Ångesten |
Sakta kryper ångesten in i min kropp
Vrider runt mitt hjärt och kramar ur min sista livsgnista
Tiden står stilla en bråkdels sekund sen kommer smärtan
Smärtan av att tappat bort den magiska personen
Lederna viker sig och jag faller ihop på marken
Vinden viner runt min själsliga boning
Vinterkylan börja ta min kropp bort från detta liv
Bort mot mörkret på andra sidan
Där jag får gå i skammens bojor resten av evigheten
Utmålad som ond, utmålad som svikare
Men jag förtjänar detta, jag förtjänar ett liv utan lycka
Ty min handling reflekterar inte kärleken, den reflekterar onskan
|
|
|
|
