Stjärnorna lyste en gång för oss |
Jag minns ännu
när vi satt upp
det där stjärnorna
i ditt tak
som du fick
av mig.
Kanske var det 11 du fyllde?
minnet har börjat tunnas ut nu
som tur var.
Jag minns det som igår.
vi väntade otåligt
in nattens fina mörker.
Men det var ju mitt i en kväll
i september.
klart att mörkret
aldrig kom då.
Så istället
satte vi upp filtar i
alla olika fäger
framför ditt fönster.
Men det hjälpte inte
På den tiden var vi smarta
och så klart fixade vi det
vi sprang runt i ditt rum
med flera ficklampor och
lyste på starkars stjärnorna
i taket.
~Och slutligen lyste dom~
Stjärnorna lyste för bara oss
och det var bara vi två som
fick dom att lysa så tar stark
och klart i det fejkade mörker
vi hade lyckast skapa.
Men jag kan lova.
Även fast du inte märkte det själv.
Så föll alltid en stjärna för varje år
som gick.
Vi tunnades ut mer och mer
och det samma gjorde ditt
tak med det stjärnor vi hade
skapat.
Tillslut dränkes ditt fina
lilla flick rum med
~Bara mörker
Det djävulska mörker som
vi själva skapade med tiden.
Som kväde oss båda.
Alla fall mig
för det fick
mig sluta
~andas~
|
| Kommentarer | | NeMriA - 3 jan 09 - 13:44 | vilken otroligt vacker dikt o.o
jättefin verkligen, jag är mållös <3 | | FortessOfTears - 30 dec 08 - 23:55 | Den här känns igen så otroligt mycket att jag inte vet vad jag ska säga. .
Och du skrivet det så vackert, hur du får det att kännas. Gillar den verkligen. | | luft - 30 dec 08 - 23:23 | djävulska*
skapade*
brabra<3 |
|
|
|
