djupets gapande käftar |
Varje dag står hon vid kanten av klippan
med ögonen slutna och armarna brett i sär
Hon brukar fantisera att vingar börja växa på hennes rygg
stora, vackra vingar som lyfter hennes bara fötter från det kalla berget
för henne närmare solen, där hon kan leka med vinden och dansa bland änglarna
Där uppe är hon lycklig, hon är fri
obunden från all verklighet
Där kan hon skriva sin egen saga
Hon står där på klippan, hoppet har slocknat
de sista tårarna har torkat på hennes kind
Hon ger sitt öde åt blåsten
faller,faller...
lungt, mjukt, fritt........
|
|
|
|
