Minnen som finns kvar.. |
Namn : Jag vet sanningen! eller skräckfylla minnen (namnet ska ändras)
Äventyr och litte gran av rysare.
Sammafattning :
Emlia är en flicka som har en bra självtroende och hon bor i Malmö. Ungefär två dagar sedan fick hon ett dröm om hennes rödhåriga mamma som blev mördat.
Men hennes riktigt mamma Anna och hon är ju svatrhårig och hon har aldrig färgat sig i rött, säger hon . Men en gång hittade hon en bild på rödhårig tjej i Annas rum och på baksidan stog det : Min bild till mitt dötter, älskar dig emilie du är mitt allt. Hon blev schokat av brevet. Hon kollade upp mamma och hittade bara en faktur som vissade att hennes mamma tog självmord, men det är ju inte så! Hennes mamma blev mördad. Och Emelia 16-årig tjej vill hittade mördaren om han lever .... för sin skull.
Drömmen
- Hallå? Är det någon hemma? ropade jag gång efter gång.
Det var knapptyst. Det var så jätte konstigt att ingen svarade min bror och mamma brukar ju vara hemma klockan 3. Till och med hörde jag buller från vardagsrummet. Jag komm in och låste dören. Jag trickte på handtagen en gång till för att vara säkert om dörren är låst. Jag tog av min svarta jacka med gulliga fjädrar runt luvan och hände den på stolen som stog på mitten av hallen. "Den bodde inte stå här" tänkte jag och sköt bort till den vänstra väggen. Vardagrummet var till höger. Dörren till vardagrummet var stängt, men jag ändå kunde se, det som hände inne, eftersom dörren var gjord av stora fyrkantiga glasbytar 6 stycken på varsin sida. Tv:n är på, fåtoljen står mot tv , men ryggen mot mig och i ..fotöljen sitter någon?Det såg jag genom glaset "Men va fan, kunde inte den personen svara?" tänkte jag och trickte på handtaget och dören öppnades innåt.
- Heeej! .. fan va högt.. sjunka ner, du ! ropade jag eftersom Tv:n var mycket högre än jag trodde.
Ingen svarade. Jag gick snabbt till Tv:n och stängde av den. Jag vände mig bara för att se im personen ögon och fråga vad håller han eller hon på med? Jag vände mig.
Först ... märkte jag den röda blodet som rinnade från fåtöljen ner till golvet med små droppar, den stora såren på halsen kunde jag inte missa, min ögonblick stannade där. Jag kunde inte se vem det var, jag kunde inte röra på mig. Jag var inte rädd jag såg bara nånring som var onormal jag såg en huvud som håldes sig med kroppen för hjälp blå blodödrar. Fotöljen var röd , det såg ut att man har precis färgat den, Steg efter steg komm jag närmare och kollade på ansikte. Det var .... min mamma. Jag sprang in i köket för att hämta hemtelfon och slå in 112. Min mamma sa till mig en gång ; Om du ser blod då ringer du 112. Jag hade ingen aning på det som har hänt med min älskad mamma. Jag visste inte vad mord är för nåt, inte döden heller. Jag sprang in i köket. Där stog en man ryggen mot mig och kollade på fönstret. Hans genomskinliga hanskar var inte längre genom skinliga, eftersom dem var av blod "Ska jag ringa 112 två gånger? nu då?". Jag känner igen rösten jag känner igen kroppen men vem det är? han hållde kniv i enda hand. och plötsligt vände han sig om.
-Det är din tur. Han slog mig med knivhandtagen på huvud. Det såg bara ett svart mönster och det bara en fråga som jag undrade : Vem är det?
P.s snälla räta till min text. Om det finns förslag på hur kan jag skriva den .. gör det! Kommentera (a) jag är inte svensk så jag är jätte dåligt på stavning.. har borr i sverige i 2 år bara ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Justmyfault - 29 nov 08 - 12:42- Betyg:  | | Riktigt bra:) | YouAreNeverAlone - 28 nov 08 - 17:33- Betyg:  | Den var jätte bra:)
Mejla när näsa del kommer ut:)
//YouAreNeverAlone |
|
|
|
