22: Hata mig så mycket du vill (TH FF) |
Tjoho! Är i stort behov av uppiggning ("Kåt i kameran"/THs nya dvd kom inte idag) och kommentarer från er är verkligen uppiggande... så tjohallaa, read und comment, bitte ;)
TJUGOTVÅ
Vi låg och pratade många timmar. Lärde känna varandra bättre, steg för steg. Bill berättade om pressen han hade på sig själv, att han ofta kände att hans allra bästa inte räckte till. Jag kunde inte förstå det till hundra procent, för för mig var Bill allt annat än otillräckligt. Men jag försökte förstå och jag märkte att han uppskattade att jag bara var intresserad av att lyssna. Och om jag var intresserad av att lyssna! Jag låg spänd och tog vara på varje ord han sa. Jag koncentrerade mig bara på honom och märkte inte alls att tiden gick.
Hans ansiktsskiftningar fascinerade mig. När han kände sig nervös, bortkommen eller generad började han flacka lite med blicken och vända ned ansiktet. När han var allvarlig blev hans blick glödande intensiv. När han var glad, när han skrattade och skämtade, var vartenda ansiktsdrag mjukt och avslappnat. Även hans röst ändrade ton ibland, beroende på vad han kände.
Det var nog de dyrbaraste timmarna i mitt liv. Jag fick höra Bill berätta om sitt liv på sitt sätt, med hans åsikter, hans tankar och hans funderingar. Det betydde allt.
Tidigare hade jag lärt mig att Bill tyckte väldigt mycket om att prata, men han blev nästan osäker på om han pratade för mycket ibland. Då blev han sådär generad, böjde på nacken lite och såg mig inte lika starkt i ögonen.
”Jag vill höra”, försäkrade jag och han kunde inte undgå att förstå att jag verkligen menade det.
Jag fick höra om hans familj och om föräldrarnas skilsmässa, om de jobbiga dagarna som han hade genomlidigt med hjälp av Tom. Han berättade hur mycket Tom betydde för honom, hur mycket hans mamma och pappa betydde för honom. Fast han inte kunde ha så bra kontakt med dem som han skulle vilja så var han säker på att livet han valde att leva var värt det.
”Är du aldrig osäker – på om du valde rätt, menar jag?”
Han funderade noga innan han sa något, ville att alla svar skulle vara helt ärliga.
”Det kommer perioder då jag är lite tveksam såklart. Det är så mycket man offrar… men om jag måste välja bort scenlivet – nej, det går inte. Jag har ju fortfarande min familj kvar, men att ha kvar musiken på samma sätt vet jag inte om det skulle vara möjligt. Just nu är jag inte alls osäker.”
”Vad tror du det beror på?” sa jag. ”Varför är du så säker nu?”
Det kändes verkligen som att jag överröste honom med frågor. Men jag ville veta allt om honom, och hur skulle jag kunna det utan att fråga?
Bill sträckte ut sin hand och flätade in sina mjuka fingrar med mina. Han log samtidigt som han betraktade våra händer.
”Utan det hade jag ju inte träffat dig.”
Han sa det enkelt, som om det vore en självklarhet, men givetvis fick det mig att rodna och bli varm i hela kroppen.
”Och nu har jag svarat på mängder med frågor. Kan du inte berätta om dig istället?”
Jag svalde. Det skulle bli svårt att berätta om min situation för samtidigt som jag var tvungen att dra den falska sanningen ville jag inte ljuga för honom. Han berättade om sina djupaste bekymmer och tankar – skulle jag då ljuga honom rakt upp i ansiktet?
Jag tror jag klarade det ganska bra i alla fall. Jag berättade det jag kunde berätta. Om mina tankar, känslor och levnadsförhållanden. Jag slank från sanningen ett par gånger, men försökte ändå ge honom meningar som kunde betyda något annat också. Då kanske det inte räknades som en lögn lika mycket? Att ljuga för honom kändes inte alls bra nämligen. Det gjorde plötsligt ont i magen, som om jag fick våldsamma krampattacker. Men jag ignorerade det, och fortsatte svara på de frågor han ställde.
Mest lyssnade han. Och han släppte mig inte med blicken en enda gång. Bara låg där, stilla, med sin hand om min, ibland kramandes, och lyssnade noga. Av någon anledning som jag inte kunde förstå fann han mitt liv lika intressant som jag fann hans.
Till slut kom vi in på ämnet tidigare förhållanden.
”Bill, berätta!”, bad jag. ”Det är roligt att veta.”
”Det är ganska pinsamt”, flinade han. ”Och det känns konstigt att berätta för just dig.”
En av mina grundfrågor: ”Varför?” Antagligen den jobbigaste frågan i universum – och alltid var det varför som jag ville ha reda på.
”För att jag bryr mig väldigt mycket om vad du tycker. Om någon annan skulle tycka att jag är en skitstövel så gör det mig ingenting. Men om du skulle tycka det… jag skulle låta dig tycka det, men jag vill inte att du ska se mig så. Jag önskar att du kan känna lite av den kärleken som jag känner för dig.”
Visserligen var jag inte ett dugg van med hur killar brukade prata – men att de inte ofta sa sådana här saker visste jag faktiskt. Det gjorde mig rörd, för allt han sa var på riktigt och kom direkt från hans hjärta.
”Det gör jag ju. Det har jag gjort länge”, svarade jag.
Han kramade min hand hårdare och log svagt.
Sedan svarade han på det jag ville veta. Flickvännerna han hade haft, hur var de? Jag ville inte bara veta vad de hette och när de var tillsammans – jag ville veta vad han såg hos dem. Jag ville veta deras personligheter, så att jag på något sätt kunde förstå relationen som Bill haft till dem.
”Du är riktigt nyfiken du”, flinade Bill. ”Men egentligen borde du inte ha rätt att snoka runt mina tidigare tjejer.”
”Varför inte?” Jag lossade mina fingrar från hans hand. Med båda händerna började jag undersöka hans hand och hans fingrar med lätta rörelser. Huden var så len, men samtidigt kraftig.
”Eftersom jag inte ens vet vad du är. Vad du vill räknas som.”
”Vad menar du?” Jag förstod inte alls.
”Är du min flickvän? Eller är du min vän? Bästa vän kanske? Eller bara… en vän? Är det därför du inte kan låta bli att komma hit på natten – för att du vill vara min vän?”
Jag bet mig hårt i läppen.
”Jag… vill vara din vän. Men jag vet inte riktigt om det fungerar som jag hade tänkt.”
Bill skrattade till. ”Jag vet inte om det fungerar som jag hade tänkt”, citerade han. ”Hade du tänkt att det skulle vara en dans på rosor att vara min vän när vi har sådana känslor?”
Jag ryckte på axlarna. ”Jag hade väl hoppats…”
”Du svarade ändå inte på min fråga. Okej, vi är inte bara vänner, det funkar inte. Så?”
Det här var klurigt. Egentligen visste jag att jag inte borde säga vad jag var på väg att göra, men jag kunde inte komma på anledningen. Det kanske var något psykiskt fel på mig som kopplade bort det jag inte ville minnas? Så jag svarade sanningsenligt, som om det vi hade var en normal relation.
”Man kan väl säga… flickvän? Bara inte så fysiskt…” Jag svalde osäkert och visste inte hur jag skulle fortsätta. ”Eftersom…” Bill log och flyttade sig närmre mig, la sin hand på min axel. ”Eftersom…” Han verkade tycka att det var lustigt att jag fumlade så med orden. ”Eftersom vi inte… Jag vet inte vad jag försöker säga faktiskt.”
”Det låter bra”, flinade han. ”Jag förstår inte heller riktigt vad du menar, men visst. Och nu är jag väldigt trött, så vi kanske ska sova?”
Han la sig till rätta och jag la huvudet på hans axel. Blundade och andades in den lyckliga atmosfären, hans doft och hela ögonblicket. Under täcket hittade våra händer varandra.
”God natt”, viskade han och tryckte sina läppar mot mitt hår.
”God natt”, svarade jag.
Mina ögonlock kändes tunga och jag var så trött att jag inte orkade tänka klart, men jag kom på att Bill inte hade fortsatt berätta.
”Du sa inte allt”, mumlade jag. ”Om hon Sara.”
Bills bröstkorg vibrerade av hans skratt. ”Dumma, nyfikna flicka.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 16 dec 08 - 04:33- Betyg:  | Åh sött<3
Satt o föreställde mig dom hela tiden samt log åt allt hela tiden.
Nu e dom asså ihop då =) *super*
O så roligt, förgyllde min natt o bättrade mitt humör<3
Mejla nästa så e du supermegadundergulli<3<3 | | lillolisen - 15 dec 08 - 18:15- Betyg: | | NAW:$ SÖTNOSAR! | | HilfMirFliegen - 11 dec 08 - 19:42- Betyg: | | Baaaaaaaaaaaah! SÅ BRA! <3 | | the-rose - 9 dec 08 - 19:10- Betyg: | | så sött. du skriver asbra och man vill inte slua läsa | | RowsahKanin - 9 dec 08 - 17:06- Betyg: | | Haha naaw vad söt :O :''D Herregud vad bra :'''''D Jag vet inte vad jag ska säga egentligen :') Men jag blir så pirrigt glad av att läsa det du skriver, och det är ändå världens underdrift x3 Men jättejättebra! :D <3 | | kramllew - 9 dec 08 - 11:42- Betyg: | HAHa, sött slut.... <:
Men üper bra - perfekt! :D | | mikaelanystrom - 8 dec 08 - 21:58- Betyg: | HAHAHAHA X'D SLUTET PÅ DENNA DELEN. HAHAHAHAHA... HAHA!
ALLTSÅ JAG DÖR. SÅ GULLIGT! DEM ÄR TYP 1+1=1 = INGEN LOGIK. | | woops - 8 dec 08 - 21:56 | gbg_95: jag vet inte, eftersom jag inte skrivit klart. men minst 10 till ellet nåt. kan hända att det blir mer ;)
och tack <3 | | Ifos95 - 8 dec 08 - 21:21- Betyg: | Oh, jag ryser.
Duärbra (: | | Selleberg - 8 dec 08 - 19:53 | | fint:) | | gbg_95 - 8 dec 08 - 19:43- Betyg: | Hahahah, gullit!!
Jättebraa skrivet!!
Undrar bara hur många delar dt kmr i ? |
|
|
|
