Farväl till barndomen |
Hon stod på tröskeln till den vår
Som alltid oss med häpnad slår
Just då när något nytt slår ut
Blir inget som förut
Nu väcktes någons lust till liv
Och sedan hon med stora kliv
Till nya stränder sig beger
Och hon syns inte mer
Ett fotavtryck i fuktig sand
Som smeks av vattnets mjuka hand
Är allt av minnet som finns kvar
Ifrån flydda barndoms dar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Zoina - 13 mar 06 - 01:32- Betyg:  | | Fint... | | nichole - 12 mar 06 - 03:18 | vad fin den var!
vet precis hur du menar... |
|
|
|
