det var en gång en flicka, som aldrig varit vad hennes far förväntat sig. från början kan man säga att han uttryckte sin ilska fel. han slog den lilla flickan på blott 8år så hon var blå och röd. flickans mamma blev arg men flickan älskade ju sin pappa och ville inte att han skulle råka illa ut. så flickan fortsatte att träffa sin pappa som nu slutat att slå henne. nu hade han börjat trycka ner henne istället, flickan som bara var 8år var rätt normal i både längd och vikt men pappan sa till henne att hon var tjock. det sluatde med att flickan mådde så dåligt att hon slutade att äta. flickan ville ju bara att pappan skulle älska henne. men när tillslut nu flickan bara var skin och ben hittade pappan annat att klaga på. nu var det hur hon pratade, eller hur hon höll gafflen när hon åt. eller hur hon låg och slappade i soffan. flickan gjorde allt hon kunde för att vara bra, vågade aldrig säga emot för hon viste att det skulle bara bli obehaglit. så hon sa inte emot, hon försökte leva och bara hålla med, men det var ju fel det också. tillslut en dag när flickan gick i höstaterminen på sjuan och hade fått fina vänner (vilket hon inte haft innan) vågade flickan säga emot. hon blev ledsen och arg sammtidigt och talade om det för pappan. pappan tryckte upp henne mot en vägg och blev jätte arg. han sa att hon hade ett dåligt hurmör och att hon var tyken och näsvis. att hon helt enkelt var fel. flickan vågade inte säga någonting hon var så rädd att hon skakade och pappan bara skrek. hon kunde inte sluta gråta. pappan släpte flickan och ringde till flickans mamma och sade att han skulle köra flickan hem och att han inte tyckte om flickan och inte ville ha henne hemma hos honom. så flickan åkte hem och kunde inte sluta gråta. flickan ville känna kylan och gick ut. hennes ben bar henne hen till nenna, en av hennes dåvarande bästa kompisar. nenna tröstade och bara satt och kramade. flickan kände sig trygg, hon var hos nån som älskade henne. flickan gick hem igen, hennes mamma med pojkvän gjorde sitt bästa för att trösta men flickan orkade ingenting. dagen efter skulle flickan pröva att åka hem till pappan igen. det gick inget bra och samma sak hände. hon flörsökte prata och han skrek och nästan slog. denna gången tog han flickans telefon och hon fick inte använda hans. flickan var hysterisk och satt i ett hörn och grät. sedan blev flickan lika orkeslöst ledsen som förra natten och bara lade sig. som om tårarna tagit slut. hon hörde hur andra pratade men det var för långt borta och hon kunde inte svara. dagen efter sa pappan att han inte tyckte om flickan igen, att han inte ville se henne eller träffa henne. flickan stannade hemma hos sin mamma länge efter det och pappan ville inte prata med flickan. efter ett tag sa han hej. pappan och mamman pratade om att flickan och hennes syster skulle på semester med pappan, trodde mamman iaf. men papan ville inte ha flickan så hon fick stanna hemma. flickan bröt ihop. hon skakade och grät och mamman var inte hemma. det var nu flickan började få ångesten . det började krypa ur skinnet. flickan skar sinna handleder , hon hade gjort likadant i vintras men inte alls lika mkt. nu skar hon rejält. många streck sammtidigt. sedan för bara några veckorsedan fick flickan med familj tid på BUP. gubben där försökte hjälpa och pappan sa att han visst älskade. flickan blev glad. efteråt kom ett sms där det stod att han inte älskade och att han ville ta med flickanssyster på semester till farmor o farfar . men att flickan inte fick följa med för att han inte tycker om henne. så här är nu flickan, hon skär och mår väldigt dåligt. ty hon har mått så dåligt att hon fått kompisarna att ge sig av. hon har gjort bort sig för många gånger. men det kommer inte flickan ihåg, för flickan hade väldigt mkt alkohol i blodet då. hon röker hach då och då, det hjälper mot ångesten. hon halsar sprit då och då, då glömmer hon för en liten stund. hon missbrukar tabletter då och då, ty då mår hon bättre för en liten stund. flickan är jag och detta är mitt liv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
weeee - 11 apr 07 - 19:19- Betyg:  |
Fy fan vad vackert. Håller på och gråter här. Jag finns också här
om du behöver prata eller nått. Fy fan vad jag gråter nu. Puss |
| Natta_ - 3 apr 06 - 04:06- Betyg: |
| Så vackert gumman min , jag vet precis hur det känns. Fast jag har lyckats hålla mig borta från drogerna och spriten men knivebn är fortfarande lika lockande. Jag finns här om det är nåt.puss |
| Porslinsdockan - 20 mar 06 - 22:09 |
sorgligt gumman.
*kramar om dig* |
| candgirl - 20 mar 06 - 22:02- Betyg: |
men älskling....stackarn...men du vet att du ej ska bry dej om din pappa...han e ej frisk fö annars hade han inte gjort så mot min fina flicka(du helen)...
men puss ringe mej...puss ska te moses va?? snälla...... |
| TrashBarbieDoll - 20 mar 06 - 01:16 |
väldigt sorlig. påminner en del om mitt liv...
jag förstår hur det känns..
hoppas det blir bättre snart. |
| Forever_you - 15 mar 06 - 03:34- Betyg: |
Jätte fint skriven. Men så hemsk, stackare :'(
Det visar verkligen att man borde uppskatta det man har,
:(
Finns här iaf om du villprata <33 |
