de där blå ögonen |
Jag träffade honom Första gången i November 2004, jag viste redan så att han hade någonting speciellt, förstod på en gång att det inte var sista gången vi träffades. Men det tog ett tag, nästa gång jag träffade honom var i Januari 2005, och Sara, om det inte var för dig så skulle jag aldrig uppleva detta! (tack, även om du inte vill vara min vän längre) Vi träfades många gånger i Januari, pratade på MSN och i telefonm, och jag fick MÅNGA fina sms av dig, du snackade om mig med Vendela ochså, det är mkt hennes förtjänst ochså! Hon hjälpte dig att ta det där steget verkan du eller jag vågat ta innan, men den 27 januari var det vi 2! Jag var så glad, Vendela vad också glad, för mig :) Jag mådde bättre än jag gjort innan, jag var så lycklig med honom, och varje gång jag såg honom mötters jag av de där blå, glittrande ögonen, med hur långa ögonfransar som helst! Jag var så kär! Vi höll ihop, men inte länge, två veckor senare blev jag rädd att bli för kär, loksom fastna i dig,jag gjorde slut, du ringde, glömmer aldrig det du sa, jag svarade
"Hallå, det är Fanny?"
"Hej det är jag... Vi MÅSTE prata Fanny!"
"Nej."
"Jo, jag kommer till din skola imorgon, pratar du inte med mig då, då kommer jag hem till dig" Sen lade du på, att du sa att du skulle komma hem till mig, det var endå ganska stort, du hade bara varit hemma hos mig en gång, och du bodde en hel bit ifrån mig. Dagen efter när vi badade i skolan på gymnastiken, tillsammans med båda paralell klasserna, jag och Mikaela gick till maten, och där stod du, med Daniel, och bara såg på mig. Jag blev så glad över att se dig, men jag blev så rädd, jag sprang tillbaka till gympa salen och ner i källaren till poolen, och ropade på Sara, så rädd så att det trängde fram tårar,
"SARA! Sara! Han är här" Skrek jag, du som verkligen ställde upp på mig då Sara, du gick upp ur poolen, klädde på dig snabbt och gick dit med mig, vi pratade och det blev bra, jag och han* var Vi igen. Den här gången höll det längre, vi hade det bra, jag var så kär som aldrig förr, och kände mig så älskad av dig.
På din födelsedag (jag är ledsen) men då kände jag att jag vågade inte mer, jag ville inte att du skulle såra mig, Förstå det! Du var ledsen, och det vad jag med, men jag sa det bara inte, på min födelsedag, en vecka efter din fick jag ett sånt där gulligt sms, sorgset var det, har det kvar än. Jag och Sara åkte till Tallin och ja, där hände lite för mkt, när jag kom tillbaka vart vi Nästan tillsammans igen, men som du sa "SEN LÄMNADE DU MIG FÖR NICLAS! :o"
Ja, jag vart kär i en annan, och du flyttade hem till din mamma, på andra sidan Stockholm, istället för att bo i fosterhemet.. var det mitt fel? Det lät iaf. så på dig. Jag grävde ner mina minnen från dig så gott jag kunde, träffade dig några gånger efter det, senast var på gården i l-holmen, och då vart det såklart fel, du gjorde slut med din flickvän, oich alla skyllde på mig, men det VAR ju inte mitt fel, som tur var hade jag min Kusin där som talade för mig (herregud, jag kände ingen av de andra, som Anklagade mig)
Jag grävde ner dig, helt, försökte glömma, fortsatte att vara kär i Niclas, sommarlovet gick, vi började åttan, man började höra saker om dig, du var tydligen en "Gangster" nu, jag brydde mig inte så mkt, eller visade det inte iallfall, det var den där gången när du kom till våran skola, det var Då allt revs upp igen, jag bara kännde att Herregud jag saknar den där killen, jag gick och sörjde, och utan Vendela hade jag inte klarat en dag, på senaste har du blivit varierande, ena dagen "heeeeej" andra dagen "hej.." eller ibland inte ens ngt, jag har pratat med dig i telefonen 3 ggr sedan vi träffades, en gång när du var med gonzalo, en gång när du bad mig ringa, då pradade vi, länge, och en gång i tisdags, då låt jag o sov när du ringde, men du skulle bara fråga om jag skulle dit där du bör på lördag, och jag trode ju det, men tydligen inte, JAG KUNDE HA TFÄRRAT DIG I HELGEN! :'(
JAG SAKNAR DIG MIN KÄRLEK! Jag saknar dig... Kom tillbaka, så jag kan få se din muskulösa, lätt ljusbruna kropp, ditt svarta hår och dina Underbara Blå Ögon,
de där ögonen jag fick se in i var dag för ett år sedan!
JAG SAKNAR DIG WALLE!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeelyNelly - 12 mar 07 - 03:59- Betyg:  | | jättebra! | | fanny_ - 27 mar 06 - 06:22 | Jag vet att du förstår, du vet att jag förstår.
du har mitt blod, jag har ditt, en äkta vän och kusin är vad du är, och jag älskar dig Vendela !! | | fanny_ - 20 mar 06 - 09:59 | | Tack :) | | vattendroppe - 17 mar 06 - 07:29- Betyg: | jätte fin! kan förstå din saknad å förtvivlan! :)
lycka till! |
|
|
|
