Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Käre far

jag går långsamt genom staden. det jag ser genom de immiga ögonen är endast folk som sitter på de fullklottrade bänkarna och ptratar om de mest onödiga saker,
och uteliggare som med sitt långa, stripiga hår på huvudet och lappade kläder på kroppen räcker fram en hatt och ser bedjande på en.
Runtomkring mig står gråa och tråkiga hus med lysande fönster, som borde se inbjudande ut, men det gör de inte i mina ögon längre.
Mina ögon är rödkantade och inte fullt så pigga som de brukar vara. Kinderna har stelnat av de salta tårarna och jag bryr mig inte längre om vad alla andra tror och tycker
Mina ben är okontrollerade. De styr mig under ilskna sparkar till någon plats som för mig ännu är okänd.
Trottoaren blir till en dyster gångväg och plötsligt står jag framför ditt hus med den bleka fasaden. För fönstren hänger mörka draperier och den lilla trädgårdstomten står
inte längre bredvid stengången, märker jag när jag vandrar upp för den. jag låter handen långsamt glida över trappräcket och ser hur skylten där det med snirklig text stod Olofsson är bortriven.
Såsom du revs bort ur mitt liv.
Min själ blixtrar till och med arga steg kliver jag nedför trappan. Benen styr mig vidare och efter ett tag märker jag hur regnet börjat ösa ned. Mina slitna hårtussar hänger i drypande våta slingor över axlarna och tårarna smälter in i det hänsynslösa regnet.
jag litade på dig.
Du var min trofasta far som alltid fanns där, och du var mitt hjärta. Du svek mig och från och med nu ska jag aldrig köra bil. jag ska hata bilar tills jag själv dör.

När jag kommer till en kyrkogård så ser jag att det är den som ska bli din, och jag ser grävmaskinerna som med sina långa taggar gräver i marken, likt en hund gräver i jorden för att begrava ett värdfullt ben. Och visst var även du värdefull. Värdefullare än något ben. Jag inbillar mig att de andra gravstenarna ser på mig, oförstående men medlidsamt.
Skuren av tårar ökar, men jag bryr mig inte om det. Jag börjar springa. Springer bort, bort från allt.
Vill inte se den mörka grop som ska bli din eviga viloplats.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jakktar - 22 aug 08 - 14:40- Betyg:
Skitbra skrivet! Många vet inte hur man skriver lagom beskrivande osv, men det gör verkligen du! Bra! :)

Skriven av
Konnichiwa
22 aug 08 - 14:06
(Har blivit läst 327 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord