Jag kände hur livet växte...
Jag grät mig till sömns var eviga natt...
För jag viste att jag var tvungen att döda dig...
Du var ett litet liv som jag älskade av hela min själ...
Nu är du död...
Jag vet inte om jag jorde rätt som tog ditt liv...
Kanske....
Kanske inte...
Jag hade kunnat gett dig allt...
Jag sörjer dig mitt barn...
Många säger att det var ju "bara" ett foster...
Ett litet foster har inga kännslor...
Men jag då??
Har inte jag några kännslor?
Jag kännde...
Du levde i mig...
Du var en del av mig...
Det måste ju innebära att du kunde känna för du var en del av mig...
Jag ko0mmer aldrig att glömma livet jag aldrig fick....
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
knyttet - 15 apr 06 - 22:05- Betyg:  |
jättefin, har varit med om liknande
finns om du vill prata
kram |
| suppe - 11 apr 06 - 04:01 |
| Jättefin...hoppas du mår bättre snart. Kram |
