En ensam liten flicka fäller en tår. |
Det var sent en lördags kväll, farsan var full och moran var så klart inte hemma. Sara hade vant sig vid att morsan ibland inte kom hem på flera dagar. Sara satt i sitt rum framför sin dator och skrev på en roman, hon ville bli en rik och berömd författare så att hon skulle kunna ta sig ur den här skiten, men det ville inte morsan att hon skulle bli. Hon ville att hon skulle göra något med sitt liv inte bara skriva böcker…
Farsan däremot brydde sig inte om vad hon ville bli eller vad hon blev, det ända som egentligen var värdefullt i hans ögon var spriten.
För det mesta satt han där i sin gamla fåtölj men en öl i ena handen och fjärkontrollen i andra och bläddrade mellan kanalerna.
Ibland var hon knappt i skolan alls för där var det ännu värre, ingen fattade ju varför hon var som hon var, till exempel när hon gick längst dem långa korridorerna helt ensam men ner böjt huvud eller varför hon alltid satt sig längst bak i ett hörn av klassrummet. Vissa undrade så klart varför hon gjorde så men andra bara sket i henne.
En dag när hon nästan var hemma började det kännas som om något var fel, hon gick ljudlöst upp för dom 3 trapporna dom hade upp till sin lägenhet öppnade tyst och försiktigt dörren. När hon har klivit in lägger hon märket till att den talrik är krossad i hallen, hon tänker
”Åh nej inte nu igen” hon börjar gå mot sitt rum när hon plötsligt ser blod stänk på väggen och lite på golvet. Hon vänder riktning och istället för att gå in på sitt rum går hon till vardagsrummet.
Men farsan sitter inte i hans fåtölj, hon tänker än en gång
”Åh nej inte nu igen”
Hon går till köket, där är det som en ända stor röra porslin är krossat, lådor utdragna, stolarna ligger slängda över hela rummet. Nu börjar Sara bli väldigt orolig och rädd.
Sara tänker tillbaka 2 månader och får en otäck bild på sin näthinna och kommer samtidigt på vad han hade sagt. Hon springer ut ur köket upp för trappan, hela tiden ser hon blodspår men hon vet inte om dom leder upp eller ner och vart ifrån dom kommer. Hon tittar in på badrummet men tycker inte hon ser något, men något får henne att ändå tända lyset, då ser hon blod rester i handfatet. Hon vänder sig tvär snabbt och går mot morsan och farsans sovrum, dörren är stängd så hon öppnar den försiktigt och tittar in, där nedanför sängen ligger morsan blodig och blåslagen, Sara kastar sig ner på sina knän bredvid morsan ruskar lite lätt och försiktigt i hennes ena arm men inget händer hon ser att hon andas men hon känner ändå att paniken kommer krypande i hennes kropp.
Hon skakar hårdare i morsans arm, morsan stönar tyst av smärta. Precis när Sara ska ta upp sin mobil ur väskan som hon fortfarande hade på sig, tar någon tag i hennes arm bakifrån. Hon blir helt stel för ett ögonblick men vänder sig efter ett tag sig om för att se vem det är som håller i hennes arm…
Till sin stora förvåning är det farsan. Sara känner att tårarna är på vad att börja rinna ner från hennes kinder men det vill hon inte så istället börjar hon skrika
– Vad fan har du gjort?
Hon sliter för att få lös armen men det går inte han har den i ett järn grepp, ju mer hon sliter desto hårdare trycker han.
– Vad fan har du gjort med morsan, skriker hon.
Han svarar fortfarande inte.
- Jag vet ju att det är du som har gjort det så varför kan du inte bara erkänna och låta mig ringa efter en ambulans. Halv skriker hon med en pipig och darrig röst.
- Du ska inte ringa någon, det är hennes eget fel att hon ser ut så här.
Sara hörde att han hade druckit mer än vad han brukade ha gjort vid den här tiden. Hon vet att när som helst kan han bli tokig och slå henne också men hon tar ändå mot till sig igen och säger med en mycket lugnare röst: Till och med du måste ju fatta att hon behöver sjukvård och det är snabbt.
Efter några sekunder känner hon hur han lossar på sitt järn grepp tillslut har han släppt henne och hon tar fram mobilen och slår 112.
- Välkommen till larmcentralen.
- Hej, jag behöver en ambulans. Nästan skriker Sara med en pipig och rädd röst.
– Vad har hänt och var befinner du dig. Svarar en lugn och varm röst.
- Fattar du inte morsan har ju blivit slagen igen, nästan skriker Sara till telefonisten.
- Okej, men jag måste få veta var du befinner dig.
- På stenmarks vägen 32c.
- Okej kan du berätta lite mer om hur din mamma ser ut, andas hon? Är hon blodig? Rör hon på sig? Pratar hon?
- Hon är jätteblodig, hon andas men det verkar som om hon tycker det är tungt, hon har inte sagt ett ord, nä hon rör sig inte… eller föresten hon rörde sig lite, mycket lite förut när jag hittade henne.
- Okej du är jätteduktig, en ambulans är på väg.
- Bra…
- Du måste lova att inte lägga på förens ambulansen har kommit.
- Okej, jag lovar. Men kommer den inte snart?
- Jo den borde vara där när som helst.
Nu hör Sara sirener… Hon hör hur dörren öppnas och någon som ropar: Hallå är det någon hemma?
Här uppe, svarar Sara
Snart hör hon även fotsteg i trappen. Hon ser 2 ambulansmän komma mot henne, utan att ens titta på Sara börjar dom kolla i genom Saras morsa och konstaterar att hon fört måste till sjukhus. Dom lägger henne på en bår och går ner för trappen och sen ut. Sara kan inte ens följa med dom ner, hon vara sitter kvar där och kan inte röra sig. Det gick några dagar farsan satt bara i sin fåtölj å stirrade in i tv: n och han drack nästan inget men det märkte inte Sara något av för hon låg bara i sin säng och lät tårarna rinna ner för hennes mjuka kinder. Morsan var fortfarande på sjukhuset så när Sara inte var på sitt rum var hon hos morsan. Så en dag då Sara var hos moran kom 2st från socialen dit. Dom satt länge och pratade men bestämde ändå att dom skulle komma tillbaka. Andra gången soc. Var och snackade med Sara och morsan bestämde dom att Sara och morsan skulle få flytta till en egen lägenhet bort från farsan. När Sara var hemma packade hon, men bara dom allra viktigaste grejerna hon hade.
Så fick äntligen morsan lämna sjukhuset och dom kunde flytta till sin helt nya lägenhet. Sara började en ny skola med nya kompisar.
Morsan och Sara hade det bra i sin nya lägenhet, Sara fick till och med en ny riktig tjejkompis. Hon gick i skolan riktigt mycket, visst visst ibland orkade hon ju inte men det hade ju med att hon i sin förra skola att göra.
Det gick ett par månader sen kom farsan in i bilden igen. Det började med att det inte var meningen att slå morsan, utan att det var hon som hade provocerat honom till att slå henne. Sen blev det ju att han ville ha tillbaka oss och att han lovade att det inte skulle hända igen. Morsan trodde på allt han sa men Sara var inte så säker på om det han sa var sant…
Sara sa vad hon trodde till morsan men hon vägrade lyssna. Hon sa bara: sluta med dom där dumheterna, han har ju lovat att det aldrig ska hända igen. Det blev så att farsan flyttade till dom, han var jättesnäll och han drack nästan inget, moran var jätteglad föra det men Sara var bara orolig. Men så klart hade ju Sara rätt, för farsan började supa allt mer och mer för varje dag som gick till slut drack han lika mycket som han alltid hade gjort. Morsan börjar försvinna ibland på kvällarna när han är som jävligast. Han börjar slå morsan lite grann då och då. Sara vågar inte säga åt honom för då vet hon att då blir det ännu värre plus att hon också åker på att par örfilar. Ibland kan morsan inte ens gå ut för att han har spöat henne så då får Sara handla och göra alla andra ärenden också, det tycker Sara är drygt, hon hade hellre varit på sitt rum och skrivit på romanen. Hon hade skrivit ganska mycket på den nu, så snart skulle hon skriva ut den och göra en fram sida på den och lägga den i bokhyllan tillsammans med dom andra böckerna hon hade gjort. Elin hennes bästis hade läst varenda en av hennes böcker och var jätteimponerad av att hon kunde skriva så bra.
Sara och Elin hade bestämt för en vecka sen att Sara skulle sova över hos Elin, både Elin och Sara var jätteglada. Men Sara var nog mest glada eftersom det var första gången hon sov över hos en kompis. Så efter en lång vecka var det äntligen fredag och skolan hade precis slutat så Sara skulle bara hem och hämta lite grejer som hon skulle ha med sig till Elin. När Sara gick på väg hem kände hon hur något var fel precis så som det hade känts förra gången på morsan fick fara in på sjukhusen. Men hon var för glad för att ens vilja tanka på att något kan ha hänt så den oroliga tanke sköt hon bara åt sidan. Hon öppnade dörren och ropade: Hallå! Jag är hemma nu, men jag ska inte stanna så länge för jag ska ju sova hos Elin så jag sticker snart.
Hon väntade på att morsan skulle svara men det gjorde hon inte. Sara gick först till sitt rum och hämtade sin väska som hon packat igår kväll, sen gick hon ut i köket där hon blev som förstelnad och kunde inte röra sig, för där mitt på golvet låg morsan helt ner blodad.
Hon kastar sig ner bredvid morsan sliter upp mobilen är just på väg att ringa 112 då hon ser farsan sitta på en stol med en ner blodad kökskniv i handen.
Då förstår Sara att det är för sent, att han har dödat henne.
Det ända hon tänker då är: spring! Hon rycker tag i väskan och springer ut.
Kanske lite lång menmen :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eclipse - 3 aug 10 - 15:50- Betyg:  | | jag är chockad... så j***a hemsk! stick den nedrans kniven i honom istället! faan! Jag ryser.. och svär och mördar farsan med mina tankar..! är den slut? det kan den inte vara.. stackars sara! Om du lägger ut en till kan du väl maila? | | DracoLove - 4 okt 08 - 14:35- Betyg: | Jättebra ^^
// Polly |
|
|
|
