett rum om vi skulle ha familjesamtal som var hemliga för honom, nästa gång han hälsade på. Eller om det nu blev en nästa gång. Jag ville så gärna att han skulle vilja fortsätta att komma efter mig varje skoldag och fortsätta umgås med mig. Vi verkade ha något gemensamt, men han kanske hade andra planer för sig.
Vi körde runt i stan och skruvade upp hög volym när en The Muse låtarna kom. Jag sken upp när jag hörde låten för jag gillade verkligen bandet.
” Gillar du Muse?” frågade jag honom.
” Ja, annars skulle den väl inte ha bränt den på cd?” skrattade han.
Vi började att sjunga med i låten. När refrängen kom ropade vi glatt ut texten så att alla som gick förbi kunde höra. När låten tog slut skruvade vi ner igen och andades ut andfått av hur mycket vi hade sjungit.
” Det var roligt! Det är en sån sak man ska göra ofta!” sade han
” Vi kan gärna göra om det!” svarade jag och letade efter en ny bra låt med Kizz och så började vi sjunga igen högt.
Vi började inte ha så mycket sångröst kvar när vi var påväg hemåt, men vi pratade ändå på för fullt. Vi hade aldrig för lite av samtal. Jake stannade som alltid på gården hos mig. Jag suckade och tittade på klockan, den var nio på kvällen.
” Klockan ska alltid gå fort när man har det som bäst. Men syns vi imorgon?” frågade jag.
” Jag kommer efter dig samma tid på morgonen, och då ska du inte vara rädd att jag inte skulle ta hem dig igen.” Sade han och smålog mot mig. ” Om inte klockan vore så mycket skulle jag tvinga dig att göra en kopp kaffe, men det är nog bäst att jag åker hem.”
” Vi kan göra om det någon gång.” Sade jag och steg ut ur bilen.
” Du ska inte glömma tröjan nu, hörru.” Sa han och räckte tröjan som hade legat i baksätet.
” Tack. Ibland blir man lite tankspridd.” Sa jag och kände hur mina kinder blev varma.
Han sa adjö och stängde dörren. När jag kom in hörde jag tv i vardagsrummet var på och att Gerard sov. Man kunde inte undgå hans snarkningar och vid det här laget hade nog Vera gått till sängs för att läsa Stolthet och fördom. Hon hade köpt den boken för många år sedan men hon verkade aldrig vara nöjd med att sätta den åt sidan. Det var hennes favoritbok som hon uttryckte sig.
Jag somnade ganska fort efter elva när jag släckt lampan.
Onsdagen och torsdagen flöt förbi som en dvala. Det var ett riktigt oväder på onsdagen, det hade regnat vilt men hade blivit lite bättre på torsdagen. När fredagen kom var det bara några moln på himlen. Solen verkade inte ha vilja att komma fram ur molnen men det var inte lika kallt som på torsdagen. Temperaturen hade vågat sig fram till fjorton grader när skoldagen tagit slut. När Mish och jag gick från biologin pratade vi om hälgen som kom.
” Jag och Lucia tänkte åka in till stan för att shoppa sommarkläder. Vill du komma med? Vi åker imorgon bitti.” Frågade Mishelle.
” Tyvärr ska jag och min familj..” jag funderade länge på vad jag kunde svara.” Vi ska och hälsa på min mormor. Hon bor en bit bort så vi ska vara där hela hälgen.”
” Äsch, vad tråkigt. Men jag kan fråga dig nästa gång vi åker om du vill?” sade hon glatt.
” Ja gör det.” Sa jag och log. Sen gick jag fram till pickupen som stod på parkeringsplatsen. Jag såg Jake hoppa in i bilen. Han hade visst lagt märke till mig så han väntade tills jag hade satt mig i bilen.
” Hej!” sa han, lika glad som alltid.
” Hej.” Svarade jag tillbaka lika glad som han. Han fick mig alltid att bli på bra humör. Och det kunde bero på att jag aldrig hade sett honom annat än glad.
” Ny parfym?” sade han och hans fråga överrumplade mig. Jag hade alltid trott att parfymen inte satt i sig längre än bara några timmar så var man tvungen att spruta några dosen igen.
” Nästan, det är min syrras. Luktar den illa?” frågade jag besvärat.
” Nej då, det doftar gott, men det doftar inte som du.”
Mitt hjärta tog några volter. Han var inte som andra killar. De brukade inte säga rakt ut ifall de gillade parfymen som en flicka hade och inte brukade de säga att hon luktade gott. Men när jag tänkte på det så brukade jag inte använda parfym, så jag visste inte vad han menade. Om han skulle ha varit som mig, som hade utmärkt luktsinne, skulle jag förstå honom men i det här fallet var han ju inte.
” Tack, antar jag.” Sade jag och jag kände att mina kinder blev så där varma igen.
” Ska vi hitta på något ikväll?” frågade han. ” Jag tänkte om jag skulle hämta dig och sen skulle vi åka till mig. Jag träffade din hund igår så jag antar att du gillar hundar?”
” Det är klart jag gör! Det finns inget sötare.” Skrattade jag.
” Inte ens jag, om jag skulle klä mig i kanindräkt?”
Jag började skratta.
” Andas!” sade han och tittade på mig. ” Jag vill inte bli beskylld för mord.” Sa han och log.
” Skulle det finnas någon chans att jag skulle få se dig i kanindräkt?”
” Nej. Jag skulle vägra att ta på mig en!” svarade han hastigt. ” Så gör inte upp några planer.” Han pekade på mig med ett finger.
” Du påminner mig om min pappa när han tror sig fått reda på att jag skulle dejta.” Sade jag först och skrattade men sedan tystnade jag.
” Så du får inte dejta för din pappa?” frågade han nyfiket.
Först tvekade jag en aning. ” Nja, det beror på, ifall han tycker om killen. Men jag vet inte. Jag har aldrig provat.”
” Har du aldrig dejtat?” skrattade han. ” Så du gick alltså rakt på istället?”
” Vad skrattar du åt?” frågade jag tvärt. Sedan sa jag tystare, som om jag sa det för mig själv. ” Jag har inte haft någon pojkvän.” Han kunde absolut inte höra det. Ljudet borde ha dränkt det.
” Nehej, men jag hoppas att du vill uppleva det snart då.” Sade han som om det skulle ha varit svaret på min. ” När kan jag komma efter dig?” frågade han och jag blev förvånad att vi redan stod på gården.
” Ingen skillnad.” Sade jag. Jag var alldeles för vimmelkantig av hans närvaro och vad han hade svarat för att jag skulle kunna tänka.
Men när han hade åkt iväg och jag stod kvar på gården och såg honom åka ångrade jag mig genast. Jag önskade att han skulle ta med mig genast. Han var den första riktiga vän jag haft och jag önskade att jag kunde ta vara på all tid jag hade nu förrän han skulle tröttna på mig. Nu kunde jag förstå hur dum jag måste ha varit. Jag hade aldrig ens tänkt tanken på att behöva hans nummer. Det kändes som självklart att han skulle komma när ja ville att han skulle. Men jag var tvungen att vänta.
När jag kom in stod Vera redan i köket. Hon bakade. Det var fredag så då hade hon alltid tyckt att en bakelse eller en kaka hit och dit inte gjorde någon illa. Det doftade jordgubbe.
” Hej, jag bakar vaniljkaka. Och så tänkte jag sätta på grädde och jordgubbar sedan.”
” Jag kände doften.” Sade jag och gick fram till henne och drog in doften. ” Det dofta ljuvlit! När ska vi äta den?”
” Efter maten, förståss. Och du skulle bara våga provsmaka.”
Jag skrattade och drog bort Honey från köket. Honey var ett proffs att snatta bakverk när ingen kunde se, så därför var vi alltid alerta på hälgerna när Vera bakade. Jag lockade upp Honey på mitt rum.
Klockan var bara lite över fyra och Jake skulle säkert inte komma förrän klockan sex.
|
|
|
|
