Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~ Min spegelbild ljuger, del 3

Läraren som vi skulle ha var en sur gammal gubbe på 70. Hans gråa hår stod åt alla håll och hans glasögon såg ut att vara ifrån stenåldern.
”Vilken snygging!” sa Jennifer med skrattet i halsen och petade mig i sidan. Jag nickade och bet mig i läppen för att inte bryta ihop.
”Tyst i klassen!” Sa han argsint och slog näven i bordet. ”Mitt namn är Kenneth och jag är eran mentor. Seså, vi börjar med upprop.” Timmarna gick i snigelfart och när Kenneth äntligen sa att dagen var slut tog det en stund innan jag kopplade.
”Vi ses imorgon i den här salen efter lunch, seså. Slut för idag!” Hans röst var stressad och han knuffade nästan ut oss ifrån klassrummet innan han tog sin portfölj och halvsprang iväg emot lärarrummet.
”Lärare alltså” skrattade Jennifer och mötte min blick. ”Så, Tobbe, vill du hänga med på en fika?” Jag förvånades över hennes fråga och innan jag hann svara avbröts vi av några dryga killar.
”Haha, kolla, någon tänder på emobruden!” Jag tittade argt på killarna innan jag vände blicken emot Jennifer igen.
”Lyssna inte på dem” viskade jag. Jennifer nickade med tårar i ögonen.
”Haha, emobruden verkar tappat rösten!” Då fick jag nog. Alla år av mobbning spelades upp inför mina ögon och något slog slint i huvudet. Även om killarna både var fler och större än mig höjde jag rösten.
”Håll käften din jävla idiot! Akta så jag inte bussar min pitbull på dig, din jävla översittare!” Killarna blev helt stumma av mitt mottugg och bara gick därifrån utan att hugga tillbaka.
Jennifer sa ingenting men hennes kram räckte för mig.
Nästan jag som skulle tacka.
”Vi syns imorgon då?” Jennifer log svagt emot mig.
”VI kan fika imorgon föresten”
”Va?” Jennifer tittade frågande på mig innan hon förstod vad jag menade. ”jaha, okej, va bra. Då syns vi imorgon!” Sa hon glatt och vi gick åt varsitt håll.

”Husse är här!” Vilja hoppade upp ifrån sin pälsfäll hon fått av Elias så fort att hon slog huvudet i skrivbordet hon låg under, men det brydde hon sig inte om. Hon hoppade upp på mig och slickade mig i ansiktet och viftade på svansen. ”Har hon skött sig?”
”Du ska vara glad som har en sån duktig hund” Log Elias. .
”Har du lust och följa med hem till mig på typ, mat? Jag menar som tack för du tagit hand om Vilja?” sa jag med låg röst och Elias lös upp.
”Gärna! Om Vilja tillåter förstås.” sa han och klappade henne under hakan.
”Hon har nog inget emot om du har mer godis att bjuda henne på” skrattade jag och vi började gå.

”Du får ursäkta röran. Jag har inte orkat städa” sa jag och tog av Viljas koppel.
”Det är lugnt” Sa Elias och gick in i min lilla tvåa. ”Vilken mysig lägenhet” Han gick ut i köket och då kom paniken som ett slag i magen. Broschyrerna ligger ju för i helvete på köksbordet! Jag hörde hur han satte sig ner på en av mina knarriga köksstolar men något mer ljud hördes inte. Såg han inte vad som låg på bordet? Jag stack in huvudet och såg hur han satt och klappade Vilja. Han verkade inte ha sett något? Hjärtat var i halsgropen på mig och i samma sekund sprang Vilja fram till mig och han satte sig tillrätta på stolen. Åh Vilja tänkte jag, inte nu.
”Oj, vad är det här?” sa Elias nyfiket och jag blundade. Bara väntade på hans skrik. Den där vanliga reaktionen. Jag satte mig ner på golvet och Vilja borrade in sin blöta nos i mitt hår men Elias skrek inte. Han satt kvar.
”Sitter du kvar?” sa jag med darrande röst.
”Ja varför skulle jag inte?” frågade han undrande och jag reste mig upp. Satte mig på stolen mittemot.
”För det här?” sa jag och pekade på alla broschyrer.
”Det där rör inte mig i ryggen” sa han med ett försiktigt leende.
Var den där killen på riktigt?

Timmarna gick och det kändes som jag känt Elias i flera år. Vi pratade och skrattade som gamla goda vänner och tömde tekopp på tekopp. Jag hade verkligen glömt hur underbart det var att prata med någon som inte var en hund.
”Så du är en tjej egentligen, fast du vill vara kille?” Nu kom frågan jag inte ville ha. Jag förde tekoppen till munnen och svarade ett kort ”mm.” Elias mötte min tårade blick och strök mig lätt över armen. Då skymtade han mina ärr och drog sig tillbaka.
”Förlåt. Jag skulle inte frågat det där.” Jag svarade inte utan drog bara armarna åt mig och Vilja hoppade upp i mitt knä och gnydde tyst.
”Det är ingen fara Vilja, gå och lägg dig” nästan viskade jag. Vilja fnös bittert och gick till sin korg. ”Jag har liksom aldrig sagt det till någon… Inte liksom på riktigt Mitt riktiga namn är Tina och..” Elias satte handen på mina läppar och hyssjade åt mig.
”Du behöver inte förklara dig.?” Jag sa ingenting, utan tittade bara på honom med tom blick. Rätt som det var böjde han sig framåt och våra läppar möttes.

Jag puttade bort Elias och Vilja flög upp ifrån sin korg och ställde sig bredvid mig, morrade lätt, visade tänderna.
”Vad fan gör du!?” röt jag och Elias gav mig ett äckligt leende. Rätt som det var blixtrade det till framför mina ögon. Barndomsminnena snurrade. Alla gånger killarna hoppat på mig och förnedrat mig bara för jag vill vara som dem, men inte var det. Alla händer över min kropp, alla killar som tafsat på mina bröst. Jag rös. Mina bröst. Usch. Jag hatade dem. Elias såg konstig ut, inte alls sådär trygg ut i blicken längre och Vilja kände av det. Hennes morrande blev högre.
”Det är nog bäst att du går…” Innan jag hann blinka hade han hoppat över mig. Vilja tvekade inte en sekund innan hon flög på honom och högg tag i hans hand. Elias fick tag i sin tekopp och vrängde den i skallen på Vilja. Hon rörde inte en min. Istället hårdnade hennes grepp om Elias arm samtidigt som hans grepp hårdnade runt hans hals. ”Vad håller du på med..?” Min röst var låg och jag kunde knappt andas av hans hårda grepp. Jag blickade mot Vilja som gjorde allt för att få bort Elias från mig. Men då gjorde han något som fick Vilja att stelna till och springa därifrån. Han puttade ner henne på golvet och slog henne hårt över ena ögat, precis över ett gammalt ärr hon hade. Precis som hennes förra ägare gjort. Jag bet mig i läppen, förmådde inte att göra något utan bet mig hårt i läppen, försökte slingra mig undan. Vilja sprang och gömde sig och Elias vände sig om igen, hånlog mot mig. Men innan Elias hann göra något mer flög Vilja över honom igen. Denna gången högg hon tag i hans nacke. Hennes vita päls var fylld av blod.
”Hundjävel!” Svor Elias och slog undan henne. Hon ramlade rakt på mitt glasbord som sprack.
”Vilja!” skrek jag och for ner på golvet. Vilja gnydde till och Elias log äckligt emot mig.
”Då har vi ett problem ur världen.” Då förstod jag vad han var på väg att göra. Vilja rörde knappt på sig. Elias puttade ner mig på golvet och jag skrek. Skrek så högt jag bara kunde, men Vilja låg helt stilla. Elias började knäppa upp min skjorta och jag orkade inte göra motstånd. Det här hade redan hänt alldeles för många gånger. Jag äcklades. Jag blundade när han skar upp bandaget jag hade runt mina bröst. Jag försvann bort när hans fingrar och hans kuk närmade sig mitt äckliga underliv. Jag vet inte hur länge han våldtog mig, jag brydde mig inte heller. Jag minns bara hans äckliga kyss på min panna innan han gick ifrån min lägenhet.
Jag struntade i att jag var i princip naken, utan jag gick genast över till Vilja som låg och andades tungt vid glassplittret.
”Åh vilja gumman!” snyftade jag och lyfte upp hennes ansikte med mina händer. Hon gnydde till lite lätt, precis som hon sa förlåt för hon inte hjälpt mig och jag började gråta ännu mer. ”älskling, det är inte ditt fel, scch. Allt ska bli bra, jag lovar. Allt ska bli bra.” Vilja mötte min blick och jag såg smärtan hon kände i hennes rädda ögon.

Jag lyfte upp henne i mina armar och tog in henne i badkaret. Jag var tvungen och tvätta av allt hemskt blod som levrat sig i hennes päls. Tack och lov hade glassplittret inte gått in så djupt så jag lyckades få ut allting. Hon skakade när det varma vattnet blötte ner henne och jag grät. Tyst, tyst.
Jag vågade knappt gå ut med henne på kvällspromenaden. Rädslan för att Elias skulle komma låg som ett tungt täcke över mig. Vilja haltade fram och gick tack och lov inte längre än till husknuten, sen var hon nöjd. Jag bar henne hem.

När vi kom hem la jag henne i sängen och stoppade om henne med mitt tjockaste duntäcke. Jag gav henne en lätt puss på pannan innan jag smög in i badrummet. Jag hade lovat mig själv att sluta med det här dumma, men nu kunde jag inte låta bli. Inte efter det som precis hänt. Jag plockade på mig alla rakbladen jag kunde hitta och sjönk ner på golvet. Tårarna började rinna längs mina kinder och såren började sakta radas upp. Blodet rann ut på golvet men jag brydde mig inte. Jag orkade inte. Plötsligt hörde jag en duns och snart hörde jag hur Vilja krafsade utanför dörren.
”Stanna där Vilja, husse kommer snart” nästan pep jag. Vilja gnydde till och jag började gråta ännu mer. Jag som lovat mig själv att inte bryta ihop. Åh. Missfoster. Vilja nöjde sig inte med mitt svar och tillslut hade hon öppnat dörren. Hon haltade fram till mig och la sig framför mig så hennes huvud hamnade i mitt knä. Hon började försiktigt slicka såren jag hade skurit i låren och jag klappade försiktigt henne på huvudet.
”Åh Vilja.. Både du och jag är missförstådda i den här sjuka världen.. ”


fortsättning följer :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 9 nov 08 - 18:35- Betyg:
Du är så duktig på att skriva =)
linsan92 - 26 okt 08 - 23:04
Asså Bruden du är så sjukt duktig på att skriva!


Sötunge! <3
NeMriA - 25 okt 08 - 18:57- Betyg:
jag blev tvungen att läsa denna delen igen! för den är sjukt bra och du är jätteduktig!

men det är väldigt förvirrande.. tobbe som är snäll här, och tobbe som är korkad i min novell. elias som är dum i huvet här och elias som är snäll i min novell -.- haaha jaja xD
Madvis - 25 okt 08 - 16:29- Betyg:
Nej usch så hemskt! D: Jag som faktiskt gillade Elias lite ;_;
Stackars Tobbe <3
Det var verkligen förvånande att läsa (och spännande). Längtar jättemycket till nästa kapitel :) Mejla, tack?
lovemenot - 24 okt 08 - 21:05- Betyg:
MNERA :D mejla när nästa kmr ut :D <3
WhyJustMe - 24 okt 08 - 18:04- Betyg:
Just nu planerar jag att skicka en lönnmördare på Elias.. eller jag kan själv döda honom. Han är hoff dum i huvudet.

Men du skriver jätte jätte bra :)
NeMriA - 24 okt 08 - 17:14- Betyg:
alltså.

hej hej. här sitter jag med detta ansiktsuttrycket: O_O
JÄVLAR så bra! allvaligt talat jag typ dör här för den här novellen blir bara bättre och bättre även om det är omöjligt!
och usch på elias :S han borde skjutas eller nåt.
kan inte låta bli att tänka på snäll-elias i min novell så det blir liksom lite krock i huvet!

men du skriver BRAAAAA!
Lumiere - 24 okt 08 - 10:40
jag älskar den här, skriv mera! :D

Skriven av
TrasigFlikka
23 okt 08 - 23:53
(Har blivit läst 375 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord