Svart ros. |
Svart ros.
Jonas, Jonas. Det klingar så klart. Jonas, skolans populäraste kille, och min stora kärlek!
Jag har älskat Jonas i snart 1 år.
Jag som inte är det minsta lik alla andra. Inte än ända.
Jag är annorlunda. Jag har tillexempel alltid svart smink runt ögonen.
Jag skriver dikter om döden. Jag har inga vänner.
Jag är annorlunda helt ängkelt.
Men jag trivs med min tillvaro.
Jag är konstig det är jag. Men jag är så glad och trivs.
Där ljög jag! Jag är inte alls glad, mitt hjärta är krosat för evig tid!
Allt börgade i tisdags i skolan.
Jag kom från matte lexonen och hörde linda stå och prata med sitt gäng.
>Vet ni vad! Jag är så gott som ihopp med Jonas!
Linda prattade med en äcklit sliskig röst!
Linda var skolans lilla drottning! Alla precis alla kröp för henne,
Uttom jag!
>Du vet du vad?! Sa linda och vände sig mott mig.
>Jag och Jonas är ihop.
>Jasså då måste han vara riktigt desperat om han vill vara ihop med en slemgroda.
Svarade jag i sama ton som om jag pratade om vädret.
Linda blev ursinnig och gick där ifrån.
Det var så det började.
På kvällen satt jag längre än någonsin och skrev dikter, dikter som handlade om en kvinna som var olyckligt kär i en prins.
Och när det kom utt brändes hon på bål!
På onsdagens första lektion såg jag att linda satt och skikade lappar till Jonas och gav honom varma blikar.
Han svarade genom att le så där sexigt som bara han kan.
Och så höl det på hela dagen.
Mitt hjärta bran av åtrå varje gång jag såg Jonas, och av hat varje gång min blick föll på Linda.
Morgonen där på bävade jag för att gå till skolan .
Jag var rädd för sanningen,Jonas tycker inte om mig.
Den tanken gjorde mig spy färdig.
Men jag kom till skolan i alla fall.
Och vad får jag se om inte den lilla drottningen Linda som stog och skröt inför sina vänner, eller ska man säga undersåtar.
Efter spanskan inträfade det som krossade mitt liv.
Linda stog och hånglade med Jonas mitt i korridoren.
Det var som om jag hade blivit sjuten rakt i hjärtat.
Jag stog i ett mörker,jag var naken och sårad i mörkret, ensam helt ensam.
Då i det ögonblicket insåg jag vad jag betyde för Jonas!
Íngen ting! Ingen ting!
Han hade sin beundrar skara av röda rosor små pärfeckta röda rosor!
Men jag jag var en svart ros, en svart ros i hans buket av röda!
Av: Emma richardsson.
24/3 06.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3) | Fia92 - 16 aug 06 - 03:04- Betyg:  | | aah , den va bra :) | | Lindi_92_ - 1 apr 06 - 19:38 | shit va bra! :D du e ju sketaduktig på sånt...
fortsätt så! (L) | | Cilises - 28 mar 06 - 18:04 | super fin...hoppas den inte handlar om dig själv!!
Kommer det en fortsättning? | 3ricA - 26 mar 06 - 06:55- Betyg:  | | Ojoj. | | Ireth - 26 mar 06 - 03:18 | | jättefin... | | Petraa - 25 mar 06 - 05:35- Betyg: | den var sorglig, olycklig kärlek är outhärdlig.
en hellt klar femma ;) |
|
|
|
