Djupa andetag (lång novell) |
Ted tog ett steg till. Gick igenom i sitt huvud exakt vad han skulle göra. Han tog ett djupt andetag, förde sakta handflatorna emot varandra tills dom låg precis bredvid varandra. Han sträckte händerna över huvudet och böjde på knäna. Han tyckte att hela situationen kändes komisk. Han stående där som en gud eller nåt. Medans flera åskådare stirrade med beundran och med munnarna halvöppna som på en fisk.
Vad hade han att oroa sig för? Han hade ju gjort det här minst tusentals gånger förut.
Han gjorde en snygg framåtlutande tvärsnurr och dök i. I precis den sekund som hans fingertoppar nuddade den stilla vattenytan splashade det till med ett mjukt läte.
Elegant hade han dykt i bassängen från den näst högsta trampolinen. Folkmassorna applåderade vilt.
“Ännu en graciös dykning med en framåt tvärsnurr från Ted Caston kanada- montreal!” hörde han högtalarna skrika när han kom upp över vatten ytan.
Med några snabba crawl simmade han fram till kanten av bassängen, Ted hävde upp på det blöta cementgolvet och omfamnades med halvblöta frotte handdukar. Ted gick ner i omklädningsrummet och bytte om till vanliga kläder. Han slängde över träningsbagen över en axeln och bestämde sig för att gå till Roses cafe för att köpa en kopp varm choklad. Ted kände att han behövde det just nu. Dessutom var det inte så långt ner dit från badet. Två minuter räckte. På vägen dit funderade Ted på simhoppen han gjort. Det första var bra bortsett från att han gjorde ett knyck med foten vid snurren men han hoppades att domarna inte lyckats se den knixen. Det andra hoppet var bra. Det tredje hoppet likaså, det fjärde och sista hoppet var antagligen bäst av dömma hur vilt åskådarna klappade. Han hoppades att han skulle vinna guld i år. Han ville verkligen vinna guld. Hela hans liv från 11 års ålder har han kämpat med simhoppen. Han hade en bra lärare. Men skulle hans träning räcka?
När han kom ner till Roses var det ganska så fridfullt. Olika deltagare satt där och småpratade med varandra. Ted lutade sig över disken.
- Blir man serverad här eller? Roses ansikte dök upp bakom diskmaskinen.
- Sorry Teddy, jag har varit lite busy sen jag fick reda på att cafet kanske ska slå igen.. Vad kan jag hämta åt dej?
- En kopp choklad tack..
- Varm eller kall?
- Varm tack..
- okej det blir... Rose spanade över caféts lista och knappade in några nummer på kassaapparaten.
- det blir 29,50.. Hörde att du är med i simhoppen idag.. Hoppas du på att vinna guld?
Ted grävde i fickan tills han hittade en femtiolapp.
- alltid.. här Rose..
- tack gullet det blir 20,50 tillba...
- behåll det du. Avbröt Ted henne.
Ted gick till ett bord och slängde ner bagen på en stol.
- Tack sötnos din choklad kommer strax.
Några minuter senare kom Rose tillbaka med en ångande kopp med choklad på en bricka.
- precis som du vill ha den, Rose log och ställde ner koppen på bordet.
- tack Rose .. Är det grädde i?
- ja det är det såklart! Rose låtsades se förolämpad ut. Hon log, tog brickan och gick ut i köket.
Ted smuttade på chokladen. Alldeles för varm den brände på tungan. Rose hade visst det ganska jobbigt nu när cafet kanske skall slå igen. Hon hade höjt priserna också. Förut kostade en kopp choklad bara 18 kronor men 11,50 kronor mer var ju igentligen inte så farligt.
Fast man förstår ju inte varför hon var tvungen att ta med dom där 50 örena. Ganska onödigt. Ted smuttade på chokladen igen. Fortfarande väldigt varm men den hade svalnat lite grann. Stamgäster fanns det gott om här på cafét så man förstår inte varför Rose går i konkurs.
- Gick det bra? En kvinna stod framför Ted. Lampan i taket gjorde så att han inte kunde urskilja hur kvinnan såg ut. Det var irriterande. Men han hörde att det var en kvinna.
- ursäkta jag kanske skall presentera mej, Jag heter Penny Luck och du?
- heter du Penny Luck? Ted kände sig lite skamsen men namnet var ju så lustigt.
- ja hur så?
- äh det var inget..
- nämen säg nu då, skrattade hon.
- jag kom bara på att.. Ja man brukar ju säga att hittar man en penny så betyder det tur...
- då var det väll tur att du hittade mej då sa Penny och tog ner bagen från stolen.
- nå får man slå sig ner?
- ja visst, Ted drog bagen intill sig och ställde den emot väggen. När penny satt sig ner kunde Ted se hennes ansikte helt.
- så vad heter du? Hennes ansikte var inte fult. Hon hade trekantigt ansikte, en liten mun stora bruna ögon och långt lockigt rött hår. Hon såg bra ut det kunde Ted lugnt medge.
- jag heter Ted Caston
- Ted Caston ja juste du är med i hopptävlingarna va? Borde du inte vara med och se ifall du vinner?
- nä.. Jag tycker det är ganska tråkigt att vänta så jag har Bruce där och hjälper mej.
- och han stannar kvar och kollar ifall du vinner?
- hon, hon stannar tills det är dags att ropa upp vem som vinner och då ringer hon mej och så får jag springa dit och byta om till bad pyjamasen igen.
- jaså en hon.. Vänta hur ser hon ut?
- öh ganska mager rakt långt tunt hår, ljust hår alltså.. har alltid på sig färgstarka träningsoveraller som det står Bruce på baksidan med glittriga bokstäver. Och träningsblock och penna i var hand.
- jaså Den Bruce.. Angel Bruce va?
- japp Angel Bruce är hennes namn.
- gillar du henne ..är ni ihop? Penny försökte se ointresserad ut.
- jag... vänta ett tag.. Kommer du ifrån skvaller pressen så kan du sticka direkt!
Penny tittade bort något ögonblick. Hon stirrade plötsligt intensivt på Teds chokladkopp.
- ja det gör jag. Man skulle göra en intervju om den här simhopptävlingen och intervjua en deltagare. Jag tänkte göra en om er. Ni var den enda jag ville prata med. Rodnade Penny. Hon tittade upp.
Ted reste sig.
- men vänta ni behöver inte gå! Jag skriver inte åt skvaller pressar!
- så säger dom alla.
- men jag lovar, Penny satte handen på hjärtat och gjorde en allvarlig min.
Ted tvekade men vad skulle han annars gå? Inte till simhallen. Och det var för kallt för att ta en promenad. Ted satte sig sakta ner på stolen. Dom andra deltagarna verkade ha gått sin väg för länge sen.
- okej då men försök inte med några fula trix..
- så du tänker svara på mina frågor?
- ja .. Med viss mån.
Penny reste sig upp från stolen och gick fram till cafédisken.
- i alla fall , Rose kan du komma hit med en kopp med kaffe tack?
- visst Lucky jag kommer strax! Ropade Rose ifrån köket. Då insåg Ted att den här kvinnan kanske inte var så obekant som han trodde.
- Gillar du choklad? Penny stirrade på den tredje koppen varm choklad som ställdes framför Ted. Ted andades in den ljuvliga doften.
- mm.. har du varit här förut?
- Jag var här när jag var liten. Rose är min morfars syster.
- jaha då får du äta gratis då?
- nja jag får bara lite billigare på kaffet .
- det är synd att hon skall stänga igen.. Ted tog en klunk av chokladen. Han kände hur värmen spred sig ner för hans strupe och ner i magen där den tillslut svalnade. Han gillade den där känslan som man fick när man dricker nåt varmt.
- ja det är det.. Penny krafsade ner något i anteckningsblocket. Det blev tyst en stund.
- är du gift?
- nej jag har inga barn heller du då?
- nej jag är inte så mycket för att gifta mej jag vill hellre var fri...
- är det så du ser det som? Ett fångenskap eller?
Ted log.
- ...med den jag älskar. Du avbröt mej.
- förlåt.. Vad menar du med att du vill vara “fri med den du älskar“?
- om jag och min käresta bestämt oss för att vår kärlek är evig för alltid, så är den det. Vi behöver inga papper på det. Fast en fest kan man väll alltid ha tillade Ted snabbt.
Penny nickade nöjt.
- jajuste du svarade aldrig på min fråga förut.. Penny hällde i lite socker i kaffet.
- vilken då? Ted drack upp det sista i sin kopp.
- ifall det gick bra på tävlingen..
- Jo det gick bra.. Ted hade faktiskt ingen lust att prata om simhoppen.
- jag har hört att ni är en av dom bästa
- kanske det.. mumlade Ted strävt
- när började ni träna..?
- när jag var runt om 11 år..
- oj då är ni mycket duktig då.. Jag har hört att ni är 23 år, stämmer det? Penny rörde omkring i sitt kaffe med en silversked.
- 24 år faktiskt..
- Hoppas ni på att vinna?
- ja det gör jag väll.. Ted tyckte att “gör jag väll” lät bäst. Fast sanningen var ju att han hoppades innerligt på att vinna guld. Det har varit hans mål i nästan 12 år nu. Ted stirrade ner i den ljusbruna sörjan i hans kopp. Han hade sitt huvud alldeles ovanför koppen så ångan gjorde honom fuktig i ansiktet. Ted böjde sig bakåt på stolen bort från koppen, och strök bort dom små fuktdropparna med undersidan av tröjan. Penny började skriva ned saker i sitt anteckningsblock.
Plötsligt hördes en välbekant melodi. Ted drog fram mobilen ur bagen.
- Hej det är Bruce, Dom skall ropa upp vem som vunnit om 15 minuter och skynda dej. Jag hörde att deltagarna visst inte fick lämna tävlingen. Några av dom hade blivit utskällda av en träningslärare på vägen hit. Jag skulle föreslå att du vattnar ner dej också för tydligen skulle dom stanna i dom små poolerna också.
- okej Bruce tack för upplysningen.
Ted fällde ihop mobilen.
- jag måste väl bege mej. Ted letade fram två 50 lappar och hans sista småpengar i fickan och lämnade det på bordet.
- för din kaffe och för mina chokladkoppar.
- okej tack för intervjun, Jag får väll bjuda på lite fika någon annan gång.
Ted drog snabbt upp bagen över axeln och skyndade sig ut. I omklädningsrummet drog han snabbt på sig sina simkläder och duschade för att han skulle se våt ut. Inne i simhallen hade flera deltagare ställt sig på rad varav en person i raden saknades. Ted skyndade sig fram och trängde sig emellan dom till sin plats. Högtalarna sattes igång.
“Så har alla deltagarna samlats på rad pirriga av förväntan och spänning, en minut kvar!”
Minuten kändes evig. Och mannen i högtalarn hade rätt. Det kändes som om 1000 fjärilar lekte simhopp i Teds mage. En man i en vit träningsoverall kom fram till deltagarna och klappade dem vänligt på axlarna. Plötsligt riktades ljus emot honom och han ställde sig bredvid brons silver och gulds höjden. Det var tre pallar inbyggda i varandra. En för guld den var- den högsta pallen, en för silver- den näst högsta pallen, och så en för brons- den minsta.
- “Alla åskådare damer och herrar i år har vi fått sett ett femtiotal simhoppare utföra beundransvärda och mycket fantastiska simhopp. Som vanligt har vi tre stycken deltagare som tilldelas i tre grader guld silver och brons.”
- Jaja nu skall jag inte spänna er mer då börjar vi.
Joan de Vert från Frankrike-Cannes har vunnit årets brons gratulerar!“
Joan carters aniskte strålade av lycka och hans mun var bred när han klev upp på bronspallen. Han böjde ner sitt huvud och medaljen hängdes på. Åskådarna applåderade och visslade . Joan betraktade sin bronsmedalj och ställde sig sedan rakt.
- och Ios Sandiego från Portugal-lissabon har vunnit årets silver medalj!
Gratulerar!
Åskådarna klappade och visslade åter igen los tog emot medaljen med huvudet och ställde sig till rätta på silver pallen. Han såg glad ut med han rörde inte så mycket på munnen. Ted visste inte fall han bestämt sig för att inte le eller skratta eller om han bara såg ut så hela tiden men iallafall så kunde han inte hålla sig. Han skrattade och log. När den som vunnit guldmedaljen skulle ropas upp var det tyst. Både deltagare och åskådare såg spända ut. Tillockmed upproparen fast han hade svaret i sin hand. Han rev omsorgsfullt upp papperet och log “ Den deltagare som vunnit årets guldmedalj och varit den som graciösast gjort sina simhopp eleganta och smidiga är ..... Ted Caston från kanada- montreal!!!!!Gratulerar!
Ted kunde inte fatta det. Han hade vunnit. Han kände sig först svimfärdig. Den personen som stod bredvid mej puffade lätt till mej och viskade “du har vunnit du måste gå fram till pallen”.
Ted gick på gele ben fram till domarna skakade högtidligt hand kramade upproparen bugade sig för den vilda publiken. Han kunde urskilja Bruce skrika “Bra jobbat teddy, Du klarade det!!!”. Ted letade sig fram med ögonen genom folkmassan och såg att det inte var Bruce som stod och skrek det var Penny. Ted log ännu bredare böjde ner huvudet och medaljen hänges på. Han kände sig överväldigad av lycka när han ställde sig på guldpallen. Åskådarna kastade blommor och lovord över Ted och dom andra två som vunnit. Resten av deltagarna fick den valniga medaljen som betydde “du jobbade hårt, ,men bästa lycka nästa gång!”. En sista gång tittade Ted utöver folkmassan. Alla leende och skrek och applåderade.
Ted steg ner från pallen och gick till pressfotograferna dom tog foton. Han log. Men sedan gick han ner i omklädningsrummet igen. Väl ute ur omklädningsrummet möttes han av Pennys bruna ögon.
- grattis du klarade det..
- tack.. Jag trodde att jag inte skulle det..
- Vill du ta den där fikan nu?som en gratuleringsfika typ? Hon log osäkert.
- Ja igentligen ska jag ju festa med dom andra...och du skall ju bara intervjua mej, eller hur?
- Inte den här gången.
Slut
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Nemisis - 30 mar 06 - 01:59- Betyg:  | | Tyckte den var jättebra!^^ | | Evil_Bites - 29 mar 06 - 04:35 | | jag ahr lagt upp den förut men jag trodde alla tyckte den va skitkass såp jag tog bort den..:) | | Cilises - 28 mar 06 - 18:00 | Har du lagt upp den förut eller har du kopierat den?
Jag har nämligen läst den förut här på dikta. Har du gjort den själv så är det bara att berömma! Den är super fin! | | Cilises - 28 mar 06 - 18:00 | Har du lagt upp den förut eller har du kopierat den?
Jag har nämligen läst den förut här på dikta. Har du gjort den själv så är det bara att berömma! Den är super fin! | | Evil_Bites - 26 mar 06 - 05:09 | | ops ska fixa det..hehe | | Ireth - 26 mar 06 - 03:16 | | Den var riktigt bra =) | | vattendroppe - 25 mar 06 - 07:26 | den va bra! men bara en liten anmärkan, en gång skriver du
att Pennys ögon är bruna och en annan gång skriver du att
dom är blå! :S
annars väldigt bra skrivet! | Labrador - 25 mar 06 - 06:48- Betyg:  | | Bra ;) |
|
|
|
