Dvala |
Jag vaknar sakta upp ur min dvala och vänder mig om i sägen
Där ligger den mest underbara varelsen på denna jord.
En ängel sänd från himmelen för att vaka över mig
En ängel som har kommit till jorden för att älska mig
Hennes hår skiner från solstrålarna som tränger in genom persiennerna
Sakta stryker jag bort håret från henne ansikte och tittar in i hennes gröna ögon
Ögon som tindrar likt smaragder. Våra läppar möts i en passionerad kyss och våra händer ger sig ut på en upptäcktsfärd.
Våra kroppar ligger tät omslutna och våra själar blir sammanbundna.
Sammanbundna i en extas som får värden utanför att försvinna.
|
|
|
|
