Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

*Inget namn än* del 2

Japp, här kommer del två!
INGA SMYGLÄSARE
Lämna ett litet kladd nedanför så får du läsa (a)



Paulina


Jag tittade på min spegel bild, svarta tårar gjorde mitt huvud blekt. Håret hängde i trasor, varför sa jag det? Varför sa jag att jag skär mig. Efter att suttit där i ca 50 minuter hörde jag att korridorerna började fyllas med röster och skratt.
– Hallå ni kan aldrig gissa, hörde jag Noras röst utanför toalett dörren.
– Nytt skvaller sötnos? Sa en kille, och hon fnissade smickrat.
– Du kan aldrig tro det men du vet den där knäppa tjejen Paulina i vår klass? Jag stelnade till, snart skulle hela skolan veta om det. Jag låste upp och gick ut.
– DU HÅLLER KÄFTEN! Nora tittade skräckslaget på mig och jag höjde min högra hand.
– Sluta! HJÄLP, HJÄLP HON HAR BLIVIT GALEN! Skrek hon. Min hand flög iväg fort och träffade henne rakt på näsan. Hon började stor böla och jag log nöjt men när jag skulle slå till henne en gång till tog någon min hand.
– Sluta! Sa rösten lugnt, jag vände mig om och där stog Adrian.
– Släpp min handled! Muttra jag surt men då höll han ännu hårdare.
– Släpp mig! Sa jag irriterat och jag började skaka på den och rycka men han höll ett järn grepp.
Till slut gav jag upp och stirrade på han. Han var faktiskt rätt söt, de blåa ögonen och det svarta håret.
– Varför slog du henne? Frågade han kallt. Jag skrattade och log lamt.
– Varför? Det borde du själv lista ut! Han tittade forskande på mig.
– Jag vet inte.
– Hon skulle snacka skit om mig! Hitta på dumma rykten.
Han släppte min handled sen sa han,
– Bara för det har du inte rätt att slå henne.
– GUD?! Varför står alla på hennes sida?
– Det har jag inte sagt, sa han smått irriterat.
– Du beter ju dig som det, “ du har inget rätt att slå henne “. Härmade jag med en pipig röst.
– Nu är du bara töntig, sa han och jag såg att han spände sig så mycket att händerna blev knytnävar. Hans knogar vitnande för han spände de så hårt. Jag var beredd på att ducka för ett hårt slag. Men istället vände han sig om och gick iväg.
– Slå du henne en gång till, om det är så du vill bli igen känd för, flickan som bara slogs!
Han hade rätt. Varför gjorde jag det i äntligen?
– Förlåt, sa jag och gav henne en hjälpande hand upp.
– Varsågod och berätta, jag bryr mig inte längre.
Långsamt stegande jag därifrån och kände ändå ett stygn av avundsjuka. Alla killar var alltid på deras sida, de var flickorna alla killar ville ha. Jag bestämde mig för att inte vara kvar i skolan utan istället gå hem. Medans jag gick ut ifrån byggnaden tänkte jag på Adrian. På något sätt kändes det som han var annorlunda men jag hade nog fel. Som alla andra höll han bara med Nora och Amanda. Han hade till och med varit nära på att lappa till mig. Regnet började nudda marken och mitt hår blev snabbt blött.
– Hallå du där framme! Jag vände mig om och såg en mörk gestalt komma springandes. Jag såg rätt snabbt att det var Adrian. Han ställde sig flåsande bredvid min sida och granskade mig från topp till tå. Men hans blick stannade på mina ögon och vi tittade på varandra en lång stund.
- Varför följer du efter mig? Sa jag efter en lång stunds tystnad. Och han började gå. Jag stannade men han vände sig envist om.
- Hänger du med eller? Jag ryckte på axlarna och följde efter.
- Är det sant? Frågade han till slut.
- Vad är sant?
- Att du... Skär dig? Han tittade i marken.
- Jag ångrar mig ska gå hem istället. Sa jag kyligt, det är något jag absolut inte vill prata om.
- Nej, vänta förlåt att jag frågade.
- Du känner inte ens mig så ställer du en sån…
- En vad då? Jag dröjde en stund innan jag svarade.
- En dum fråga. Jag tittade på han och han tittade på mig.
- Jag vet inte riktigt. Bara undrande.
- Men jag ska hem, sa jag till slut.
- Varför? Svarade han förvånat. Jag visste inte om jag skulle säga det, ” Jag vill inte vara mig dig, för du är en sån skit!” Det kan jag ju knappast säga rakt ut.
- Jag vet inte precis om du vill veta! Jag vände mig om för att gå hemåt men han dök upp vid min sida igen.
- Jo det vill jag, sa han själv säkert.
- Jag vet inte
- Jo kom igen! Jag tvekande lite men sa,
- För du är som alla andra, en skit. Med de orden lämnade jag honom i regnet.


Jag vet inte riktigt vad den ska heta, varför låter
så konstigt namn.
Tar emot Alla förslag :)
Skriv gärna en komentar nedanför.
Ingen komentar ingen del 3 :/
Pallar inte skriva om ingen läser den :S
Aja..God Jul

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
gbg_95 - 21 dec 08 - 18:45- Betyg:
Jättebra! <3 Liiiite mer detaljerad kanske?
God jul på dig med :*
XblackX - 21 dec 08 - 17:05- Betyg:
mejla nästa.

Skriven av
unlook
21 dec 08 - 15:54
(Har blivit läst 203 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord