Den lilla flickan -[oneshot]- (version 1 ;> ) |
Den här novellen skrev jag idag på svenskan, den är inte bearbetad än, utan det kommer jag göra nästa vecka ;) jag lägger ut den också tror jag ;P.
Btw, det här är min första novell någonsin, så kommentera gärna ;)
En liten flicka ligger på sin säng med sina små och tunna händer knäppta ovanpå det äckligt vita täcket. Hon ser ut genom det enda fönstret som finns, i det dåligt upplysta rummet, och iaktar den novemberkalla staden, som har färgats vit av nyfallen snö.
Hon fascineras av snöflingorna, som faller en så lång strecka, för att sen smälta bort och försvinna när de når marken.
Mörkret faller tidigt så här års, och nu tänds gatulyktorna, en efter en.
Hon vänder bort blicken från fönstret och sträcker sig efter den lilla fickspegeln med blå strasstenar på , som hon fick av sin mormor i födelsedagspresent. Hon håller den försiktigt i sin högra hand och betraktar sin spegelbild.
Hon ser ett ganska runt och blekt ansikte som omges av blonda, ostyriga lockar, och hon ser ett par stora, smaragdgröna ögon med en svag glans av sorg. Munnen är liten och blekrosa, med vackra konturer och fylliga läppar, som nästan ljudlöst viskar "Snart, snart är det över..".
En kristallklar, liten tår har letat sig fram i det vänstra ögats ögonvrå, och den rullar sakta ned för flickans mjuka, små kinder.
Den lilla flickan ligger på ett sjukhus, hon har varit där i flera månader nu. Hon är svårt sjuk, har cancer i bukspottkörteln, och hon har bara drygt en vecka kvar att leva.
På det lilla bordet vid sängen ligger en dagbok, och den får ingen kolla i, för där har hon skrivit hemliga saker. Hon har skrivit långa önskelistor, listor som innehåller saker som hon skulle vilja göra, men som tiden inte kommer räcka till med.
Hon vill resa utomlands, hon vill gå på kalas, hon vill rida på en riktig häst, och hon vill bli kär och gifta sig en dag, när hon blir stor.
Men hon vet mycket väl att det aldrig kommer ske, hon är ju bara sex år, och hon lär inte hinna bli mycket äldre.
Flickans blick dras åter mot fönstret, och hon ser upp mot den svarta himlen som pryds av små, blinkande stjärnor, och hon fylls av en känsla om hur små vi människor egentligen är. Vi är så små och så sårbara, våran tunna livstråd kan när som hellst gå av, och det kan vi inte styra över.
En stjärna faller och lämnar en lång och vacker glittrande svans efter sig. Flickan sluter ögonen och önskar att hon kunde få mer tid, "Snälla, bara ett år till, snälla..".
Fyra dagar senare dog den lilla flickan. Hon orkade inte kämpa längre, utan lämnade våran grymma värld.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Justmyfault - 29 nov 08 - 12:58- Betyg:  | oj, det här var din första?
Då har du jävligt mycket talang!
Helt grymt bra skrivet!
Keep on writing! : ) | | 0_x - 28 nov 08 - 20:43 | | naw, tack så otroligt mkt ;) ni fattar inte hur mkt era kommentarer betyder <3 | | snovit1 - 28 nov 08 - 20:11 | Bra, började gråta när jag läste den, ursäkta om det blev stavfel
men jag satt och grät när hag skriv den | | lila-rosett - 28 nov 08 - 17:41 | :(
vilken sorglig :(
men den var bra ;D |
|
|
|
