En ängel på jorden |
Ett par svartmålade ögon som stirrade på dem med ilska i blick, ett kritvitt ansikte utan ett enda uttryck, ett par blodröda läppar som skimrade i det ljusa klassrummet. En svart långklänning så ståtlig och vacker, och ett svart vågigt hår med inslag av rött här och var. Alla i den nya klassen visste vem Zayo var, det var Vampyr Bruden som varenda tonåring visste namnet på, denna flicka var inte riktigt som alla andra. Hon har flyttat och bytt skola åtta gånger eftersom att hon på alla dessa platser Varit inblandade i unga klasskamraters självmord. Den sista som försvann var hennes vän Elina, och Zayo var då den siste att se henne i livet.
Hon steg fram och presenterade sig för klass 8c, sedan satte hon sig ned på en tom plats och lektionen fortsatte fast lite tystare än vanligt. Eleverna var skräckslagna för denna vampyr liknande varelse som försiktigt skrev ned några ord på ett papper och tittade bort mot en flicka som hette Caroline, Caroline var en utstött flicka som ingen ville umgås med, hon hade kort blont hår, var mycket smal och hade gråa ögon. Och av en händelse, stämde profilen in på alla dem elever som försvunnit från skolorna,hade dem varit sådana som inte hade något självförtroende, var mobbade och som för resten av världen i princip var som osynlig, Alla hade psykiska problem och var självdestruktiva, men en sak visste alla, Zayo dolde en mörk hemlighet i sina ljusblåa ögon.
Senare samma dag När dem hade slutat, Satte sig Zayo ned på den gamla träbänken som stod utanför deras skåp och tittade med stirrig blick ut mot sina klasskamrater som snabbt gick förbi henne. Hennes blick stannade till slut på Caroline som satt ihop krypen i ett hörn längst bort i korridoren, Hon började med långsamma steg röra sig mot denna lilla tjej som ingen riktigt accepterade.
Zayo satte sig ned och tittade med sina öppna ögon på henne, Caroline hoppade till av rädsla när hon tog tag i hennes axel.
-Vad vill du ? Frågade hon förskräckt och med en darrande röst.
Zayo svarade inte utan satt och tittade på Caroline, Och Caroline märkte att hon hade ett lugn över sig som gjorde Caroline avslappnad och trygg. Hon märker också att folk omkring henne ställer sig och tittar på henne och till slut varnar en henne för Zayo, Caroline tittar på henne som fortfarande ser lika apatisk och stirrig ut, men ändå på något sätt ofarlig. Så det enda hon säger är att allt är lugnt och att hon vill bli lämnad ifred med henne, Och för första gången så gör dem faktiskt som hon vill, och inte som dem själva känner för. Caroline tittar på sin klocka och säger till henne att hon måste gå hem nu eftersom att hon ska laga middagen hemma idag, Zayo tittar nyfiket på henne och tittar ned i marken, Caroline frågar med ett leende om hon vill följa med hem till henne, Zayo nickar lite försiktigt och ställer sig upp och går hem till Caroline.
Efter en tyst färd hem till Caroline så kommer dem till slut fram till ett stort rött hus med en balkong högst upp på toppen precis nedanför taket, Caroline öppnar dörren och gör en kom-in gest till henne, hon kliver in och får syn på en äldre dam i 40 års åldern som tittar på henne med panik i ögonen, så har det varit hela den tid hon har vart på jorden, alla är så rädd för henne, förutom dom som inte har några vänner själv utan förstår hur mycket sådana blickar kan såra. Mamman sprang ut till köket och Caroline visade med handen att hennes rum låg en trappa upp, Men Zayo var redan halvvägs upp, det var då Caroline började undra hur hon visste det.
Caroline smög upp efter henne och öppnade försiktigt den igen dragna dörren och såg hur Zayo stod och viskade något åt sig själv på ett annat språk, men hon märkte också av Den rädda flickans närvaro och vände sig sakta mot henne, det var då Caroline förstod varför alla var så rädda för henne, hennes ögon hade gått från att vara ljusblåa till att vara korpsvarta. Caroline skulle just till att skrika då Zayo först blundade och sträckte fram sin hand, sedan öppnade hon ögonen och hade en underlig blick i ögonen, Caroline kunde inte sluta stirra på henne utan drogs närmare mot denna varelse som var hatad och undviken av många.
Hon gick med små steg fram till Zayo och tog tag i hennes vita hand, plötsligt stängdes Caroline av och kunde inte ens röra sitt lillfinger, även hennes ögon slöts och det kändes som om hon flög. Plötsligt öppnades hennes ögon och ett vitt sken bländade henne och hon satte sig ned för att skydda sin kropp.
Plötsligt hördes dramatisk musik på platsen hon befann sig i, Zayo syntes plötsligt framför henne, men hon gav inte ut vibbar om att vara någon att vara någon Vampyrisk människa längre, hon var fortfarande klädd i det hon hade idag, men ett par vita vingar syntes bakom hennes rygg och hon gav ett leende till Caroline. ”Du är en mycket fin människa Caroline, Du förtjänar inte att leva som du gör. Ett liv som mobbad, att bara få höra hur värdelös du är dag in och dag ut.
Såren på dina armar har vi märkt blivit allt djupare med åren, vi ska hjälpa dig ut ur detta helvete. Jag blev hämtad precis som dig för tre år sedan och jag har hämtat många som du och har även många kvar, vi tar hand om er som alla har glömt bort och ser er som dem ni egentligen är och här hos oss är du älskad och vi ska skydda dig min vän. Men det är ditt val, tag min hand och kom och lev med oss...” sa Zayo till en tårögd Caroline.
Caroline började tänka på sitt liv, vad hade hon egentligen? En sträng mamma, Hon fick aldrig höra något bra om sig själv. Plötsligt Skars hennes handleder upp, Hon stirrade förskräckt på Zayo som sträckte fram sin ärrade handled och erbjöd henne evig vänskap, det visste Caroline. Hon sträckte fram sin darrande hand och tog samtidigt tag i alla andra änglars händer och kände att allt var borta.
Alla dagar hon fått lida är nu över, och hon kunde nu få frid, nu var hon verkligen fri.
Nästa morgon hittades Carolines kropp, Det var blod i hela sängen och kuddarna var fortfarande våta efter alla tårar Caroline hade gråtit den kvällen. Hon låg där med ansiktet fritt från den psykiska smärta hennes liv hade gett henne.
Hon var nu en väldigt vacker ängel som gjorde samma sak som Zayo, vaktade alla vilsna själar så att dem kan bli hämtade den dagen dem behöver få vila ut.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Cilises - 28 mar 06 - 18:18- Betyg:  | | Fy fan vilken bra....du har sån jävla stor talang!! |
|
|
|
