En söm gör så hon sitter ihop
En skör tråd av silke
Hon vågar knappt röra sig av oro
Att falla ihop i en hög av blod
Hon blir utsedd till svag och liten
En docka som gråter sig till söms
Varje ord, varje slag, sprätter upp en söm
Nu har flickan bara ett stygn kvar
Hon är rädd att dö under deras blickar
Rädd att falla i oändlighetens mörker
