Den lilla flickan -[oneshot]- (version 2 ;> ) |
Det här är samma novell som jag skrev lite tidigare, men med vissa ändringar och ett annat slut ;) Skriv gärna vilken du föredrar, och varför ^^ <3
En liten flicka ligger på sin säng med sina små och tunna händer knäppta ovanpå det äckligt vita täcket. Hon ser ut genom det enda fönstret som finns i det dåligt upplysta rummet, och iaktar den novemberkalla staden, som har färgats vit av nyfallen snö.
Hon fascineras av snöflingorna som faller en så lång strecka, för att sen smälta bort och försvinna när de når marken.
Mörkret faller tidigt så här års, och nu tänds gatulyktorna, en efter en.
Hon vänder bort blicken från fönstret och sträcker sig efter den lilla fickspegeln med blå strasstenar på, som hon fick av sin mormor i födelsedagspresent. Hon håller den försiktigt i sin högra hand och betraktar sin spegelbild.
Hon ser ett ganska runt och blekt ansikte som omges av blonda ostyriga lockar, och hon ser ett par stora, smaragdgröna ögon med en svag glas av sorg som reflekteras i månljusets milda sken. Munnen är liten och blekrosa med vackra konturer och fylliga läppar, som nästan ljudlöst viskar "Snart, snart är det över..".
En kristallklar liten tår har letat sig fram i det vänstra ögats ögonvrå, och den rullar sakta ned för flickans mjuka kind.
Den lilla flickan är på ett sjukhus, hon har varit när i flera månader nu. Hon är svårt sjuk, har cancer i bukspottkörteln, och hon har drygt en vecka kvar att leva.
På det lilla bordet vid sängen ligger det en dagbok, och den får ingen kolla i för där har hon skrivit ner sina hemligheter. Hon har skrivit långa önskelistor, listor över saker som som hon skulle vilja göra, men som tiden inte kommer räcka till med.
Hon vill resa utomlands, hon vill gå på roliga kalas, hon vill rida på en riktig häst och hon vill bli kär och gifta sig en dag, när hon blir stor.
Men hon vet mycket väl att det aldrig kommer ske, hon är ju bara sex år, och hon lär inte bli mycket äldre.
Flickans blick dras åter igen mot fönstret, och hon ser upp mot den svarta himlen som pryds av små, blinkande stjärnor, och hon fylls av en känsla om hur små vi egentligen är. Vi är så små och sårbara, våra tunna livstrådar kan när som hellst brista, och det kan vi inte styra över.
En stjärna faller och lämnar kvar en lång och vacker glittrande svans efter sig. Flickan sluter ögonen och önskar att hon kunde få mer tid, "Snälla, bara ett år till, snälla..".
Fyra dagar senare dog den lilla flickan. Hon orkade inte kämpa längre, utan lämnade våran grymma värld.
Visserligen levde hon ett kort liv, men hon visade alltid tacksamhet och lärde sig två viktiga saker. För det första lärde hon sig att aldrig ta någonting för givet, och för det andra lärde hon sig att alltid göra det bästa av situationen.
Tittar du upp mot himlen en stjärnklar natt kan du få en skymt av henne, för hon är den stjärnan som lyser starkast av dem alla. Hennes livsglädje kommer för alltid att återspeglas där, i stjärnljuset, och sprida hopp och glädje till dem som söker det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hejsa - 29 nov 08 - 09:52- Betyg:  | Åh.. vackert men hemskt..
Men jag hade gärna läst mera . | | ajdaa - 29 nov 08 - 00:12 | Guud, jag.. får gåshud! Helt otroligt fint skrivet och ja bara omg!
Så sjukt duktig du är, fortsätt så! | | 0_x - 28 nov 08 - 21:20 | RowsahKanin;
naw, tack så jättejättejätte mkt! ;D | | RowsahKanin - 28 nov 08 - 21:09- Betyg: | Aj fan det där gjorde ont. Jag är gråtfärdig och ryser över hela kroppen, och herregud jaah, du berörde mig verkligen med dina ord.
Väldigt bra skrivet, du är verkligen, verkligen jätte-jätteduktig på att skriva. Från första raden till den sista så löpte all text på i en bra takt, och du har ett mycket bra språk och ett galant ordförråd. Jag vet inte hur du gjorde för att få till den här texten så otroligt bra och vacker - men en sak är säker, och det är att du verkligen fick till det denna gången :D Jättebra <3 |
|
|
|
