// Jag är rädd // |
Han gick över gräsmattan. Trädens löv hade börjat gulna.
Det var höst nu, det märkte man. Alla gator och torg hade varit fyllda med folk som hade lager på lager med kläder.
Precis som om dem frös. Han hade varit den ända med t-skirt och alla hade tittat konstigt på honom, precis som han inte var klok.
Han frös inte, så enkelt var det. Han hade ignorerat dem och fortsatt gått.
Han ville så gärna komma fram till hans fristad.
En plats bara han kände till. En plats där han kunde sätta sig ner och tänka.
Han hade gått ganska länge nu. Säkert i en timme eller så.
Skymningen började krypa fram på himlen. Allt blev mörkare så mycket fortare nu.
Denna dagen hade han bestämt sig för att sova över där. I skogen helt själv.
Vad tänkte han? Han visste ju hur rädd han var för mörka skogar.
Det hade han ju varit ända sen han var en liten pojke.
Han behövde inte bevisa något för någon och det visste han också.
Han tänkte, att nu var ju det för sent att vända om ändå. Lika bra att komma fram och somna direkt.
Det var inte så långt kvar nu. Han var en bra bit in i skogen och det blev mörkare och mörkare.
Nu började han bli rädd. Tänk om han inte skulle hitta fram innan det blev för mörkt.
Träden svajade ovanför hans huvud. Skuggorna började komma fram.
Buskar blev till ansikten som bara stirrade på honom.
Han stannade upp, tog av sig ryggsäcken och drog upp dragkedjan.
Även han hade börjat frysa nu. Han slet upp tjocktröjan ur hans trogna gamla väska, och drog den över huvudet.
Han drog en lättad suck och stoppade ner handen i ryggsäcken igen. Denna gången fick han leta.
Han kände en tändsticks ask, en påse med skinkmackor som hans mamma hade gjort till honom innan han stack.
Han kände en massa småsaker som igentligen var helt onödiga men ändå så viktiga. Han letade och letade efter sin ficklampa.
Vart hade den tagit vägen? Han letade i flera minuter utan resultat.
Den var inte där. Den låg hemma på hans säng. Hur kunde han glömma den.
Den var ju jätteviktig. Nu var det riktigt mörkt ute. Han skulle aldrig hitta fram.
Han kollade omkring sig. Försökte lista ut var han var någonstanns.
Han hade ju varit där så många gånger förr, men nu var han helt borta. Han såg träden omkring sig.
Hörde hur buskarna prasslade. Hörde hur någonting gnydde långt borta.
Han satte sig ner. Hörde hur ljuden kom närmre och närmre, tills de tillslut var bakom honom...
Han vände sig om. Hans blick mötte de mörkaste ögon han någonsin sätt..
|
| Kommentarer | | maloow - 2 nov 08 - 22:22 | | shit va bra :P |
|
|
|
