/ jag har kontrollen. [ sista ] |
I don't hate you boy, I just want to save you..
Jag spelar fortfarande. Som om det vore schack, och jag bara väntar på att kunna fånga dig i "matt". Eller som ett pokerspel, där det gäller att spela sina kort rätt. Ännu idag, så skrattar jag ett lågt elakt skratt. Mest tackvare allting jag skrev under nyårskvällen, innan jag for på den underbara middagen. Att jag fick samvetskval är ingenting jag brydde mig om då, när jag satt där i den dyra soffan och smuttade på mitt vin. Jag och Sofia skrattade bara, Veronica stämde in i skrattet efter ett tag också. "Ha-ha-ha"- var ljudet som passerade våra läppar den kvällen. Under hela den härliga kvällen så skrattade vi, även när vi dansade, drack, sjöng och frös när vi gick ut strax innan tolvslaget.
Du sade att jag var dryg mot dig när jag träffade dig, när jag var påväg hem från nyårsfirandet. Du var dryg. Jag trodde att du var förstörd. Som en trasdocka, men inte det. Du var nedslagen, men jag hade inte vunnit kriget. "Fan", är det ord jag viskat fram i min ensamhet, då jag funderat ut nya taktiker. Jag måste bli mer.. Hur ska jag förklara..? Trovärdig! Det fungerar ju inte att jag håller mig på andra sidan av rummet, när alla i gänget är med, bara för att jag inte vill få denna stämpel "Gillar Jens" över mig. Men jag blir illa tvungen. Om det verkligen ska fungera. Fasen!
**
När jag kollar igenom alla dessa tankar som jag fört ned, så har jag lust att bränna dem. Jens är inte mer eller mindre människa än vad någon annan. Han har bara slagit slint, åkt in på fel spår, efter att han och Veronica bröt upp någongång i mitten av 2008. Jag tycker synd om honom, samtidigt som jag föraktar honom. Samtidigt som jag tror att jag faktiskt fallit för honom. För hans gröna ögon, och otroliga konst att charma en - fånga en. Placera en där han vill ha en.
Jag tappade kontrollen. Förlorade. Blev ett offer själv.
Men mitt hjärta. Haha. Det äter han inte levande!
|
|
|
|
