Snötårar (del 2) |
del 2
Ber än en gång om ursäkt för eventuella stavfel! Jag vet hur
mycket det stör!!
Klockan var nästan elva när hon tyst öppnade dörren till
lägenheten och smög in.
Det dunkla skenet från stearinljus smög sig ut ur springan
från vardagsrummsdörren och hon antog att hennes föräldrar
befann sig nånstanns mellan tv:n och sjunde himmlen, i en av
sina meditationer som guidades av något knasigt medium på
europa-kanalen. Så länge de inte var kristna så var hon nöjd.
I köket framför micron låg en tallrik med gråaktig veganmat
som luktade lite som unkna skor. Hon hällde ut innehållet i
den gröna komposthinken och lade försiktigt ner tallriken i
diskhon, öppnade kylskåpet och tog fram det som såg mest ut
som något en vanlig familj skulle köpa. Ett paket hälsofil.
Hon ställde tetrapacket på köksbordet och tog fram en skål
och en sked. I skafferiet hittade hon lite müsli. Det fick
räcka, hon var ändå inte hungrig.
Lugn, mässande musik gled igenom väggen och så fort hon var
klar smet hon in till badrummet, tvättade ur det mesta av
sminket och gick sedan in till sig. Hennes tapeter var
snövita, men hon hade lyckats täcka det mesta med band-
affisher, teckningar och speglar. Mycket mer fanns det inte
i rummet. En säng, en sliten fotölj, en fågelbur med en
liten zebrafink och några hyllplan fyllda av böcker. I
fönsterbläcket stod ett porslinsglas med pennor och på
golvet bredvid låg ett stort A3 block med skisser,
teckningar och vita, orörda blad.
Hon satte sig i sängen, drog av sig jeansen och strumbyxorna h
on hade haft under, krånglade sig ur skjortan, och knäppte
upp den minimaliska bh:n och drog på sig en t-shirt. Hon
ställde sig försiktigt upp som om hon plötsligt inte kände
om benen bar henne längre, smög fram till en av speglarna
och rörde lätt vid glaset. Hon sjönk ner på golvet och
trykte pannan mot sin spegelbild, stirrade in i sina egna,
nästan svarta ögon.
Hon kände en ilning igenom ryggen och såg hur spegelbilden
förändrades. Hon lät sig dras in i sin fantasi och såg
skugglika ansikten smälta in i hennes eget och ta dess
plats.
"Jag minns inte längre vem jag är" viskade hon till sin
spegelbild. "Jag minns verkligen inte..."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | BlackRain - 22 sep 08 - 10:35 | Lika magiskt skrivet som dom andra delarna!
du skriver så sorgligt men endå så underbart! (F) | Rosentjej - 19 sep 08 - 18:22- Betyg:  | jag gillar den :D
Det känns som en blanding av mig och några av mina kompisar :D
Ska läsa nästa :D | | maloow - 17 sep 08 - 20:33- Betyg: | | bra :P | | Diskret - 17 sep 08 - 12:06 | Tro mig, det fanns inga direkt störande stavfel, ett eller annat slarvfel men men. Jag är något av en besserwisser och märker nästan alltid sånt.
Jag tycker om den här. Det är inte så att den sticker ut eller något sånt, tvärt om är den ganska lik de flesta andra novellerna här, men ändå fastnade jag för den här. Fråga mig inte varför. |
|
|
|
