- |
den dan när du skrikit åt din familj att du vill vara ifred,
när du inte har någon att prata med.
den dagen du att börja leta,
ja precis överallt men du kommer att veta.
att den du letar efter redan finns hos dig,
men ändå fortsätter du för du känner dig oduglig.
du ser inte att den du gjord allt detta mot,
håller i just det gamla fotot.
där ni sitter och skrattar tillsammans på en parkbänk,
du kommer på att du saknat henne som hon misstänkt.
hon bara sitter där på din säng och ler mot dig,
du ser på henne med gråten i ögonen och säger förlåt mig.
det är de två orden hon gått och väntat på i alla dessa år,
hennes kinder är våta av fler en en tår.
du trodde att hon skulle finnas där hela tiden,
men du märkte inte ens saknaden.
|
|
|
|
