Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

-; SeptemberÄnglar (Kapitel 2)

Tack för alla underbara kommentarer :D Det värmer så otroligt mycket <3

---


När det började närma sig jul så hade man alltid det årliga pysslet på lågstadiet. Ingen kunde fly från det och man var tvungen att klippa papperstomtar och se så glad ut som möjligt. Man kunde göra prassliga smällkarameller, sy dukar eller det som jag alltid kommer ihåg starkast: dekorera julkort. Mina kort var alltid nästan blanka med lite text här och var, för glittret behövde jag till mig själv. Jag limmade fast guldglittret i ansiktet och när jag såg reflektionen av mig i fönstret så såg jag lite mer ut som en ängel: lite mindre som en människa. Men fröken bara suckade och tog mig till skolsystern för att tvätta bort det med någon stark vätska. Huden sved när dom skrubbade bort glittret, när dom skrubbade bort min ängelhet. När dom skrubbade bort det sista som någonsin hade betytt något för mig.

Andra dagen på lägret gick som i en dimma. Jag vet inte riktigt när den började, bara några minnen om bitande kyla, dunkande huvudvärk och en känsla av hjälplöshet hängde kvar i luften. Dom hade hittat mig när jag somnat vid sjön, och tagit in mig till ett vitt rum. Ett tomt vitt rum, utan känslor och intryck. Dom hade kontrollen över mig. Det var inte det att jag ville sova ute med den iskalla ensamheten, utan det faktum att dom bestämmer över mig som gnagde i huvudet.

Jag sätter reflexmässigt på vattenkokaren som dom varit förståndiga nog att ställa i rummet. Dom förstod nog riskerna att handskas med ett kaffemonster som saknar sitt koffein i kroppen. Jag öser ner några skedar gnistrande socker i det varma kaffet.

Det knackar på dörren och en ledare med en hög stram tofs och vit t-shirt sticker in sitt huvud i rummet.
”Samling i Aulan!” beordrar hon med sin stela mun och dom känslokalla ögonen blänker.
En Ängel tar inga regler, en Ängel är det friaste som finns
Jag står som fastfrusen i marken, jag vill inte lyda. Mänskligheten ska inte få ett fast grepp om min kropp, då kommer jag aldrig att kunna bryta mig loss.
”Hörde du inte vad jag sa? Samling i Aulan” ledaren spänner sin blick i mina nötbruna ögon.
Mina ögon viker för hennes blick och jag tar en liten klunk kaffe. Ledaren suckar och ber några andra att komma. Sedan håller dom det sedvanliga talet om hur dom bara vill hjälpa, och hur mycket bättre hon skulle må av att få träffa dom andra. Dom ler och hugger tag i min arm. Dom vet att dom släpar ut mig ur rummet, mot min vilja, medan jag förtvivlat kvider och försöker slingra mig från deras händer som håller så hårt i min arm så att den vitnar. Deras leenden ser så fastklistrade ut att man nästan kan se skarvarna.

Vi kommer in i ett rum. Fortfarande dessa vita kala väggar, som försöker pränta in i mitt minne att jag är en människa. Jag fräser åt ledaren när hon ber mig sätta mig ner och ställer mig istället vid väggen och blundar.

En annan tjej sitta vid väggkanten. Hon sitter ihopkurad, med ryggen böjd som en liten regnbåge. Allt glittrar till lite vid bara åsynen av henne, inte sådant där starkt glitter i neonfärger som gör att det svider i ögonen bara man tittar på det, utan mer pastelligt och mjukt. Jag flyttar min hasande närmare henne.
”Du glittrar” tänker jag högt och inser för sent att jag sagt det rakt ut.
Flickan tittar upp och tittar på mig med ett par stora bärnstensfärgade ögon.
”Glittrar? Hur då?” viskar hon och hennes ögon ser undrande på mig.
Jag biter mig i läppen och tänker ett tag på vad jag ska säga. Hur förklarar man sina egna tankar?
”Du vet, glittrar. Vissa människor har en sådan aura runt omkring sig. Och när man kommer i närheten av dom så fylls man själv av så mycket glitter att det nästan är svårt att se”
Hon ler och skrattar till lite när hon säger;
”Du är konstig, på ett glittrigt och vackert sätt”
”Tackar… jag övar på att glittra ännu mer” viskar jag och ler stort så att min mun känns som om den ska spricka.
”Varför du?” undrar flickan och ler ännu mer.
”För att” jag tystnar en stund ”För att jag ska bli en ängel”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
RowsahKanin - 8 nov 08 - 15:04- Betyg:
Otroligt bra skrivet<3 Mycket, mycket vackert. Kramar <3
just_a_girl - 21 okt 08 - 15:37
börjar nästan gråta,
såå vakkert är det hära.
Snurrsnurr - 19 okt 08 - 18:37- Betyg:
fortsätt mejla.
(finns inga d för hur bra den är)
Tiggarflikkan - 18 okt 08 - 22:07
Dena är så vacker, du beskriver på ett sådant otroligt berörande sätt, det är så poetiskt det du skriver, det är magi..
Maadelen3 - 18 okt 08 - 21:14
så himla underbart bäst!
shit!
merameramera! ;o <3
GRAPEFRUIT - 18 okt 08 - 20:19
Du skriver på ett sätt som gör
att man aldrig vill sluta läsa.
Det här var Magiskt och underbart :)

Mejla när nästa del kommer? :P
maloow - 18 okt 08 - 19:50- Betyg:
det är så vackert :) blir nästan gråt färdig
Justmyfault - 18 okt 08 - 17:32- Betyg:
otroligt vackert och bra!
glasbubblan - 18 okt 08 - 16:42
det här är så fruktansvärt vackert att det gör ont!
Madvis - 18 okt 08 - 16:05- Betyg:
Blir bara bättre och bättre. Och en sådan originell plot!
Mejla nästa? Tack! ^^
Wizy - 18 okt 08 - 14:52
OTrolig o.O
MEjla när andra delen kommer? (A) <3
Hundiz - 18 okt 08 - 14:23
den är bäst.
fattar int hur du gör! :*

mejla :(?<33
Melowa - 18 okt 08 - 13:24- Betyg:
Du skriver otroligt bra!

Skriven av
Dj_snuffe
18 okt 08 - 12:26
(Har blivit läst 220 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord