Osynliga Linda |
Hennes andetag blev snabbare och snabbare, hon sprang och sprang i från sina demoner och försöker få dem att stanna och lämna henne ifred. Hon springer i den tysta mörka korridoren som är fylld med blod på väggarna, hon ramlar och faller till marken och helt plötsligt börjar hennes handleder öppna sig och blodet strömmar ut ur henne som om det var meningen att en flod skulle bildas. Hennes kropp börjar skaka och rummet som är fylld med saker börjar snurra omkring henne, hennes ögon stängs igen med tvång och hon börjar gråta tårar som blandas med blod. Hon börjar höra deras skratt och ord om hur värdelös hon är, trasdockan som inte förtjänar att leva, till slut ger hon upp och skär så djupt hon kan i sin vänstra arm som fylls med blod som droppar ned på hennes vita täcke. Sakta men säkert börjar allt bli stilla och allt blir åter tyst igen och hon kan andas normalt, hon ser sig omkring och när hon tittar ned på golvet ser att hon har haft sönder lampan hon fick i födelsedags present.
Hon letar sig igenom det mörka rummet tills hon når lys knappen på väggen närmast dörren, hon trycker på den och en röd lampa tänds i mitten av rummet.
Hon sneglar mot klockan som visar sju på morgonen, en tidig morgon det vill säga. Hon hoppar snabbt i sina smutsiga jeans och tar på sig en gul tröja med trycket ”Teddy” på, hon sätter på sig lite mascara och lite kajal innan hon försiktigt öppnar dörren ut till resten av lägenheten som luktar alkohol av spritflaskorna. Hon kliver över allt skräp som ligger i hennes väg och kommer ut till köket där hennes mamma ligger i sin egen spya på golvet, linda tar försiktigt i henne för att se om hon ens lever, vilket hon gör. Hon börjar hosta och sätter sig snabbt upp och tittar på sin dotter som står och ser bekymrad ut, men till slut tar Linda på sig ytterkläderna och går till skolan med trasiga skor. Hon går till skolan i rask takt samtidigt som hon gnuggar händerna i ett försökt till att bli varmare, när hon börjar se skolan suckar hon och tittar allvarligt mot byggnaden som bara står där och väntar på henne. Hon kliver in och går in till sin korridor där hennes skåp står, det är folk omkring henne men dem lägger inte ens märket till henne, hon har alltid varit den osynliga flickan. Hon tar ut sina saker ur skåpet och går bort till sitt klassrum som ligger en bit bort, och just precis när lektionen ska börja hör Linda hur hon tappar något ur fickan som ramlar ned på golvet med en duns. Alla stirrar på henne och läraren tar henne i armen och lyfter ut henne, han tar med henne till skolsköterskan som hon aldrig har tyckts speciellt mycket om. Hon får sätta sig ned i en stol och får sitt rakblad framsatt på bordet framför sig, hon tittar inte på det utan låtsas som ingenting. Skolsköterskan frågar henne varför hon alltid har trasiga kläder på sig, och varför hon hade ett rakblad med sig till skolan. Hon sa ingenting utan stängde ögonen och lutade huvudet bakåt mot väggen i ett försök att bli osynlig, så som hon alltid är i skolan. Hon ser hur sköterskan lyfter handen och tar tag i telefonen och orden som kommer ut ur hennes mun gör att Linda stelnar till.
”jag ringer till socialen” Linda tittar förskräckt på henne och försöker att stoppa henne men förgäves, sköterskan har ett kort samtal med kvinnan från socialen och Linda beordras att stanna kvar i rummet. Dom blir sittandes där i 20 minuter innan en svag knackning hörs från dörren, en kvinna i 40-års åldern kliver in med en pärm under armen. Hon presenterar sig som Lena och berättar att dem ska hälsa på hos Linda idag, Linda går motvilligt med på det men tar till slut på sig jackan och går hem med Lena.
Hon öppnar dörren hem och det första dom möts av är såklart samma spritflaskor Linda såg i morse, dem går in i köket där Mamman fortfarande ligger och sover ruset av sig, Lena tar fram sin mobil och ringer efter Någon som heter ”Gunnar”, dem försöker få liv i mamman men hon sover så pass djupt. Till slut hör Linda hur det kommer in någon i lägenheten, det är 2 poliser som hälsar allvarligt och försöker även dem få liv i modern. Dom lyckas och mamman tittar sig omkring och börjar skrika på Linda som vanligt, men innan hon hinner smälla till henne griper polisen henne och lena lägger armen om Linda och tar med henne ut.
Linda förstår först inte vad som händer men till slut förstår hon, Hon får inte bo kvar hemma. Lena förklarar när dem satt sig i polis bilen att hon ska få komma till ett gruppboende med andra flickor som hon. Linda satte sig ned och kröp ihop i bilsätet och började gråta, hon ville verkligen inte åka hemifrån.
Det var ju i alla fall hennes hem och det fanns en sorts trygghet hon aldrig skulle finna någon annanstans igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Always_me - 14 mar 06 - 06:20 | Asså du måste fatta att du skiriverskit bra,
och du ärsötsom du är så där dt bara, | Cilises - 14 mar 06 - 05:06- Betyg:  | | Skit bra....Verkligen as bra...längtar efter en fortsättning.. (om det kommer någon) |
|
|
|
