Fortsättning.. |
Här är då fortsättningen på novellen.. Tack alla som har kommenterat.. kommentera gärna denna med.. =) nu ska jag lämna er och så ska ni få fortsätta läsa ifred.. Pusspuss
Morgondagen kom och Sofia hade sovit ut ordentligt.. Hon skyndade sig att kliva upp ur sängen, för nu gällde det att hitta de rätta kläderna.. Hon skulle ju träffa Patrik idag, då kunde hon ju inte se ut hur som helst. Sista de hade setts, hade han gett henne ett namn och hon hade haft trasiga och lortiga kläder.. Nu skulle hon verkligen visa hur hon egentligen var.
Hm.. Hon ställde sig framför garderoben med en spegel på insidan av dörren. Skulle hon välja den röda, korta stickade tröjan och ha ett linne under? Eller skulle hon ha en fin figursydd collegetröja? Ja tajta snygga jeans skulle hon iallafall ha.. Det fick nog bli de där svarta fina Fornarinajeansen och den röda tröjan med ett svart linne under. Hon ställde sig framför spegeln och höll upp tröjan. Jo den fick nog duga.
Hon satte snabbt på sig sina kläder, skyndade sig ner för att äta frukost lite snabbt. För sedan gällde det ju att göra sig fin i håret och sminka sig. Hon drack en kopp oboy och tog en limpsmörgås medan hon ögnade igenom dagens tidning. Hon skyndade sig upp till badrummet för att borsta tänderna och sminka sig. Hon ställde sig där framför den slitna badrumsspegeln, nu började tankarna forsa runt i huvudet. Vem var hon? Hur var hon? Vad skulle hon säga till Patrik?
Nu började hon darra. Men nej, hon kunde inte svimma nu! Hon höll ett fast grepp i handafatet medan hon sakta vände sig mot badrumshyllan. Nu skulle hon göra sig fin. Riktigt fin.
Hon tog fram sin rosa sminkväska med silvriga prickar. Där låg allt hon behövde: En foundation, en concealer , en svart mascara, en kajal, ett rouge, ett puder.. Ja vad mer behövde hon egentligen? Hon började sminka sig.
Nu började yrseln gå över. Nu kände hon sig normal igen. Självkänslan började stiga mer och mer ju finare hon kände sig.
Hon lånade sin mammas parfym och deodorant. Nu var det bara två saker som fattades: Ett fint halsband och ett armband. Sofia började minnas att det låg några fina smycken på bordet i hallen, visst skulle nog ett av dem duga!
Sofia kände sig så fin och började få så bråttom till skolan att hon nästan hade glömt bort att packa ner läxböckerna. Hon sprang in på sitt rum, där på det vita soffbordet låg alla hennes läxböcker. Hon plockade snabbt upp biologiboken, engelskaboken och matteboken och svepte ner dem i den gråa ryggsäcken. Nu hade hon nästan allt hon behövde denna dag. Men hon fick inte glömma att ta med sig mascaran och parfymen så hon kunde bättra på dem precis innan Patrik skulle hämta upp henne för deras träff.
Oj. Klockan hade blivit mycket. den var redan 7.45 och hon började första lektionen 8.15. Det tog minst 40 minuter att cykla. Typiskt att hon skulle vara sen till första lektionen idag!
Men hon kunde ju inte vara bäst jämt tänkte Sofia och ryckte lätt på sina smala axlar.
När Sofia kom in på skolgården var klockan 8.30
När hon väl kom in på matten som var hennes första lektion fick hon börja sin dag med en rejäl ursäkt.
- Varför är du så sen Sofia? Du brukar väl alltid sköta dig har jag ett minne av, sa läraren förstrött.
- Jo ursäkta. Jag försov mig idag och alla kan inte vara perfekta jämt, även jag har dolda fel, svarade Sofia generat.
- Försov dig? Hur kan du komma med en så dålig ursäkt? Och du brukar väl aldrig vara så där fin i skolan? sa läraren lite småirriterat.
- Förlåt mig. Men jag glömde ställa in väckarklockan igår. Så det var tur att min mamma ringde och väckte mig för en timme sedan. Och nej, jag brukar inte vara uppklädd, men jag har en anledning idag vilket jag helst ser att du respekterar, sa Sofia argt.
- Ooh.. Sofia har lärt sig hur man säger ifrån, sa läraren hånande. Gå nu och sätt dig och gör sedan som alla andra i din klass: Kom i tid!, sa han och skrattade.
Sofia gick tyst och satte sig. Alla vände sig om när hon gick förbi. Ok, de hade aldrig sett henne så här fin, men var de tvunga att stirra sådär? Hon var väl som alla andra, eller?
Hon öppnade sin mattebok och tittade lamt ner på mattetalen som stog där i boken. Hon orkade inte räkna något tal. Hon hade bara tankarna fästa på Patrik. Skulle han säga samma sak om henne som läraren hade sagt? Skulle han inte uppskatta att hon hade klätt upp sig för hans skull?
Sofia kände sig mer och mer osäker. Skulle hon strunta i att träffa Patrik? det kändes både rätt och fel. Med tanke på vad läraren hade sagt så verkade det rätt att strunta i honom, men hon kunde inte svika sitt hjärta. det var väl bara att bita ihop och hoppas på att Patrik inte var en så rå och kall kille som läraren.
Hela dagen gick åt för att se hur mycket folk stirrade på henne. Alla verkade ha lagt märke till att hon var uppklädd. Hon kände sig som ett miffo. Var hennes jeans inte tillräckligt fina? Var det fel på hennes skor? Alla tjejer som hon gick förbi, observerade henne från topp till tå och till och med viskade om henne när hon gick förbi. Hon kände sig vilsen, hon hörde inte hemma i skolan med fina kläder. Hon fick inte vara som alla andra. Det var nog meningen att hon skulle sticka ut, att hon skulle vara ful.
Klockan verkade nästan ha stannat upp just idag. Vad hade hänt med tiden? Den bara masade sig fram. Men till Sofias lycka hade äntligen klockan blivit 15.15.
Snart skulle han komma. Nu var det dags för att bättra på sminket.
Just som hon hade kommit ut från toaletten, hade hon sett hur Patrik börjat gå upp på skolgården. Alla som han gick förbi, vände sig om och tittade. Han var snygg. Han bara gick lite nonchalant utan att bry sig om alla blickar. Han visste vad han var där för. Han skulle träffa den finaste tjejen han mött: Sofia.
Där stod hon! I dörren stod det en så fin tjej att det svartnade för hans ögon. Nu började hans hjärta gå snabbare. Hur snygg var hon egentligen? Fanns det någon så snygg som hon? Han gick lite snabbare och nu var han framme vid henne.
- Hej där snygging. sa han lite charmigt.
- Öhm, hej Patrik. sa sofia blygsamt.
Han böjde sig fram och gav henne en varm kram. Nu stirrade ALLA.. Alla som sett Patrik komma, alla som hade vänt sig om, inte kunde de tro att det var henne han var ute efter. Nu såg de varför Sofia hade varit så fin. Hon kände att hon hade vunnit över alla..
- Vad fin du är idag, sa han ömt.
- Hihi, tack, sa Sofia glatt. Nu hade hon VERKLIGEN VUNNIT!
- Vad glad du verkar vara, sa han.
- Det är en sådan underbar dag. Och jag är ju trots allt med en underbar kille nu med.. Så det är klart att jag är glad.. fnissade Sofia.
- Vad kul att höra.. öhm.. Ska vi gå eller?, frågade han nervöst.
O visst gick dem. Sofia hade äntligen funnit någon som tyckte om henne för den hon var. Hon hade vunnit den största tävlingen i hennes liv: Tävlingen mot hårda ord, mot dåligt självförtroende. Nu var hon störst bäst och vackrast och ingen kunde ta detta minne ifrån henne.
Hon hade vunnit över världen!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sofiiie - 27 mar 06 - 06:51 | | Jätte bra:) | vattendroppe - 27 mar 06 - 05:55- Betyg:  | | den va ju jättte bra!!! värkligen en fortsätning!!! | | Brzsandra - 27 mar 06 - 03:35- Betyg: | | Jag hoppas att alla är glada över fortsättningen.. =) annars kan jag glädja er lite extra över attjag ev kan göra ett efterföljande kapitel.. Men det är helt beroende på hur många som läser och kommenterar.. Om många gillar denna så kan jag lägga ner lite tid på ännu ett kapitel.. Kommentera gärna och säg vad ni tycker.. =) Pusspuss |
|
|
|
